Förr i tiden var döden ständigt närvarande. Det var inte bara när digerdöden härjade som värst som döden var en bekant följeslagare, det är först under det senaste århundradet som vi lyckats hålla honom stången även utan schackspel.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=cLVx8TrToM4&hl=sv&fs=1&]
När pensionsåldern i Sverige 1913 bestämdes till 67 år var medellivslängden i landet 58 år för kvinnor och 56 år för män. Idag är medelåldern globalt 67 år (Ghana och Senegal befinner sig idag ungefär där Sverige var 1913).
1913 hade vi ändå kommit en bra bit på vägen. Under större delen av vår historia har medellivslängden legat någonstans mellan 20 och 30 år.
När döden är så ständigt närvarande så blir den också självklar. Oundviklig.
Sättet man dör på har dock ändrats med tidens gång. Våld var vanligt förekommande och den enklaste infektion kunde vara dödlig under större delen av människans existens.
När så medellivslängden kryper uppåt samtidigt som död från våld blir allt ovanligare så börjar döden istället gå hand i hand med något annat som antas vara oundvikligt: åldrandet.
Vad är då åldrande? Åldrande är en statistisk konsekvens av att din kropp ständigt genomgår en förändringsprocess. Åldrande är ansamlandet av fel som skett i din kropp då du varit upptagen med att leva. Vart åttonde år du lever dubbleras risken att du ska dö.
Men är det en sjukdom?
Går det rent av att bota?
Frågan om vad som anses vara en sjukdom är värd uppmärksamhet för svaret är inte alls så fast och säkert som man kan förledas att tro. 1979 gjorde tidskriften British Medical Journal en undersökning där sådant som depression och högt blodtryck hamnade långt ned på listan över vad som ansågs vara sjukdomar. 2004 listades följande som icke-sjukdomar:
- Åldrande
- Arbete
- Uttråkning
- Påsar under ögonen
- Låga kunskaper
- Skallighet
- Fräknar
- Stora öron
- Grått eller vitt hår
- Fulhet
Homosexualitet ansågs för övrigt även vara en sjukdom av svenska myndigheter 1979.
Vad är det för företeelser vi inte accepterar som sjukdomar? Jag tror svaret i många fall (”arbete” i listan ovan torde vara ett undantag (eller?) och exemplet med homosexualitet visar kulturens viktiga betydelse) beror på vår egen förståelse för kroppen och sinnet. De saker vi inte begriper accepterar vi som ofrånkomliga, oundvikliga. De saker vi inte kan förändra betraktas aldrig heller som något som kan botas och därmed blir det heller ingen sjukdom.
Tyvärr leder detta till att få resurser avsätts för forskning inom viktiga områden. Jag skrev under skiftet om månlandningen att ibland kan något som kan verka omöjligt ändå befinna sig så pass nära så att rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt kan säga: nu j*klar löser vi det här problemet!
Ett exempel: Bill Gates och malaria. Den förre Microsoft-VDn har bestämt sig: Malaria ska bort. Problemet ska lösas!
Än så länge verkar åldrandets gåta ligga utanför vår räckvidd att fatta ett sådant beslut. Ett viktigt stort steg i rätt riktning är dock att erkänna åldrande som en sjukdom, något som går att bota. På samma sätt som att vi gemensamt bestämde oss för att sluta betrakta homosexualitet som något sjukligt måste vi bestämma oss för att betrakta åldrandet som lika sjukt som cancer, svininfluensa eller hjärtsvikt.
Vi kan om vi vill.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8iYpxRXlboQ&hl=sv&fs=1&]
Robert Freitas har en intressant genomgång av medicinens historia och definitioner av sjukdom i inledningen av sin bok Nanomedicine: http://www.nanomedicine.com/NMI/1.2.2.htm Han listar 8 definitioner, och föreslår själv en nionde (som onekligen gör åldrade till en sjukdom – för vissa). Det finns många fler definitioner i litteraturen.
Att något anses vara en sjukdom indikerar framför allt att man anser att det borde åtgärdas. Ickesjukdomar har inte samma moraliska imperativ som sjukdomar – det anses fel att inte hjälpa en sjuk människa, men en ickesjuk får klara sig själv.
Kanske kan vi definiera sjukdom via en omvänd etisk definition: man är sjuk om det i ens kultur anses fel att man inte får hjälp med sitt tillstånd. Man kan kanske anlägga en objektivistisk och universalistisk syn och säga att ”sanna sjukdomar” är sådana som varje kultur *borde* tycka det är fel att inte fixa. Det intressanta är att en sådan definition ändå gör att vad som är sjukdomar föränderligt, eftersom möjligheten att göra något är avhängig tekniska (och praktiska) resurser. Man bör faktiskt inte göra sådant man inte kan göra.