åldrande

När åldrande blir en sjukdom

Förr i tiden var döden ständigt närvarande. Det var inte bara när digerdöden härjade som värst som döden var en bekant följeslagare, det är först under det senaste århundradet som vi lyckats hålla honom stången även utan schackspel.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=cLVx8TrToM4&hl=sv&fs=1&]

När pensionsåldern i Sverige 1913 bestämdes till 67 år var medellivslängden i landet 58 år för kvinnor och 56 år för män. Idag är medelåldern globalt 67 år (Ghana och Senegal befinner sig idag ungefär där Sverige var 1913).

1913 hade vi ändå kommit en bra bit på vägen. Under större delen av vår historia har medellivslängden legat någonstans mellan 20 och 30 år.

När döden är så ständigt närvarande så blir den också självklar. Oundviklig.

Sättet man dör på har dock ändrats med tidens gång. Våld var vanligt förekommande och den enklaste infektion kunde vara dödlig under större delen av människans existens.

När så medellivslängden kryper uppåt samtidigt som död från våld blir allt ovanligare så börjar döden istället gå hand i hand med något annat som antas vara oundvikligt: åldrandet.

Vad är då åldrande? Åldrande är en statistisk konsekvens av att din kropp ständigt genomgår en förändringsprocess. Åldrande är ansamlandet av fel som skett i din kropp då du varit upptagen med att leva. Vart åttonde år du lever dubbleras risken att du ska dö.

Men är det en sjukdom?

Går det rent av att bota?

Frågan om vad som anses vara en sjukdom är värd uppmärksamhet för svaret är inte alls så fast och säkert som man kan förledas att tro. 1979 gjorde tidskriften British Medical Journal en undersökning där sådant som depression och högt blodtryck hamnade långt ned på listan över vad som ansågs vara sjukdomar. 2004 listades följande som icke-sjukdomar:

  1. Åldrande
  2. Arbete
  3. Uttråkning
  4. Påsar under ögonen
  5. Låga kunskaper
  6. Skallighet
  7. Fräknar
  8. Stora öron
  9. Grått eller vitt hår
  10. Fulhet

Homosexualitet ansågs för övrigt även vara en sjukdom av svenska myndigheter 1979.

Vad är det för företeelser vi inte accepterar som sjukdomar? Jag tror svaret i många fall (”arbete” i listan ovan torde vara ett undantag (eller?) och exemplet med homosexualitet visar kulturens viktiga betydelse) beror på vår egen förståelse för kroppen och sinnet. De saker vi inte begriper accepterar vi som ofrånkomliga, oundvikliga. De saker vi inte kan förändra betraktas aldrig heller som något som kan botas och därmed blir det heller ingen sjukdom.

Tyvärr leder detta till att få resurser avsätts för forskning inom viktiga områden. Jag skrev under skiftet om månlandningen att ibland kan något som kan verka omöjligt ändå befinna sig så pass nära så att rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt kan säga: nu j*klar löser vi det här problemet!

Ett exempel: Bill Gates och malaria. Den förre Microsoft-VDn har bestämt sig: Malaria ska bort. Problemet ska lösas!

Än så länge verkar åldrandets gåta ligga utanför vår räckvidd att fatta ett sådant beslut. Ett viktigt stort steg i rätt riktning är dock att erkänna åldrande som en sjukdom, något som går att bota. På samma sätt som att vi gemensamt bestämde oss för att sluta betrakta homosexualitet som något sjukligt måste vi bestämma oss för att betrakta åldrandet som lika sjukt som cancer, svininfluensa eller hjärtsvikt.

Vi kan om vi vill.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8iYpxRXlboQ&hl=sv&fs=1&]

Ang. Framtidstro: Länge leve konungen!

Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden.

Nostalgin sitter djupt i den svenska folksjälen. Inte ens i den go’a biten som skall bringa ära till vår statsbildning äras den som äras bör, istället sjunger man (tror jag i varje fall) till ett svunnet krigiskt stormakts-Sverige…

Det finns ett helt gäng anledningar till att man skulle kunna tänka att den svenska människan naturligt har en betingelse att vara pessimistisk om framtiden. Åldrande, och föräldrarskap verkar vara sådant som gör att vi blickar mot framtiden med viss skräck.
Jag bläddrade i Reason’s bok ”Choice” när jag besökte Joakim Lundblad på hans nya kontor i förra veckan. Där läste jag ett stycke ur essän Child-proofing the world:

”Yeah, I’m really worried about raising my kids,” a college friend with two pre-teen girls tells me. ”Everything’s out of control: drugs, schools, college costs.” I try reminding him that he himself first smoked dope at age 15 and that his and his wife’s combined income–somewhere around the $100,000 mark–should let them be good providers, but he cuts me off: ”No way, it’s totally different now. Do you know how much college costs? Have you seen the kids today? Do you hear the music? They’re out of control,” he says, forgetting for the moment his early-’80s penchant for humming Sex Pistols lyrics such as, ”I am an anti-Christ, I am an anarchist, don’t know what I want, but I know how to get it” and ”God save the Queen, she ain’t no human being….No future for you!”

Oro för vår avkommas bästa verkar vara en mycket sund anledning att måla fan på väggen, men man kan tänka sig massa andra motiv, och här följer ett par:
1) ålder, förr var vi alla unga, mer energi, mer upptäckar glöd, och allmänt välmående. Det var man själv, eller några man kände, eller åtminstone några man kunde relatera till som utförde de handlingar som var ”out of control”.
2) det selektivtiva minnet, med den starka tendens att förtränga det otrevliga.
3) vi är barn av vår tid, och när vi har blivit vuxna vistas vi plötsligt i en annan tid, och vuxna är som bekant svåra att lära att sitta. Denna alienation är inte ett förfrämmligande av människan som sådan, i den mening Marx talade, utan blott att de gamla är lite trögare.

Men trögare på goda grunder, ty varför överge ett vinnande koncept? Och när det vinnande konceptet plötsligt är påtagligt förlorande så kommer bitterheten över att man inte klarat av att hänga med som ett gammaldags välfrankerat fysiskt brev på posten.

Trögheten sitter också i att man gått och blivit en gammal hund. Kanske kan denna andra typ av tröghet återföras på den tidigare. Ty om man skulle kunna tänka (som i fri spekulation) att en utav anledningarna till att en tvååring kan lära sig ofattbart mycket på kort tid är att han eller hon inte har något tidigare ”vinnande koncept” som skall ratificeras, och därmed direkt kan tillgodogöra sig ny kunskap.

Själv dras jag med en betingelse som gör att jag gärna vill knuffa över skulden för den här typen av kollektiva mentalitetsstörningar på socialdemokratin och den s k Rörelsen. Jag vet inte om det är blott betingelsen eller om det kanske trots allt finns någon koppling — jag kan i vart fall värka fram följande:
4) Socialdemokraterna (och då kanske speciellt LO) är urtypen för en stasistisk politisk rörelse, och som sådan vill man inte att saker förändrar sig för fort, ty de stasistiska åsikterna är partikulära och en ständigt skiftande miljö är därmed helt inkompatibel.

Nog kan pessimismen och dess konservativa följder ha goda konsekvenser i så väl privatliv som för att undvika antropogeniska katastrofer.

Hjärnan är morgondagens affärsområde

Sonia Arrison påpekar att hjärnan kan bli morgondagens viktiga affärsområde.

Hjärnan blir alltmer viktig, som Arrison påpekar, därför att en åldrande befolkning kommer att drabbas alltmer av neurologiska sjukdomar- många av dem som vi inte kände till tidigare då människor helt enkelt inte uppnådde en så hög ålder att de kunde drabbas.

Satsningen från bl.a. Nintendo på hjärntränande spel är intressant, och öppnar en ny marknad. Eller går snarare genom att stimulera tänkande, inlärning och tränande för en snabbt växander nischmarknad tillbaka till sina rötter på 90-talet. När dataspel nådde de verkliga massmarknaderna lades istället energin på att nå ut brett med cool grafik och effekter. Nu kan trenden vända.

Kopplat till vår nya kunskap om hur hjärnan fungerar har man tidigare påtalat medicinen. Artikeln beskriver också hur tekniken även används för hjärnimplantat där tanken kan styra robotar och rösttelefoner.

Det har spekulerats av bl.a. Ramez Naam att inom kort kan tekniken användas för att genomföra mental kommunikation med maskiner, och uppkoppling mellan hjärnor för att ge en slags Internet-baserad telepati. I kombination med livsförlängning och andra generella tekniker, kan man ana djupa förändringar av vår uppfattning av kropp och tanke, om jaget, individen och samhället.