Den ”orättvisa” livsförlängningen


Innan det fanns mobiltelefoner ringde folk från telefonkiosker. Bild från 1973.

”Orättvist” är det farligaste ordet i svenska språket.

Varför? Jo, uppfattningen att alla ska ha det exakt lika bra, annars är det orättvist sätter effektivt stopp för all utveckling.

Tänk ett samtal mellan två personer från, säg 1993:

”Mobiltelefoner är så dyra, bara de rika har råd med dem.”
”Ja, det är orättvist att bara de med pengar ska få lov att kommunicera med varandra var och när som helst.”
”De borde FÖRBJUDAS!”

I år beräknas det säljas 1,82 miljarder mobiltelefoner världen över. Mobiltelefonen har blivit ett viktigt kommunikationsverktyg för de allra fattigaste.

Tur att det där samtalet från 1993 aldrig blev verklighet.

Men liknande argument går nu att läsa på den ”liberala” tidningen Dagens Nyheters kultursidor. Hanna Fahl förfasar sig över att sökmotorjätten Google ger sig in i hälsobranschen (Calico) med det uttalade målet att förlänga människors liv.

Hanna vill inte att Google ska hjälpa människor leva längre. Det är orättvist att de första som har råd att köpa Calicos tjänster kommer att kunna (om de lyckas, ska tilläggas) leva ett hälsosamt liv längre än de som inte har råd.

Samtidigt rapporterar WHO att den förväntade medellivslängden globalt nu är 70 år. En fantastisk utveckling, möjliggjord av bl.a. teknisk utveckling som en gång bekostats av ”de rika”.

Nej, Hanna Fahl borde snarare bekymra sig över varför det bara är Google som gör denna satsning och inte ännu fler företag med stora resurser.

Hon borde bekymra sig över lagar och regleringar inom sjuk- och hälsovård som sätter stopp för nya, innovativa uppstickare som kan utmana de stora, tröga jättarna.

Problemet är inte att Google med startupföretaget Calico vill ”tackle aging and illness”. Problemet är att det inte finns 1000-tals andra startupföretag som gör det.

Det skall vara lätt att knarka, men inte att röka

Ett skifte i folkhälsopolitik jag uppfattade när jag besökte The International Harm Reduction Associations konferens i Barcelona var att hierarkin för att debattera skadereduktion för har förändrats- ordentligt.

Imorgon följer Nederländerna efter med att förbjuda rökning på allmän plats. Dock blir det inte förbjudet att röka marijuana på en coffee shop, bara man inte blandar i tobak.

Till viss del tror jag att det kan vara att de nederländska myndigheterna vill göra det svårare för coffee shops, men inte bara. Så mycket av policy är i dag globalt beslutad, att politiker allt oftare skapar lokala problem genom tillämpning som inte tar hänsyn till lokala förhållanden. Ett annat skäl är att lättare droger vinner i acceptans jämfört med tobak.

Man skulle kunna tro att det är lättare att diskutera legala droger som order proscar

ottar” target=”_blank”>alkohol och tobak, då dessas skadliga effekter drabbar långt fler än narkotika, men droger har vunnit större acceptans internationellt för att andra metoder än rena förbud måste till.

Varför? Kanske därför att många folkhälsoexperter och politiker sett det som lätt att sluta röka, vilket kanske inte kommer att vara fallet längre.

Man kan spekulera varför den här relativa liberaliseringen har skett. Min gissning är att vi ser att kopplingen till en mer accepterad problemställning i världssamfundet (HIV/AIDS-prevention), att organiseringen av intravenösa drogbrukare ger en trovärdig talesgrupp, och till viss del acceptans hos medelklassen av lättare droger nu börjar få ett genomslag.

Pingat på Intressant.se

zp8497586rq