Månad: mars 2008

Så jobbar Sverige- oväntat nog

Jag besökte lanseringen av tegelstensboken Så jobbar Sverige på IVA som är en kartbild av dagens svenska näringsliv.

Redaktören Henrik Blomgren menade att boken hjälper oss att komma i takt med vår egen tid, och det har Blomgren rätt i. Av de fyra miljoner som arbetar så jobbar lika många i konsultverksamhet som i byggnadssektorn, lika många inom vården som inom industrin. Blomgren påpekade att forskningen hittills varit exceptionellt nationell i en tid som präglats av globalisering.

Skiftena visades i respektive bransch. Fredrik Bergström tidigare Handelns Utredningsinstitut påpekade hur grossisterna förändrat handeln genom att söka nya kontakter i en alltmer internationaliserad handel. Globala kedjor som MediaMarkt, Zara och Lidl finns numer i Sverige, men få svenska företag följer exemplen från H&M och IKEA. Urbaniseringen har slagit igenom i handeln, 50% av handeln stora tillväxt de senaste åren har skett i 19 kommuner. Mångfald efterfrågas av kunderna, och handeln måste bli bättre på att följa trender.

Dag Thorén talade om vård och omsorg, en bransch med 350 miljoner kronor i omsättning. Fast det ses inte som en bransch i dag… Distributionsledet är eftersatt, och det finns problem med dåliga vårdkedjor. Det finns bra teknik, men tillgängligheten är låg och även produktiviteten. Förändringar sker då termer som öppen och sluten vård blir föråldrade och branschens möjlighet till internationell räckvidd är stor.

Magnus Aniander talade om byggbranschen. Det finns ett lågt omvandlingstryck i strukturer som stannade i 60-talet, ofta med samma personer som beställare och utförare. Projektet ligger i centrum av allt och konkurrensen är liten. Branschen kännetecknas av få mellanstora företag, antingen är det storföretag eller små byggmästare. I dag är alla generalister, då snarast en specialisering borde ske. Här tycker jag mig finna anledningen till att mycket nybyggnation har dålig kvalitet i dag.

Per Storm talade om en oväntat stark bransch, råvaror och basindustrin. Det är Kinas och Indiens tillväxt som drivit på den. Basindustrin står för 2/3- delar av Sveriges tillväxt och 10% av alla anställda. Man innoverade sig igenom krisen på 90-talet, där exempelvis LKAB:s automatiseringsgrad är unik för gruvindustrin.

Det kvarstår frågor. Var finns upplevelseindustrin? Som det påpekades finner man inte heller företag som Google eller miljöteknikbranschen i sammanställningen. Var kommer anställningarna? Men sammantaget blir intrycket av boken bra, och dess data ger näring åt debatten. Det finns ingen sektor som är viktigast och som bör favoriseras (det dyker ju ofta upp). Den svåraste frågan står den nära framtiden för, Sverige kan inte fortsätta att vara inriktat att leva på en europeisk utveckling som inte längre finns. Det krävs omvandling, just ett skifte.

Är framtiden virtuell?

Igår besökte jag ett seminarium om Second Life och virtuella världar hållet av Institutet för Framtidsstudier Är framtiden virtuell?

Intressant att ta upp frågan om de virtuella världarna igen, särskilt efter att hypen gick ur i somras.

Tyvärr så gav seminariet intrycket att inte mycket hänt sedan år 2007. Per Almström gav ett tal om grunderna kring Second Life. Olle Wästberg berättade om Svenska Institutets Sverigehus. Marie Cronström om HSB:s kampanj kring en ö riktad till ungdomar. Tomas Forsman om events i SL för Nätverket SIP. Therese Åhs om sina framträdanden som sångerska och hur hon drev på sin IRL karriär via SL.

Alla inläggen pekade på hur organisationer använt SL som en förlängning av sin verksamhet in real life och pionjärförsökens resultat varit blandade. De påminde om de första fasen då hemsidor lades upp på nätet på 90-talet, där ofta material återanvändes, och inte utformats speciellt för just den nya kanalen. Snarast riktades seminariet in på IRL-organisationers problem i de virtuella världarna- där Svenska Institutet fick ta reda på hur svensk arbetslagstiftning skulle gälla för avatarer.

Varför bröt inte SL igenom? Dels för att Linden Labs, SL:s skapare, valde att utforma världen efter vårt nuvarande 2D-paradigm i dataarkitekturen, där 3D kräver enorma bandbreddsresurser vilket ger flaskhalsar i webbens hierarkiska struktur. Det ger lags, vilket leder till att användare tröttnar på det långsamma. Man stannar inte så länge så att man hittar något att göra- och då blir det inte så många som stannar så länge att något kan hända. Vid ett givet ögonblick finns ungefär 45000 användare påloggade, och globala PR-satsningar som når den digitala motsvarigheten till Motala, ger inte så mycket.

Linden Labs kritiseras också för att just gjort sin värld för mycket som bara en kopia av ”den riktiga världen” (som debattören Ana Valdés tog upp redan i februari 2007) och man har böjt sig för att europeiska användare skall betala europeisk moms samt förbjudit bankverksamhet från de som inte har tillstånd för sådant IRL.

De unika kulturerna och det specifika SL-näringslivet är styrkan i Second Life, och innovationer där kan vara helt skilda från det som sker off-line. Den som var närmast på seminariet att se dessa möjligheter var Anders Hektor på Näringsdepartementet, som såg en analogi med Sveriges erkännande av Republiken Kosovo. Även om han inte såg erkännandet av en virtuell stat i den snara framtiden tog han upp idén. Hektor underströk också vikten av institutioner och relationer mellan det virtuella och det reella. Det är viktigt, frågor om juridik, upphovsrätt och jämlikhet för senkommare till de virtuella världarna är stridsfrågor- och där krävs en diskussion om anarki, ”choice of law” eller ”Acts of God” (att ägaren bestämmer allt, ned på ”naturlagsnivå”) för att utveckla de virtuella världarna. Kruxet är att dataspelsbranschen ju inte har kapacitet för sådana debatter.

Ulrika Bennerstedt tog upp forskningen kring livet i virtuella världar med en intressant diskussion om beroende och forskningen skiftat.

En illustration av problematiken visades av de politiska ungdomsförbundens kommentarer. Närvaro i de virtuella världarna var ett ställe att ”vara där ungdomarna är” som fritidsgården eller politikchatten. Men de virtuella världarna har också sina egna, specifika politiska frågor, som kan vara viktigare för användarna när de använder sina avatarer än vad som händer i hemkommunen. Precis som andra miljöer. Om man går ut i den virtuella världen och inte tar hänsyn till det är risken stor att man misslyckas att kommunicera. Vad har SSU för åsikter kring copybot eller att veckolönen för vissa konton sänks? Hur bemöter MUF ideologier som är mikroskopiska off-line, men hyfsat väl representerade online?

Framtidens virtuella världar blir nog plattformar, som Croquet, där precis som webbens arktitektur inte var färdig från början. Där blir Second Life ett intressant första experiment, och säkert mycket framgångsrikt för de som har en verksamhet som fungerar för mediet. Men nog bara ett första steg mot en mer spännande framtid.

Kristina Höök efterlyser framtidsvisioner: finner Big Brother

I en intervju i det närmsta den svenska IT-världen har en dagstidning: Computer Sweden, efterlyser professor Kristina Höök politiska visioner för tekniken:

Hon efterlyser tydligare politiska visioner för i vilken riktning teknikutvecklingen ska drivas.

– Politiker har inga tankar om det här. Men de är faktiskt beställare av teknik. Var är då visionen om vilket samhälle vi ska bygga?

Vidare:

– Många politiker tycker att utvecklingen går så fort och de ska inte hejda den. Men det är faktiskt deras uppgift att styra den rätt.

Sedan fortsätter hon med att lyfta fram ett exempel: integritetsfrågan. Här ser vi ett ypperligt exempel på hur svåra dessa frågor är. Höök säger:

Skillnaden mellan om jag gör något dumt mot dig nu är att personen bredvid ser när jag gör det. På internet är det ingen som ser och då kan jag heller inte hållas ansvarig, som det ser ut i dag. Men om det krävs kan vi bygga in system där vi exempelvis lägger in hemlig information i foton från mobiler som gör att det går att se vilken mobil som tagit det nakenfoto som cirkulerar på nätet.

Alltså, Höök vill möjliggöra för polisen och staten att övervaka dig så att du inte kan övervaka någon annan. Hon vill att staten i hemlighet ska kunna spåra vad du har för dig, långt in i sängkammaren. Är detta rätt väg att gå? Det beror helt på hur man anser statens roll mot individen ska vara. Det är ett vägval med långtgående konsekvenser.

Är detta en fråga enbart för framtiden? Absolut inte. Ett aktuellt exempel är den 29-årige man som friades av Hovrätten i Malmö efter en fällande våldtäktsdom i tingsrätten.

Det visade sig nämligen att mannens mobiltelefon inte befann sig där kvinnans vittnesmål pekade på att den borde ha funnits:

Våldtäkten ska ha skett på Rosengård någon gång efter klockan 21.15. Men mobilspårning visar att 29-åringen just då befann sig vid Bulltofta på väg till sin bostad i en grannkommun. Spårningen visar också att 29-åringens mobil ett par minuter senare kopplade upp sig mot en telemast utanför Malmö kommun.

Förrutom det ganska intressanta faktum att mannens mobiltelefon räknas som i princip en kroppsdel hos mannen själv, visar exemplet hur vi redan lämnar spår efter oss som vi kanske inte alltid tänker på. Om något borde företag (och definitivt myndigheter!) vara bättre på att förklara vad för slags information de sparar om sina användare och om oss medborgare. Öppenhetsprincipen bör råda.

Något helt annat än Hööks hemliga bildövervakning, alltså. Så länge frågan förblir odebatterad kan dock hennes vision bli verklighet.

Jag bävar då inför frågan om vilka andra ställen hon vill stoppa in hemlig information i för att kunna övervaka vad folk har för sig.

10 saker som kan ge dig 1000-årigt liv

Futuristen Jack Uldrich bjuder på ett tankvärt mem om den accelererande utvecklingens framfart: tänk 10x, inte 10%.

I constantly remind them, however, that we are no longer living in an era of linear growth—a 10% improvement might have been sufficient to keep them competitive in the past, but it is no strategy if they desire to be in business in 10 years. To achieve that goal, they must be on the lookout for how 10X improvements will transform their business.

Han utvecklar sedan resonemanget i en bloggpost om radikal livsförlängning. Du kanske hoppas kunna leva 10% längre än dina föräldrar. Tänk om. Uldrich presenterar en lista på 10 saker som kan få sig att leva i 1000 år!

Listan innehåller bl.a. artificiella organ, kraftfullare datorer (vilka ger markant bättre redskap för forskning särskilt inom den moderna genetiken där mönsterigenkänning och simuleringar är viktiga), nanoteknologi och robotkirurgi (med betydligt bättre precision än vad en mänsklig kirurg kan uppnå).

Vad händer om något blir 10 gånger bättre? 10 gånger billigare? 10 gånger snabbare? Ett skifte sker. Genom att mentalt förbereda sig på skiftet blir chocken då det inträffar mindre.

Dags att börja planera din 1000-årsdag? Nja, kanske inte, men det är hög tid att ställa sig frågan hur samhället och människan förändras av den accelererande utvecklingen. Den här bloggen vill hjälpa dig formulera svaren.