En kommentar på min presentationssida,

”Hm, ni ska nog hålla er till matematik eller dylikt.”

inspirerade mig till att ta denna posts tankebana.
Veckan skifte handlar nämligen om huruvida skomakaren ska bli vid sin läst, eller om hon också bör börja blogga, måla om fasaden, byta topplockspackning och så vidare.

Det sägs ofta att specialiseringen är en av nyckelkomponenterna i den fenomenala välståndstillväxten som mänskligheten i allmänhet, och i västvärlden i synnerhet åtnjutit.

Det finns många som försöker verka åt andra hållet. Do-it-yourself (DIY) industrin, med företag som Black&Decker, och galonsfigurer som Martin Timell gör allt för att vi skall bli intresserade av att bygga, fixa och dona själva.
Den faktiska ekonomiska nyttan är sällan hela argumentet till DIY-lösningar, utan det finns även ett psykologiskt ”kan-själv”-argument, som tycks appellera väl. D v s fram tills de halvfärdiga byggprojekten fyller 3 månader och man äntligen hyr in specialiserade hantverkare.

Utöver dessa särintressen som verkar för generalisering gror det en närmast primitivistisk rörelse. Den verkar för att vi skall handla mer och mer närodlat, och med ett ideal som pekar med hela handen mot total självhushållning. Generaliseringen tillgrips här med argument om ”ekologisk hållbarhet” tillsammans med ett alienerings-argument som lite godtyckligt förkunnar att bondesamhället är det ”mänskliga”, och beklagar att vi överger det.

Den generaliseringstrend som jag började posten med, medborgarjournalistiken, som vi här på Skiften kan tyckas ohämmat omfamna gång på gång, är en trend som jag än en gång mer eller mindre ohämmat skall omfamna.
Ty denna generalisering tycks mig vara väsensskilld från de tidigare. När man lejer bort byggandet av altanen, odlandet av salladen, eller stickandet av koftan, så har man blott bytt resultatet av en typ av arbete mot en annan. Med idéer, konst och kommunikation är det annorlunda.

När ledarsidan i min lokala dagstidningen har tänkt, och skrivit åt mig har de prioriterat ett fåtal frågor och ett fåtal perspektiv. Det perspektivet jag har, eller den fråga som ligger mig närmast hjärtat är sannolikt inte prioriterad.
Mina idéer, och om jag känner behovet av det, vädrandet av dem samma, är på ett annat sätt än altanbyggande förknippat med mänskliga värden, och mitt egenintresse. En starkare form av ”kan-själv”-argument, om man vill.

Vilken är den sammanvägda trenden, specialisering eller generalisering? Finns det rent av en konvergens att tala om? Om vi blir mer av generalister kommer det att skada den framtida tillväxten? Vem kommer vara mest beundransvärd, specialisten eller generalisten? Och slutligen, vad innebär 3D-skrivaren för denna utveckling?