E-romantik och emotionell bandbredd


Svårslaget. Foto av milizero.com.

Joakim Lundblad valde ett bra ämne för veckans skifte så här i höstmörkret: romantik. Mina reflektioner på ämnet innebär en koppling till förra veckans ämne: det urbana rummet, om staden i förändring. Jag skrev då om virtuella resor som kan lösa upp stadens fysiska gräns.

När jag skrev texten hade jag främst arbetslivet och resandet i åtanke men man gör ju så mycket mer i en stad än arbetar. Människor möts och blir förälskade bland asfalten och husen.
Så sker även i den virtuella världen vilket filmen (”Ruanur and Yuina’s wedding”) nedan visar:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Txy6OWtpBok&hl=sv&fs=1]

Fast nog är det något saknas där bland pixlarna. Tekniken tillåter inte riktigt att upplevelsen blir likvärdig med ett ”riktigt” bröllop och bröllopsnatten för Ruanur och Yuina gissar jag vara en ganska platt affär. World of Warcraft saknar helt enkelt den emotionella bandbredden som krävs för att kunna konkurrera med verkligheten.

Emotionell bandbredd är en teknologis förmåga att förmedla känslor. När två människor möts sker den mesta av denna kommunikation med kroppen. En vardaglig gest som att ta i hand är en ritual där vi delar med oss av känslomässig information (har därför förståelse för Carl Hamiltons reaktion).

Video har relativt hög emotionell bandbredd, men email och SMS är känslomässiga stenstoder. ”Det är fegt att göra slut via fax, sms eller e-post” skriver Aftonbladets dejtingexpert och vad är väl anledningen om inte den smala emotionella bandbredden. (Göra slut via fax. Går det att komma lägre på romantikskalan?)

Även om videosamtal kan vara tämligen intima står sig tekniken slätt i jämförelse med verkligheten. Som skiftesskribent undrar man då om det i framtiden kan komma teknik som överträffar verklighetens brutala nakenhet när det gäller att skicka ut signaler om vårt känslotillstånd.

En möjlig utveckling är den som forskaren Kevin Warwick och hans fru Irena provade för ett par år sedan. De opererade in chip under huden som skickade signaler från deras nervsystem, via chippen ut över internet och in i varandra.

when his wife moved her hand, he felt it. He could actually feel her movements

Framtidens vigselringar, måhända? När vi börjar växa samman så till den grad att vi t.o.m. delar nervsystem, då får man noga säga att tekniken överträffar våra nuvarande sinnens förmåga att ta emot och förmedla känslor.

Huruvida det är romantiskt eller ej lämnar jag däremot åt andra att avgöra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ang. E-romantik: Förförande nära

Distansförhållanden kan vara knepiga. Tusenlappar försvinner snabbt på flygbiljetter, tågresor eller bensinpengar. Digitala kommunikationsmöjligheter, allt billigare mobilabonnemang och webkameror har säkerligen hjälp ett antal kärestor världen över. Joakim sätter fingret på att digital kommunikation har svårt att hantera tystnad, och att känna sig bekväm i varandras sällskap även när orden inte räcker till, kanske är en av de saker som kännetecknar romantik.

Den klassiska bilden av romantiken är konservativ och fylld med nostalgiska minnen, vilket gör att blandbanden säkert slår youtubelistorna ett bra tag över. Kanske finns det en och annan maskin som kan utmana kasetten i romantik, med ett enkelt och konkret fysiskt övertag.

Trots det är den fysiska kontakten oslagbar i sin genré, och e-romantiken har sin styrka när den får människor att börja kommunicera och träffas. Dejtingsajterna klarar sig bra genom avancerad matchning, och den med mindre konventionella preferenser kan också hitta ett forum och marknad. Men vad beträffar det virtuella sexet har Stallone och Bullock har redan bevisat att det är rätt tråkigt. Från ”Demolition Man”:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BD3ulOglkcI]