Blåa oceaner är ett begrepp som myntades av två professorer på Harward Business School för ett par år sedan. Kortfattat går det ut på att hitta nya marknader istället för att konkurrera på befintliga.

Det är lite så utveckling skapas, det behövs inte bara en teknisk fantastisk innovativ idé, utan också rätt tidpunkt, värden och en marknad som med ett välkomnande tackar och tar emot. För inte ens runt teknik, tas innovationer alltid emot med öppna armar.

Inom politiken diskuteras tekniken allt för sällan, vilket ofta kan göra att de blåa oceanerna hindras växa fram. Ny teknik anses lätt vara farligt, oavsett om det är genteknik, fildelning eller dataspel. Allra farligast är det om de unga killarna omfamnar något.

Ta fildelningen som exempel. I stället för att utnyttja de tekniska landvinningarna, det marknadsintresse som finns, så fortsätter de stora skivbolagen och filmbolagen att konkurrera i sina traditionella former, och låter upphovsrätten och marknadskonservativa värderingar hindra den nya marknaden att ta plats. I stället för att utnyttja så förbjuder man, och utan någon sorts ideologisk diskussion partier emellan, finns inte ens alternativen uppe på agendan. Lagstiftning blir ett politiskt verktyg för att hindra en teknisk utveckling.

Kanske beror det på okunskap, kanske beror det på ointresse. Om harvardprofessorerna har rätt i sin analys, så vet vi i alla fall, att utvecklingen kommer komma, för till slut blir det för trångt på den befintliga marknaden. Tills dess får vi nöja oss med de alternativ som finns i lagens gråzoner.