Vår oväntade framtid

Hur sammanfattas ett årtionde som 00-talet? Jag intervjuade Anders Sandberg, som tidigare gästat Skiften om vad som hänt sedan år 1999. Hur har samhällets syn på internet, organisationer, neurovetenskap, Piratpartiet, transhumanismen etc förändrats sedan konferensen Extro 4 i Berkeley? Vad kommer hända fram till år 2019?

Du kan se intervjun i en serie på fem filmer här

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eOBiVgNY4Ww]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FDhNJCvyV_s]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=kez6D_SXrx8]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jIaBMu2-YvU]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ej4q5rU3_R0]

Intressant

Morgondagens idéströmningar

Vad är det för idéer som kommer att påverka kultur, politik, teknik och samhälle? Waldemar Ingdahl spanar brett på Joakim Lundblads skifte.

Först så kan postmodernismen finnas kvar. Det är en kritik av en äldre framstegstanke, som fortfarande finns kvar inom tekniken och naturvetenskapen. De tekniska framstegen ifrågasätts om de kommer att också göra mänskligheten bättre och leda till sociala framsteg. Det är dessutom något tveksam vad vi avser med postmodernism, skrev en välvillig tolkning av Foucault, Derrida, Lyotard och de andra tänkarna här.

Intressant nog en återuppståndelse för fackföreningsrörelsen, som Nicklas Lundblad skrivit om:

Fackföreningarnas renässans är närmast garanterad så länge som de socialt rörliga tvingas till dem i brist på andra infrastrukturer i vårt samhälle. En av det liberala Sveriges kanske angelägnaste uppgifter – inte minst för integrationen – är att i näringslivet skapa en alternativ social infrastruktur för klassresor och social rörlighet.

Debatten mellan gamla hårda gröna element och en mer förnyelsevänlig grön rörelse kommer, nu när vi alla blivit gröna. Kanske för att vi nu förstår mer hur djur och natur fungerar.

Den rätt platta debatten mellan upphovsrättsförespråkare och det som vagt kallats pirater (båda grupperna har kraftigt avvikande intressen och idéer internt) går mot någon sorts infosocialister och någon sorts infoliberaler.

Joakim Lundblad har en diskussion om neurovetenskapens genombrott i samhället, politiken och kulturen. Det har Joakim rätt i, jag skrev i TCS Daily om att vi snart skulle leva i hjärnans årtionde. Visst, vi bör hålla i åtanke att människan är ett komplext, mångfacetterat fenomen. Som i debatten vi hade på Skiften om neuroestetiken som vetenskap. För att förstå hjärnans funktion bör vi dels definiera vad vi vill ha ut i slutändan och där blir en neuroetisk debatt viktig. Den debatten måste få växa gradvis, istället för att anordna en stor konferens som i Asilomar (vilket skedde för kunskapen om våra gener).

Så, är det rimligt att tala om idéströmningar? Det finns mycket av inneboende determinism i hur våra hjärnor fungerar, som bestäms av en evolutionär interaktion mellan oss själva och omvärlden. Frågan är hur mycket denna insikt har en praktisk påverkan på våra liv, då komplexiteten i hjärnans funktion hindrar oss från att till fullo veta hur vi kommer att agera. Det är när varseblir som vi kan bli medvetna om vårt sinne. Då tror jag att vi får en god början till neuroetisk ansats att ställa in det neuropolitisk mikroskopet efter. Som Daniel C. Dennett argumenterade för i sin bok Freedom Evolves finns det hel del frihet att diskutera om, även i deterministiska system.

Och det behövs, dagens politiska osäkerhet inför neuropolitiken är oroande.

PS. Läs om ämnet av nya idéströmningar rapporten som Erik Starck skrev för tankesmedjan Eudoxa om Den nya politiken samt om biologiska ramar för politiken i Politikens biologiska gränser av Anders Edwardsson.

Pingat på Intressant

E-romantik: Framtidens kärlek är delad

Joakim Lundblad tänker kring romantiken i den digitala miljön i veckans skifte. Överlever romantiken?

Romantik, kärlek och sex är självklart beroende av sociala kontakter, och där finns två trender: de blir oberoende av fysisk kontakt och vi får genom sociala medier och kanske även den nya mediciner mer kontroll över dem.

Sex är på väg in i virtuell riktning internetpornografi, telefonsex, sex i virtuella världar och utvecklingen av teledildoniken med cybersex har vi talat om länge nu. Det skett under fniss, moralpanik från kanske inte så representativa grupper och en svårighet för de stora sexualpolitiska aktörerna som t.ex. RFSU och RFSL att ta sig ur identitetspolitiska antaganden för att möta fragmenteringen av vår sexualitet.

Diskussionen om sex skylde över vår förändring i andra känslomässiga relationer, som Joakim tog i sitt Skifte. Det är minst lika viktigt för att förstå det sociala skiftet, som även påverkar cybersex.

Här kommer börjar vi se en rädsla på sina håll för att relationer blir ytliga av e-romantiken. Det behöver inte vara fallet, just genom att vi blir vana att stegmentera relationer och lägga olika betydelse i dem. Det är säkrare, enklare, anpassningsbart och möjligt att nischa. Vissa e-romanser kanske bara är att finna varandra på nätet, och sedan skriva vanliga snigel brev till varandra i en riktig 1800-tals romans.

Segmenteringen gör att dessa olika delar av våra liv blir mer distinkta från varandra, och allt som oftast även okända för andra människor i vår närhet. Det är nog inte en för from förhoppning att det här ger fler människor chansen att försöka få bestämma mer över romantiken och sexualiteten i sina liv. Vi blir inte fullt lika pressade mot det gamla traditionella luteranska kyskhetsidealet. Det ibland påklistrat frigjorda happy swinger idealet i vissa kretsar under det långa 70-talet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j13VEiOC0d8&hl=en&fs=1]

Eller för den delen 90-talets ortodoxa identitetsbyggen i form av t.ex. duktig flicka eller hora (se mer i Johanna Nylander skifte om framtidens man).

Joakim riktar in sig på nätet och den elektroniska miljön för relationer i skiftet, men jag vill också notera att den stora utvecklingen på relationernas område förmodligen kommer när vi kan kombinera nätets enorma urval, enkla kommunikationer och segmentering med att vi kan styra vår hjärnas reaktioner på social interaktion.

Också, då vi kan få fullständig kontroll över neurokemin i sex, kärlek och ömsesidig bindning kan vi göra medvetna, tydliga val i fråga om våra känslor och önskningar.

Jag misstänker att de olika val kan skapa upp både extremt romantiska miljöer i samhället, strikt polyamrösa grupper eller även strikt monogami och celibat.

Utmaningen är att förbli ett liberalt samhälle samtidigt som födelsetalen sjunker och rädslan över internets förändring av vår sexualitet växer. Kontroll över neurokemi och över våra sociala relationer på nätet skapar risken för förtryck.Vi måste arbeta hårt för att försvara kognitiva frihet och vår sexuella, romantiska och emotionella frigörelse, delvis genom att utveckla sätt för människor att kontrollera och kanalisera sin egen sexualitet.

Pingat på Intressant

Ang. Konsten & hjärnan: Neuroestetik som vetenskap

Konsten har alltid varit föränderlig, särskilt i vad vi uppfattar som konst. Joakim Lundblad pekar på möjliga förändringar i framtiden och kopplingen till vissa neurologiska stimuli skulle kunna säga oss något om vad som skulle upplevas som optimala konstupplevelser.

Konstbegreppet är fyllt av generaliseringar, särskilt när det gäller vad ”det sköna” är. Åtskiljandet av vetenskap och konst skedde inte för inte så länge sedan. Det bedrivs en forskning kring neuroestetik, för att finna en biologisk grund för den estetiska upplevelsen. Det finns också konstnärer som tar en neuroestetisk startpunkt för sina verk.

Nu kan vad vi anser vara en estetisk upplevelse skilja sig åt. Rasmus Fleischer (känd från bl.a. bloggen Copyriot) hade ett intressant resonemang kring dataspel och Walter Benjamins konstuppfattning. Fleischer skrev

Den tysk-judiske kulturteoretikern Walter Benjamin analyserade den kontemplativa konstuppfattningen såsom en (tidig)borgerlig föreställning av teologisk härkomst och begränsad historiskt livslängd. Lösningarna på konstens utmaningar står över huvud taget inte att finna i konstvärldens välkända ritualer för optisk reception. I stället vände han intresset mot det andra sättet att ta till sig konst, vilket han identifierade bland annat i arkitekturen, taktil reception. Den senare bygger på vana och repetition, snarare än uppmärksamhet och tolkning.

Så vi har alltså mer komplicerade sätt att ta till oss konst. Grand Theft Auto som konst?

Låt oss konstatera att konstnärlig laddning kan försvinna ur ett område, som när operan efter att mist sin huvudsakliga publik efter första världskriget. Nog spelar en kulturell kontext roll för oss, som att vi uppfattar bruksföremål från Nya Guinea som konst när de är på museum.

Så det finns kritik mot fältet mot att avgränsa vad som skall studeras, eller vad vi vill att forskningen skall säga oss om konsten (läsvärt om kritiken här och här).

Därmed inte sagt att forskning på neuroestetik inte är bra. Fram tills nu har konstvetare varit en slags historiker som inte ofta tittat på hjärnan fungerar, och filosofer har dominerat estetiken inte kognitionsforskare. Mer kunskap om hjärnan behövs även på detta område, men som med andra nya forskningsfält kan det vara läge att inta en första försiktighet.

Pingat på Intressant.se

Evig kärlek på burk

Det har varit mycket hjärna här på bloggen, men nu är det dags för lite hjärta.

Julian Savulescu och Anders Sandberg undersöker i Neuroenhancement of Love and Marriage: The Chemicals Between Us hur man kan använda neurofarmakologin för att förbättra kärleken och i vilka sammanhang det skulle vara en bra idé.

Vår biologi kring kärlek och förhållanden utvecklades under mycket annorlunda omständigheter än dagens. Oftast så höll inte förhållanden i årtionden, av det enkla skälet att partnern dog relativt tidigt. Savulescu och Sandberg diskuterar därför modifieringar parbildningssystemet och återskapa de neurokemiska förhållandena vid första förälskelsen.

Det är utmanande, då vår bild av kärleken är kopplad till en uppfattning av autenticitet. Men neurokemin gläntar faktiskt på dörren att vi själva kan välja och planera vår responser inför en partner.