Månad: mars 2008

Spel utan underhållning

Faran med dataspel är omdiskuterad. Aspekter som våldsamhet, beroende och fysisk hälsa ältas då och då i medierna. Senast om huruvida FPS-spel liksom Counter Strike bör räknas som en sport eller inte.

Mer sällan hör man begreppet Serious Games, trots att forskningen på de spel vars främsta syfte vare sig är underhållning eller höga kulturella värden, är etablerad i landet.

Ounderhållande spel behöver inte bara användas till forskning eller rehabiltiering, utan likväl till utbildning och förståelse. Den interaktiva tekniken används, men till långt ifrån så mycket som är möjligt. För att utvecklingen av serious games skall bestå, behöver vi ha en högre acceptans för dataspel som underhållning. Det är två sidor av samma teknik, och den som har stor vana av de underhållande dataspelen klarar sig oftare bättre i serious games.

Interaktiv teknik, i synnerhet som inlärningsinstrument, bygger till skillnad från traditionella former på ett aktivt deltagande. I stället för att memorera och betrakta, blir det interaktiva inlärandet ett erfarenhetsbyggande deltagande, även om erfarenheten bygger på en digital värld

I takt med att de dataspel får fotfäste kommer vi också få se mer av simulatorer och lärande spel.  Det krävs lite intresse och kunskap, men vi står inför en framtid där ”erfarenhet av” och ”kunskap om”, kommer bli allt svårare att särskilja.

Hjärnan är morgondagens affärsområde

Sonia Arrison påpekar att hjärnan kan bli morgondagens viktiga affärsområde.

Hjärnan blir alltmer viktig, som Arrison påpekar, därför att en åldrande befolkning kommer att drabbas alltmer av neurologiska sjukdomar- många av dem som vi inte kände till tidigare då människor helt enkelt inte uppnådde en så hög ålder att de kunde drabbas.

Satsningen från bl.a. Nintendo på hjärntränande spel är intressant, och öppnar en ny marknad. Eller går snarare genom att stimulera tänkande, inlärning och tränande för en snabbt växander nischmarknad tillbaka till sina rötter på 90-talet. När dataspel nådde de verkliga massmarknaderna lades istället energin på att nå ut brett med cool grafik och effekter. Nu kan trenden vända.

Kopplat till vår nya kunskap om hur hjärnan fungerar har man tidigare påtalat medicinen. Artikeln beskriver också hur tekniken även används för hjärnimplantat där tanken kan styra robotar och rösttelefoner.

Det har spekulerats av bl.a. Ramez Naam att inom kort kan tekniken användas för att genomföra mental kommunikation med maskiner, och uppkoppling mellan hjärnor för att ge en slags Internet-baserad telepati. I kombination med livsförlängning och andra generella tekniker, kan man ana djupa förändringar av vår uppfattning av kropp och tanke, om jaget, individen och samhället.

Kreativa barn- är det önskvärt?

Den 13 mars besökte jag en föreläsning anordnad av Esbri

Professor Ingegerd Carlsson och filosofie doktor Farida Rasulzada vid Lunds universitet talade om kreativiteten.

Kreativitet är ofta något som får honnörsord, men seminariet tog upp att kreativitet kan vara både ont och gott. Det tar lång tid att utveckla och kännetecknas av lyhördhet, symboliserande förmåga, känslokontroll och förmåga att tänka i flera steg.

Baksidan är ofta lynnighet, passion kombinerat med en självkontroll (Carlsson tog renässanskonstnären Michelangelo som exempel).

Professor Carlsson påpekade att skolor ofta tar kreativiteten ur barnen. Både i USA och i Sverige har studier visat vad lärare anser vara egenskaper hos kreativa barn. Resultatet var: ärlighet, ansvarstagande, vänlighet och logisk förmåga. Det vill säga att man förväxlat kreativitet med att fungera väl i de fasta uppgifter som varit kännetecknande för skolans och de stora organisationernas arbete.

För att kunna producera mer av samma saker var skolans nuvarande utbildning fungerande, men för att kunna innovera- att se nya uppgifter och finna nya lösningar- så behövs förmågan att tänka kreativt. Där står vårt samhälle inför ett stort och svårt skifte. Det handlar om värderingar om kreativiten skall uppvärderas.

Är lycka i pillerform välförtjänt?

När är det välförtjänt att uppleva något? Ett kontroversiellt svar skulle vara att inte göra en distinktion mellan en upplevelse, en lärdom eller en känsla man fått via ett piller.

Vad skulle effekterna bli i samhället av att förändringar hos individer skedde snabbt genom mediciner, istället för gradvis som i dag?

Anders Sandberg tacklar neurosamhället i en läsvärd text

The standard assumption most people make is that anything achieved through a quick remedy is not going to be ”real” or as worthwhile as when achieved through hard work. But a pill that stimulates the pleasure system certainly produces real pleasure, and a memory enhancer will help laying down memories more strongly. The authenticity of their effects depend on how they link up with the rest of the person: their past, their desires, their activities etc.

Never say never, say neuro neuro neuro

Hjärnan har gjort en glidande, diskret men ack så kraftfull entré i samhället, och framtiden ser ljus ut för prefixet neuro-.

I det senaste numret av Neo presenteras under rubriken ”Jättegärna Jättehjärna” undersökningsresultat som bland annat visar att en tredjedel av alla 25-åringar inte kommer ihåg sitt eget telefonnummer. Vän av ordning och tradition höjer ett ögonbryn och känner hur hjärtat hoppar till både en och två gånger. Var är vi på väg? Blir vi dummare?

Samtidigt, någon helt annanstans eller kanske i en bokaffär alldeles i närheten av de icket ont anande 25-åringarna, står doktor Richard Restaks senaste bok The Naked Brain och bara väntar på att bli läst. Restak presenterar en framtid i vilken vi verkligen börjar förstå hur våra hjärnor fungerar, och kan använda den kunskapen för att konstruera ett neurosamhälle. Restak är noggrann med att inte skriva profetior, men vågar sig ändå på att förutspå hjärnans allt större influens på vitt skilda ämnen som ekonomi, relationer, politik, juridik och arbetsliv. Hjärnan blir alltså viktigare ju mer vi lär oss om den.

Sammantaget kanske vi ser en rätt dyster bild här? Hjärnan blir viktigare, och brittiska 25-åringar (just dessa 25-åringar var faktiskt brittiska) blir allt dummare.

Neos inblick i jättehjärnan slutar dock inte här, utan tar ett par steg till och funderar över vad vi egentligen behöver hjärnan till. Till sin hjälp tar Neoredaktionen kolumnisten David Brooks, som nyligen skrev följande i New York Times:

 ”Jag trodde länge att tjusningen med informationsåldern var att den gör det möjligt att veta mer. Men så insåg jag att det i själva verket är tvärt om – tjusningen är att den gör det möjligt att veta mindre” (Neos översättning)

På samma vis uppmärksammar Richard Restak oss på ett citat från filosofen Alfred North Whitehead:

”It is a profoundly erroneous truism . . . that we cultivate the habit of thinking what we are doing. The precise opposite is the case. Civilization advances by extending the number of operations that we can perform without thinking about them. Operations of thought are like cavalry charges in battle – they are strictly limited in number, they require fresh horses, and must only be made at decisive moments”

Kanske är det inte alls konstigt att vi inte lär oss telefonnummer utantill längre. Det blir helt klart obekvämt när vi på grund av batteritider, brist på sändarmaster eller andra svårigheter blir tvungna att använda hjärnan på det gamla viset, men det är knappast anledning nog att helt överge de nya möjligheterna. Min fysik- och matematikmagister brukade alltid säga till mig att man bara ska ha färskvara i huvudet. Allt som kan slås upp eller kontrolleras enkelt på andra vis kan man hålla hjärnan borta ifrån.

Frågan är alltså inte vad vi inte har i hjärnan längre, utan vad vi har i hjärnan istället? Dessutom borde vi fråga oss hur omvärlden spelar sin roll i ett neurosamhälle? Hur bör utbildning se ut i en värld där Google, Wikipedia och MIT Open Courseware erbjuder tonvis med kunskap knappt ett klick bort? Hur förändras politik om det visar sig finnas grundläggande strukturella neurologiska skillnader mellan sympatisörer av olika ideologier?  Hur hanterar juridiken en ”oskyldig individ” med en ”skyldig, ond hjärna”?

Restak noterar att vi inte vet när neurosamhällets revolution bryter ut, men att den troligtvis inte är långt borta och att den kommer med fundamentala frågor och förändringar i bagaget.

Det idédrivna företagandet

När boken Konsten att växa – med värderingarna i behåll lanserades av Bookhouse Publishing i måndags fick jag en flashback till debatten om etiskt företagande som hölls för några år sedan.

Hur kan ett företag växa med värderingarna i behåll? Det var bokens tema, och verkade snarast negativt inriktat från ett antal fallstudier då företag med som utmärkt sig för starkt etiskt företagande som The Body Shop respektive Ben & Jerry’s blivit uppköpta av internationella storföretag som L’Oréal och Unilever. Just Body Shop och Ben & Jerry’s verkade hålla kvar vid grundarnas intentioner för närvarande, men just växandet verkade föra idédrivna företag bort från sina grundläggande idéer till att bli som alla andra.

Nu höjer jag ett varnande finger för ”etiskt företagande”, ofta lägger många en syn att det är fult att tjäna pengar i sin verksamhet. Ofta fick jag intrycket att det är vissa specifika värderingar som avses med ”etiskt” och så är förstås inte fallet. Det finns många olika skäl till att driva företag.

Nåväl, om man skall se det positivt har faktiskt det etiska företagandet öppnat mångas ögon för att marknadsekonomin är en mekanism som inte nödvändigtvis bestämmer vad som måste vara en affärsverksamhets utkomst och att entreprenörsskapet breddats än det smala företagande som fanns i Sverige tidigare.

Göran Wiklund från Ekobanken påpekade att det finns mycket lite förståelse från affärsbankerna för ett idédrivet företagande eller ett annorlunda företagande (där kooperativ har svårigheter att få finansiering). Wiklund sade att Ekobanken erbjuder ”varma pengar” från borgenskretsar på 10-12 personer som kan ställa upp kapital för företag. Att sådana lösningar behövs ställas upp av banken låter kanske förundransvärt, men företagarmiljön är allmänt rätt tom på sådana alternativa finansieringslösningar jämfört med bankernas ”kalla pengar”.

Soledad Piñero Misa från sitt Diferencia talade mycket om värderingsstyrt ledarskap och ökad medvetenhet, men mitt intryck är att Soledad begränsade värderingar och medvetenhet till några få definitioner. Miljömedvetenhet skall vara på ett speciellt sätt, annars är det inte medvetet. Det finns bara en väg att följa.

Forskaren Karl Palmås underströk det jag tyckte var viktigast. Tanken av att marknadsekonomin måste vara ett objektivt, opolitiskt sätt för att producera har splittrats. Det finns nya lösningar på kombinationer av statligt, civilt och privat som uppkommit ur att företaget rör sig bort från att vara en massproducerande hierarki mot nya platta organisationer.

I diskussionen efter presentationen kom frågor som pekade på att CSR- intresset var större för några år sedan. ”Etablissemanget slog tillbaka”, verkade uppfattningen vara, där framgångsrika företag bröt mot ”small is beautiful” och blev vanliga företag. Uppfattningen verkade ligga i att utöva en press på redan existerande företag att ta till sig CSR, och där låg väl problemet. Ett idédrivet företag, oavsett vilka idéer det följer måste ju också vara framgångsrikt och söka vägar att följa både idéer och vinst då de faktiskt är sammankopplade.

Till viss del är det etiska företagandet en del i återupplivandet av marknadsekonomin, och tanken att det finns många olika sorters kapitalism. Där finns ett intressant skifte, men bara om alla alternativ ges frihet att utvecklas.

Teknikens blåa oceaner

Blåa oceaner är ett begrepp som myntades av två professorer på Harward Business School för ett par år sedan. Kortfattat går det ut på att hitta nya marknader istället för att konkurrera på befintliga.

Det är lite så utveckling skapas, det behövs inte bara en teknisk fantastisk innovativ idé, utan också rätt tidpunkt, värden och en marknad som med ett välkomnande tackar och tar emot. För inte ens runt teknik, tas innovationer alltid emot med öppna armar.

Inom politiken diskuteras tekniken allt för sällan, vilket ofta kan göra att de blåa oceanerna hindras växa fram. Ny teknik anses lätt vara farligt, oavsett om det är genteknik, fildelning eller dataspel. Allra farligast är det om de unga killarna omfamnar något.

Ta fildelningen som exempel. I stället för att utnyttja de tekniska landvinningarna, det marknadsintresse som finns, så fortsätter de stora skivbolagen och filmbolagen att konkurrera i sina traditionella former, och låter upphovsrätten och marknadskonservativa värderingar hindra den nya marknaden att ta plats. I stället för att utnyttja så förbjuder man, och utan någon sorts ideologisk diskussion partier emellan, finns inte ens alternativen uppe på agendan. Lagstiftning blir ett politiskt verktyg för att hindra en teknisk utveckling.

Kanske beror det på okunskap, kanske beror det på ointresse. Om harvardprofessorerna har rätt i sin analys, så vet vi i alla fall, att utvecklingen kommer komma, för till slut blir det för trångt på den befintliga marknaden. Tills dess får vi nöja oss med de alternativ som finns i lagens gråzoner.

Outsourcat havandeskap i Globaliseringen 3.0

Vad är globaliseringen?

Jo, globaliseringen är den process som nöter ned geografiska, kulturella och ekonomiska hinder mellan människor.

Faktiskt, svårare än så är det inte.

Dess konsekvenser, däremot, kan ibland vara svåra att acceptera. Som t.ex. att det blivit enklare för par som av olika anledningar inte kan skaffa sig barn att låta någon i ett annat land agera surrogatmamma mot betalning.

Outsourcat havandeskap, alltså.

NY Times skriver:

Yonatan Gher and his partner, who are Israeli, plan eventually to tell their child about being made in India, in the womb of a stranger, with the egg of a Mumbai housewife they picked from an Internet lineup.

När anti-globaliseringsrörelsen var som starkast för ett par år sedan, var det en rörelse mot vad man såg som storföretagens exploatering av fattiga länder. Man kritiserade s.k. sweatshops för att utnyttja arbetskraft. De här rösterna har tystnat i takt med att företagens investeringar i låglöneländer givit allt fler jobb och dragit allt fler människor ut ur extrem fattigdom.

Men det har också skett ett skifte i själva globaliseringen som fenomen. Den skarpsinte skribenten Thomas Friedman kallar det globaliseringen 3.0:

This is Globalization 3.0. In Globalization 1.0, which began around 1492, the world went from size large to size medium. In Globalization 2.0, the era that introduced us to multi

national companies, it went from size medium to size small. And then around 2000 came Globalization 3.0, in which the world went from being small to tiny. There's a difference between being able to make long distance phone calls cheaper on the Internet and walking around Riyadh with a PDA where you can have all of Google in your pocket. It's a difference in degree that's so enormous it becomes a difference in kind.

Antiglobaliseringsrörelsen var kritik mot globaliseringen 2.0 men vi är redan inne i den tredje fasen, där det inte längre bara är storföretag som drar nytta av de minskande barriärerna mot omvärlden utan även enskilda individer.

Exempelvis par som är villiga att göra eller betala vad som helst för att skaffa sig ett barn.

I den platta värld utan barriärer som globaliseringen 3.0 utgör är det bara en tidsfråga innan ett homosexuellt par i Israel – eller Sverige för den delen – finner en lågutbildad kvinna i Indien som kan bära deras barn i utbyte mot $2500.

Det kan låta som att kvinnan utnyttjas, men hon får vård och bättre betalt än något jobb kan erbjuda. Det är samtidigt just denna fråga varje individ måste fundera över och själv finna ett svar på.

Denna fantastiska kraft som utgör globaliseringen möjliggör saker som inte tidigare var möjliga. Världen blir mindre. Det går inte att dra upp en gräns runt Sverige och låtsas som om världen utanför inte finns. Kvinnan i Indien och du är del av samma, globala samhälle. Utan globaliseringen hade hon inte ens funnits på din radar.

Nu kan hon bli mor till dina barn.

Ett skifte har skett.

zp8497586rq

Facebook mellan hype och diss

Facebook börjar mista sin attraktionskraft skriver UNT. Det är ingen överraskning, särskilt då det fanns problem inbyggda i den sociala nätverkssiten.

Det som förvånar är att ännu har den omogna IT-branschens cykler av hype och diss. En anledning till det är att den grundläggande debatten om hur verktyg skall integreras saknas, vilket är synd då det gör lärdomar mer dyrköpta än vad de skulle behöva vara.

Björn Lövenlid kommer nära en god förutsägelse, det kanske inte kommer ett nytt Facebook, en killer app som samlar väldigt stora globala användargrupper. Det flesta andra nätverk är

old'em From Top Poker Pro Jonathan Little!'>Learn The Secrets To Texas Hold'em From Top Poker Pro Jonathan Little!

ipe Collections – New Cookbooks 2012'>Delicious Recipe Collections – New Cookbooks 2012