Specialisering

Älskade amatör

För någon månad sedan hade vi ämnet amatörer som veckans skifte. Nu sitter jag tillsammans med ett gäng bloggare på en ”blogglördag” och skriver mer i ämnet. Läs våra poster här:

UncleCJ från Estland om amatörer.

”Old media” as they are lovingly denoted at least in Sweden like to slap the label of ”amateur” onto bloggers and everyone else voluntarily organized through the internet, and we’d simply want to say – fine, then we are, and we love being amateurs.

Henrik Ahlen om Video och amatörer

Krävs det inte proffsteknik längre?

Björn Falkeviks Amatörvideo (hans bidrag är såklart i form av en film).

Judith Wolst om: “Kalla oss gärna amatörer”:

Jag tycker att det är hög tid att omvärdera amatörens roll! För ett kärleksdrivet resultat ger ofta en mer kreativ och unik lösning. & här spelar amatören en viktig roll – kanske just pga att amatören inte riskerar någon form av yrkesstoltet. För stoltheten ligger i passionen och inte i resultatet.

Martin Sandberg: Amatör eller proffs?

Men måste det ena utesluta det andra – att vara proffs? Jag funderar lite på hur man kan kombinera de båda. En läsvärd businessbok är Good to Great av Jim Collins – och hans igelkott-koncept går ut på att man ska förena snittet av vad man brinner för, vad man kan bli bäst i världen på och vad man kan tjäna pengar på. (Motsatsen är en räv som är bra på mycket, men inte lika fokuserad)

Jag skriver på Opportunity Cloud om: Pirater och Amatörer samt på Framtidstanken om vad som är skillnaden mellan amatören och proffset. Vilka sorter finns det?

De som är äkta men inte levererar. Amatörerna.
De som inte är äkta, men leverar. Proffsen.
Sedan har vi de som lyckas behålla äktheten och leverera. Vad kallas dessa?

Simon Winter skriver: Om det räcker med amatörskap, även han är inne på ansvar för resultatet:

Om man ser på den revolution av amatörer som gör bra jobb, så kan man förvänta sig att det går från de områden där man lätt kan inspektera resultatet, och lätt avgöra om det är ett bra jobb som är gjort, men också de områden där det inte är nån katastrof om det blir fel.

Peter Sandberg om bloggare och amatörer:

Med detta blir då mitt påstående sant. Majoriteten av bloggare bloggar för att dom älskar det dom gör. Det är det som kanske är den största skillnaden mellan dem och “proffsen”, dvs journalister, som får betalt för att skriva något.

Jonas ”bloggy” Lejon om amatören och nörden:

Jag tror att ordet amatör har ungefär samma historia som ordet nörd. Det användes först i negativt syfte men är nu något som beskriver någon som är engagerad inom ett ämne: boknörd, radionörd, filmnörd, chokladnörd .. osv men gör det inte för pengar utan pga intresset.

Framtiden är ljus för oss amatörer! Vi gör det vi älskar.

Dessa två meningar får avsluta blogglördagen om amatörer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ang amatörer och nätgenerationen: Individuellt tänkande utifrån kollektiv kunskap

Varje skifte bär med sig nödvändiga semantiska förändringar, utan vilka det blir svårt eller tillochmed omöjligt att diskutera det faktiska skiftet och dess effekter.

Alexander Funcke belyser i sin skiftesspaning förhållandet mellan experten och amatören, och hur detta förhållande kommit att förändras inte minst som en effekt av ett allt starkare informationssamhälle. Funcke frågar sig om vi i framtiden rör oss mot en generaliserings- eller specialiseringstrend, men jag skulle vilja påstå att frågan är delvis felställd. Tidigare lyfter Waldemar Ingdahl i sin skiftesspaning fram Nätgenerationen, och jag tror att dessa två skiftesspaningar har någonting mycket viktigt gemensamt.

Specialisten och generalisten kan tyckas vitt åtskiljda, men de har ändå gemensamt att de utgår från en distinkt och självständig kunksapsbrare. Vad Funckes skifte kan komma att erbjuda oss är en utveckling mot integrerade kunskapsbärare, kollaboratörer.

Kollaboratörer och kollaboration utgör ett av Nätgenerationens kärnvärden, och det har kommit att färga hur Nätgenerationen ser på information, och därmed även alla marknaden som hanterar information. Sett ur gårdagens, eller som i fallet med upphovsrätten 1800-talets, perspektiv ägnar sig Nätgenerationen åt stöld och digitalt lösdriveri, men det är inte vad Nätgenerationen ser. De samarbetar och delar. Frågan är om man längre kan fråga sig vem som vet vad eller har vilken information?

Till skillnad från specialisten och generalisten har den enskilde kollaboratören inte en avgränsad, självständig mängd kunskap. Istället är denne en del av ett nät, eller ett moln, av dynamisk kunskap som uppstår i växelspelet mellan flera kollaboratörer. Naturligvis har varje individuell kollaboratör i varje stund en viss mängd kunskap, men vad som är intressant är att denna information för sig själv är lösryckt, fragmental och beroende av kollaboration för att kunna förstås i någon större helhet. Vår bild av generalisten och specialisten är ändå att den kunskap de bestitter utgör en förståelig helhet i sig själv, men så behöver inte vara fallet för kollaboratören.

Kollaboratören är inte en kugge i hjulet på en dystopisk kollektiv intelligens som utmanar individualismen, långt därifrån. Kollaboratören är i allra högsta grad individualistisk, men hon är en del av en kollektiv kunskapsbank som sträcker sig utöver någonting vi tidigare kunnat föreställa oss. Det är alltså inte tänkandet, utan kunskapen, som görs gemensam. Å ena sidan innebär kollaboratörens entre på scen nya möjligheter för varje individ att ta del av mer information än någonsin tidigare, men å andra sidan kan det även innebära att varje kollaboratör blir mer eller mindre  hjälplös, eller åtminstone kraftigt reducerade i sin kapacitet. om de kopplas ur sitt nät eller moln, eller om dessa avgränsas och regleras.

Amatör betyder älskare

When the moon hits your eye like a big pizza pie
That’s amore

Ordet amatör har samma rötter som amore. En amatör älskar det hon gör.

Nätbefolkningens hyllande av amatören är raka motsatsen till det gamla skråväsendet där enbart utvalda experter fick ägna sig åt en viss sysselsättning. Därmed exploderar utbudet och självklart blir också spännvidden av kvalitet större, på gott och ont. På nätet bedöms du helt och hållet efter vad du gör och inte vilken titel eller ställning du har.

When the world seems to shine like you’ve had too much wine
That’s amore

Verktygen för skapande blir samtidigt allt billigare. Precis som Alexander nämner i sin skiftespost finns 3D-skrivarna runt hörnet. Då växer den virtuella och den verkliga världen ihop ytterligare och gränsen mellan intellektuell egendom och fysisk blir än mer flytande.

When you dance down the street with a cloud at your feet
You’re in love

Skaparglädjen kommer att växa i takt med att möjligheterna blir större att vara kreativ och nå ut med sina alster till en allt lägre kostnad. Explosionen av kreativitet är inte som en blixtrande smäll utan som ett eskalerande vulkanutbrott.

Marken skakar under våra fötter men det är inte destruktionen utan snarare framväxandet av något nytt som orsakar vibrationerna.

Det är vibrationerna från den kreativa kraften hos miljontals amatörer som skapar – bygger, formar, sjunger, målar, skriver, talar, dansar, älskar, upprör, tycker och berättar.

Det är vibrationerna från lusten att skapa vi känner.

That’s amore!

(Texterna från klassikern That’s Amore av Dean Martin.)

Ang. Amatörerna: Kunskap är makt

Alexander Funcke sätter veckans skifte till hur de glada amatörerna är norm och får fotfäste i allt mer. Medborgarjournalistiken är det närmaste exemplet, men även hela Martin-Timell-andan, gör-det-själv-verkstaden och det självhushållande kollektivet ryms i att allt fler blir generaliserade.

Själv ser jag det som att kunskap är makt, och det verkliga skiftet består i att vi lättare kan inhämta kunskap. Martin-Timell-fixarna och black and decker-maskinerna bidrar kanske till ett par uteblivna arbetstillfällen för den proffessionella hantverkaren, men på sikt kommer vi också fråga efter mer avancerade tjänster. Om man dessutom vet hur lång tid det tar att tapetsera en vägg, mönsterpassa och ta sig kring element och eluttag, kan man lättare avgöra om det är tid och energi man vill göra själv, eller om det är dags att ringa proffset.

Samma makt får den sjuke som från början kan självdiagnosera sig och problemidentifiera och på så sätt få snabbare och effektivare hjälp hos en läkare. För många kan det säkerligen vara tryggare att veta vad infektionsnamnen står för, än att helt utelämnas åt läkarens bedömning.

Medborgarjournalistiken har på samma sätt vuxit fram som ett komplement till traditionell media. Pålästa läsare bidrar med information både till bloggare och journalister. Bloggare läser redaktionellt material och de på redaktionen läser bloggar. Några befinner sig i gränslandet och medverkar i båda former, och kanske blir innehållet tack vare det lite bättre. Samtidigt är bloggandet en del i av en kulturyttring där fler och fler blir kreatörer och definierar sina egna värden. En egendesignad väggmålning, scrapbooken och blandbandet är alla delar av ett individuellt skapande. Allt tack vare att med lite mer kunskap, får vi lite mera makt.

Varning för amatörerna- veckans skifte

Gör-det-själv, do-it-yourself är en trend som lämnar mig kluven efter Skiftet från Alexander Funcke.

Den negativa sidan av trenden är att den i många stycken inte är frivillig. Martin Timell lyckades framgångsrikt vända sig till en befolkning av hemmafixare som inte har råd att ta in en hantverkare. Skatterna slår hårt, och då är det billigare att spika själv, särskilt om man inte uppmärksammar alternativkostnaden att man gör ett sämre jobb.

Dålig amatörism och dålig automatisering har alltså liknande grunder, man implementerar IT-lösningar för att slippa ha med kunden och medborgaren att göra och för att ta bort en personal.

Regeringens nya förslag, med riktade skattesubventioner följer det här problemet. Vissa typer av tjänstekonsumtion ses som bättre än andra, med gränsdragningsproblem i vissa fall. Då är det bättre med sänkt moms över hela linjen eller lägre löneskatter (så kallad arbetsgivaravgift).

Den positiva sidan är att det är att många det faktiskt finns en mottrend till specialiseringen. Det har blivit enklare, mycket tekniken fungerar inte med expertkunskaper utan med allmän förståelse av system (se datarevolutionen). Verktyg har blivit billigare och bättre, även de som var riktade till specialister. Hobby och pyssel har alltid funnits, men hemmapularen har tagit in på proffs och organisationer.

Alexander skriver om journalistikens avprofessionalisering. Det har han en poäng i, och det nämns av Anders Mildner.

Den glada amatörismen har även nackdelar, främst därför att även frivilligarbete och samhällsentreprenörsskap kräver tid och resurser. Det ideella kostar också tid och pengar för att bli bra, och är kanske inte den räddare i nöden som många ser när de stora institutionerna inte lyckas. Nej, jag tror att proffs och amatörer tillsammans sporrar varandra till bättre arbete, och då kommer vi till det verkliga skiftet. Vi måste börja se över vilka strukturer som finns för samarbete och delande av information och resurser. Både för sociala medier och för arbete kan göras när amatörerna jämnat ut spelplanen något.

Pingat på Intressant

Veckans Skifte: Ett skifte i allmänhet och ett skifte i synnerhet

En kommentar på min presentationssida,

”Hm, ni ska nog hålla er till matematik eller dylikt.”

inspirerade mig till att ta denna posts tankebana.
Veckan skifte handlar nämligen om huruvida skomakaren ska bli vid sin läst, eller om hon också bör börja blogga, måla om fasaden, byta topplockspackning och så vidare.

Det sägs ofta att specialiseringen är en av nyckelkomponenterna i den fenomenala välståndstillväxten som mänskligheten i allmänhet, och i västvärlden i synnerhet åtnjutit.

Det finns många som försöker verka åt andra hållet. Do-it-yourself (DIY) industrin, med företag som Black&Decker, och galonsfigurer som Martin Timell gör allt för att vi skall bli intresserade av att bygga, fixa och dona själva.
Den faktiska ekonomiska nyttan är sällan hela argumentet till DIY-lösningar, utan det finns även ett psykologiskt ”kan-själv”-argument, som tycks appellera väl. D v s fram tills de halvfärdiga byggprojekten fyller 3 månader och man äntligen hyr in specialiserade hantverkare.

Utöver dessa särintressen som verkar för generalisering gror det en närmast primitivistisk rörelse. Den verkar för att vi skall handla mer och mer närodlat, och med ett ideal som pekar med hela handen mot total självhushållning. Generaliseringen tillgrips här med argument om ”ekologisk hållbarhet” tillsammans med ett alienerings-argument som lite godtyckligt förkunnar att bondesamhället är det ”mänskliga”, och beklagar att vi överger det.

Den generaliseringstrend som jag började posten med, medborgarjournalistiken, som vi här på Skiften kan tyckas ohämmat omfamna gång på gång, är en trend som jag än en gång mer eller mindre ohämmat skall omfamna.
Ty denna generalisering tycks mig vara väsensskilld från de tidigare. När man lejer bort byggandet av altanen, odlandet av salladen, eller stickandet av koftan, så har man blott bytt resultatet av en typ av arbete mot en annan. Med idéer, konst och kommunikation är det annorlunda.

När ledarsidan i min lokala dagstidningen har tänkt, och skrivit åt mig har de prioriterat ett fåtal frågor och ett fåtal perspektiv. Det perspektivet jag har, eller den fråga som ligger mig närmast hjärtat är sannolikt inte prioriterad.
Mina idéer, och om jag känner behovet av det, vädrandet av dem samma, är på ett annat sätt än altanbyggande förknippat med mänskliga värden, och mitt egenintresse. En starkare form av ”kan-själv”-argument, om man vill.

Vilken är den sammanvägda trenden, specialisering eller generalisering? Finns det rent av en konvergens att tala om? Om vi blir mer av generalister kommer det att skada den framtida tillväxten? Vem kommer vara mest beundransvärd, specialisten eller generalisten? Och slutligen, vad innebär 3D-skrivaren för denna utveckling?