kärlek

E-romantik och emotionell bandbredd


Svårslaget. Foto av milizero.com.

Joakim Lundblad valde ett bra ämne för veckans skifte så här i höstmörkret: romantik. Mina reflektioner på ämnet innebär en koppling till förra veckans ämne: det urbana rummet, om staden i förändring. Jag skrev då om virtuella resor som kan lösa upp stadens fysiska gräns.

När jag skrev texten hade jag främst arbetslivet och resandet i åtanke men man gör ju så mycket mer i en stad än arbetar. Människor möts och blir förälskade bland asfalten och husen.
Så sker även i den virtuella världen vilket filmen (”Ruanur and Yuina’s wedding”) nedan visar:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Txy6OWtpBok&hl=sv&fs=1]

Fast nog är det något saknas där bland pixlarna. Tekniken tillåter inte riktigt att upplevelsen blir likvärdig med ett ”riktigt” bröllop och bröllopsnatten för Ruanur och Yuina gissar jag vara en ganska platt affär. World of Warcraft saknar helt enkelt den emotionella bandbredden som krävs för att kunna konkurrera med verkligheten.

Emotionell bandbredd är en teknologis förmåga att förmedla känslor. När två människor möts sker den mesta av denna kommunikation med kroppen. En vardaglig gest som att ta i hand är en ritual där vi delar med oss av känslomässig information (har därför förståelse för Carl Hamiltons reaktion).

Video har relativt hög emotionell bandbredd, men email och SMS är känslomässiga stenstoder. ”Det är fegt att göra slut via fax, sms eller e-post” skriver Aftonbladets dejtingexpert och vad är väl anledningen om inte den smala emotionella bandbredden. (Göra slut via fax. Går det att komma lägre på romantikskalan?)

Även om videosamtal kan vara tämligen intima står sig tekniken slätt i jämförelse med verkligheten. Som skiftesskribent undrar man då om det i framtiden kan komma teknik som överträffar verklighetens brutala nakenhet när det gäller att skicka ut signaler om vårt känslotillstånd.

En möjlig utveckling är den som forskaren Kevin Warwick och hans fru Irena provade för ett par år sedan. De opererade in chip under huden som skickade signaler från deras nervsystem, via chippen ut över internet och in i varandra.

when his wife moved her hand, he felt it. He could actually feel her movements

Framtidens vigselringar, måhända? När vi börjar växa samman så till den grad att vi t.o.m. delar nervsystem, då får man noga säga att tekniken överträffar våra nuvarande sinnens förmåga att ta emot och förmedla känslor.

Huruvida det är romantiskt eller ej lämnar jag däremot åt andra att avgöra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ang. e-Romantik: ”Whatever ’in love’ means…”

Under en intervju med Prince Charles och Princess Diana strax efter att de hade förlovat sig frågade enjournalist: ”Are you in love?”, var på Diana utbrister: ”Oh, yes!”, medans den kontemplerande och lätt medieotränade (samt ev. känslokalle och kärlekslöse) Charles säger: ”Whatever ’in love’ means…”.

Det är tydligt att om man skall försöka definiera kärlek eller romantik, utan att sväva iväg och bli osammanhängande poetisk, så dödar man begreppet.
Ger man sig hän med att reducera romantik, poesi och kärlek i fysikalismens tecken. Så uppstår en hel del frågor.

Eftersom jag är en person med viss kännedom om mina egna brister, så tog jag hjälp av Google. Jag googlade på ”romantik” och fann följande ”definition” i en gammal Metro kolumn: ”Små oväntade saker är äkta romantik.”
Strängt taget betyder det att om världen är determinerad så existerar det ingen romantik, men mindre verklighetsfrånvänt så betyder det att en artificiell intelligensen behöver ta ett par steg bortom det strängt rationella för att vara romantisk i verklig mening.

Många är de chatterbots som fått skamliga förslag genom åren. Den lokala BBSens ELIZA har troligen ifrågasatt en hel del känsloutspel med tillsynes känslomässiga frågor.
En gammeldags chatterbot kan visserligen upplevas både irrationell och full av ”små oväntade” utspel, men kan den sägas vara romantisk? Knappast.

Den välriktade slumpen, som kännetecknar kreativitet, och nästan alltid är en syntes av tidigare kända idéer, som antingen ger upphov till en ny idé, eller kanske ett artefakt. Den är lika viktig för de romantiska, så väl som de a-romantiska idéerna och artefakten. Det gäller så väl de knappt romantiska sakerna som hjärtformade prylar, så väl som de verkligt fantastiska där element av omtanke, offer och ”känsla” har bakats in.

Romantik är en delmängd av det kreativa, som utvärderas genom dess känslo-utslag det ger hos den det projeceras mot. När man skall implementera en välfungerande AI (i vart fall med hjälp av genetiska algoritmer) är ofta det centrala problemet att skapa en funktion som utvärderar en given handling.
Motsvarande problem för en poesi-skrivande AI föreslog jag vara människor. Kanske kan man tänka sig motsvarande här? D v s att man tränar AI:t med verkliga männsikors reaktioner.

En möjlighet är att plantera en AI på en dating-site och som gör sitt bästa för att flirta med en viss kategori av människor, och som möter sin success-rate genom hur många som faktiskt blir intresserade.

Marknaden för ett romantiskt AI, bör vara stor! Och därmed kanske risken för att en AI kommer och flirtar med dig i en framtid inte helt kan ignoreras.
Den som blir rekommenderad ett klädesplagg eller vara av ”någon” som han eller hon kärat ner sig i bör ha mycket stor påverkan. För att inte tala om tillväxtpotensialen för den bedrägerimarknad av s k ”Nigeria-brev” som idag sköts manuellt.
Konceptet kan tas vidare med s k robocalls, och marknadsförings möjligheterna ter sig närmast oändliga.

Eller som Lena PH sjunger, ”HAL” jobbar i affär:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PfGMf8gOuJw&hl=en&fs=1]

E-romantik: Framtidens kärlek är delad

Joakim Lundblad tänker kring romantiken i den digitala miljön i veckans skifte. Överlever romantiken?

Romantik, kärlek och sex är självklart beroende av sociala kontakter, och där finns två trender: de blir oberoende av fysisk kontakt och vi får genom sociala medier och kanske även den nya mediciner mer kontroll över dem.

Sex är på väg in i virtuell riktning internetpornografi, telefonsex, sex i virtuella världar och utvecklingen av teledildoniken med cybersex har vi talat om länge nu. Det skett under fniss, moralpanik från kanske inte så representativa grupper och en svårighet för de stora sexualpolitiska aktörerna som t.ex. RFSU och RFSL att ta sig ur identitetspolitiska antaganden för att möta fragmenteringen av vår sexualitet.

Diskussionen om sex skylde över vår förändring i andra känslomässiga relationer, som Joakim tog i sitt Skifte. Det är minst lika viktigt för att förstå det sociala skiftet, som även påverkar cybersex.

Här kommer börjar vi se en rädsla på sina håll för att relationer blir ytliga av e-romantiken. Det behöver inte vara fallet, just genom att vi blir vana att stegmentera relationer och lägga olika betydelse i dem.  Det är säkrare, enklare, anpassningsbart och möjligt att nischa. Vissa e-romanser kanske bara är att finna varandra på nätet, och sedan skriva vanliga snigel brev till varandra i en riktig 1800-tals romans.

Segmenteringen gör att dessa olika delar av våra liv blir mer distinkta från varandra, och allt som oftast även okända för andra människor i vår närhet. Det är nog inte en för from förhoppning att det här ger fler människor chansen att försöka få bestämma mer över romantiken och sexualiteten i sina liv. Vi blir inte fullt lika pressade mot det gamla traditionella luteranska kyskhetsidealet. Det ibland påklistrat frigjorda happy swinger idealet i vissa kretsar under det långa 70-talet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j13VEiOC0d8&hl=en&fs=1]

Eller för den delen 90-talets ortodoxa identitetsbyggen i form av t.ex. duktig flicka eller hora (se mer i Johanna Nylander skifte om framtidens man).

Joakim riktar in sig på nätet och den elektroniska miljön för relationer i skiftet, men jag vill också notera att den stora utvecklingen på relationernas område förmodligen kommer när vi kan kombinera nätets enorma urval, enkla kommunikationer och segmentering med att vi kan styra vår hjärnas reaktioner på social interaktion.

Också, då vi kan få fullständig kontroll över neurokemin i sex, kärlek och ömsesidig bindning kan vi göra medvetna, tydliga val i fråga om våra känslor och önskningar.

Jag misstänker att de olika val kan skapa upp både extremt romantiska miljöer i samhället, strikt polyamrösa grupper eller även strikt monogami och celibat.

Utmaningen är att förbli ett liberalt samhälle samtidigt som födelsetalen sjunker och rädslan över internets förändring av vår sexualitet växer. Kontroll över neurokemi och över våra sociala relationer på nätet skapar risken för förtryck.Vi måste arbeta hårt för att försvara kognitiva frihet och vår sexuella, romantiska och emotionella frigörelse, delvis genom att utveckla sätt för människor att kontrollera och kanalisera sin egen sexualitet.

Pingat på Intressant

Evig kärlek på burk

Det har varit mycket hjärna här på bloggen, men nu är det dags för lite hjärta.

Julian Savulescu och Anders Sandberg undersöker i Neuroenhancement of Love and Marriage: The Chemicals Between Us hur man kan använda neurofarmakologin för att förbättra kärleken och i vilka sammanhang det skulle vara en bra idé.

Vår biologi kring kärlek och förhållanden utvecklades under mycket annorlunda omständigheter än dagens. Oftast så höll inte förhållanden i årtionden, av det enkla skälet att partnern dog relativt tidigt. Savulescu och Sandberg diskuterar därför modifieringar parbildningssystemet och återskapa de neurokemiska förhållandena vid första förälskelsen.

Det är utmanande, då vår bild av kärleken är kopplad till en uppfattning av autenticitet. Men neurokemin gläntar faktiskt på dörren att vi själva kan välja och planera vår responser inför en partner.