Läser ett inlägg av Fredrik Segerfeldt som handlar om hur Sverige idag jämförs med fattig-Sverige på 1800-talet. Nu ignorerar jag den politiska vinkeln och bara fokuserar på den här fakta-biten:

Drygt 150 år av ihållande ekonomisk tillväxt har gjort att svenskar i allmänhet har det 15 gånger bättre än då. Inte dubbelt så bra, inte tre gånger så bra, utan 15 gånger så bra. För att vara extra tydlig: Ja, det är inflationsjusterat. En genomsnittlig svensk kan idag konsumera 15 gånger mer än vad en genomsnittlig svensk kunde i slutet av 1800-talet.

Som jag skrev om i förra posten om BNM, BruttoNationalMöjligheter, nog är det så att våra möjligheter idag är större och fler än vad enkom BNP kan mäta?

En person i mitten av 1800-talet som har de finansiella möjligheter att konsumera 15 gånger mer än genomsnittet vid tidpunkten har ändå betydligt färre möjligheter än en genomsnittlig inkomsttagare idag. Hon saknar moderna kommunikationsmedel, transportmedel och hälsovård, för att nämna några exempel.

Livskvalitet är svårt att mäta. Kanske var hon lyckligare i sitt 1800-tal, men hennes möjlighetsmoln var definitivt mindre. Borde inte det synas i ett mått som mäter framsteg?

Detta är mer av en lös tanke än en skiftesspaning men jag har ett tag funderat på om inte bruttonationalprodukten (BNP) börjar bli mer eller mindre meningslöst som mått på välstånd. Andreas Cervenka skriver:

”Siffror från Storbritannien visar att bankernas utlåning 1964 motsvarade 46 procent av landets BNP. 2007 var siffran 497 (!) procent.”

Blir det inte en självblåsande ballong när pengar driver BNP-tillväxten? Vad hade BNP varit om inte lånetillväxten varit så sanslöst hög? Någon som kan förklara sambandet mellan lånetillväxt och BNP får gärna reda ut begreppen.

Samtidigt har vi tveklöst fått det bättre sedan 1964. Möjligheterna är långt större att resa, handla med andra länder, ta till sig kultur, utbilda sig osv. samtidigt som vi lever längre och är friskare.

Det finns en *möjlighetstillväxt* (BNM) som är frikopplad från den ekonomiska tillväxten och snarare driven av den tekniska (och kulturella) utvecklingen än något annat. Svårare att mäta, men definitivt greppbar.

Som sagt, detta är bara en tanke, men det vore intressant att höra läsarnas och övriga skiftesskribenternas reaktioner på tanken.

Uppdaterat: en bra artikel som ställer frågan om hur rik man är 2016 jämfört med världens rikaste person 1916, John D Rockefeller.