Den svenska liberalismen har ofta avfärdat tänkare som Böhm-Baverk och Röpke på det här området. BNP ger mig känslan av 40-tal och räkna stridsvagnar vid löpande bandet. Insatsvaror är viktiga, genom räntor och produktionsteknik, vilka förändrar hur produktionsstrukturen och understryker hur viktiga förändringar är i de tidiga skedena av affärsprocessen.

Detta sagt, BNP är ett av de bästa proxyn för allt gott i världen, det kan nog alla förutom existentialisterna hålla med om. Egenskapen som gör BNP till ett lämplig mått är ju dess relativt raktframma mätbarhet.

(Lite från förr: http://skiften.org/2010/04/19/mattstockarnas-mattstock-bnp-lycka-eller/)

I USA är det många som går ”off the grid” dvs står för sin egen elproduktion med solkraft och vindkraft. Inom en nära framtid kommer det kanske vara möjligt att bli helt självförsörjande med såväl energi och mat till en relativt låg engångskostnad.

Så länge man inte köper en stor villa i storstaden (priserna uppumpade av lånetillväxten) kan man leva ett mycket gott liv till en låg kostnad redan idag. Addera ännu bättre kommunikationsteknik så att man kan arbeta på distans, självkörande bilar så att man kan resa långa sträckor smidigt och hemmaproducerad el och mat och dina möjligheter till ett fritt och gott liv är enorma utan att det behöver kosta dig så mycket.

Inget av detta är långt in i framtiden, så vår möjlighetstillväxt är god, trots att ekonomin kanske kraschar igen inom kort.

Jag vänder mig mot att möjliheter och möjlighetstillväxt skulle vara helt frikopplat från ekonomisk tillväxt och tycker snarare att dessa är starkt sammankopplade. I vilket fall som helst så bör man kunna dra slutsatsen att förmågan att kunna ta vara på möjligheter beror på ens ekonomiska resurser. Det är oftast de folk som lever i länder med störst ekonomisk tillväxt som har de största möjliheterna och teknisk och kulturell tillväxt är också större där den ekonomiska tillväxten är som störst, åtminstone vanligtvis.

När det gäller belånginsgraden behöver det per automatik inte vara illa att ha lån som är större än årsinkomsten. Alla som har hus eller bostadsrätt har säkert lån som motsvarar några 100 % av årsinkomsten. Allt beror på vad man har investerat de lånade pengarna i och hur stabil investering det är när ekonomin tar en djupdyknik. Investra i sand i Sahara är inte att rekommendera.

En liten fakta-grej mest. Ja, BNP och lånetillväxt hänger ihop. Man kan konsumera även för lånade pengar, i alla fall under en begränsad period, sedan blir räntor och amorteringar på lånen så stora att man istället måste minska konsumtionen. Och då sjunker BNP istället…

Men det relevanta begreppet i den här diskussionen är ”procent av landets BNP”. Alltså ett relativt mått till hur stor den totala ekonomin är. Och tänker du hushållsekonomiskt så inser du själv att du sitter i en mycket värre sits om du har lån på 500 % av din årsinkomst, än 50%, även om din årsinkomst har dubblats de senaste åren.

Förhoppningsvis har du inte fördubblat dina utgifter, men det är ju många som gör det när an får ökade inkomster…

Läs också gärna Lars Wilderängs blogginlägg om hur Sveriges BNP-tillväxt de senaste 10 åren bara är tack vare lånade pengar.

http://cornucopia.cornubot.se/2012/06/all-svensk-bnp-okning-sedan-2001-beror.html