Vem skall äga konsumtionsmedlen- Pirate Bay eller du?

Marknaden kan få problem med att lösa upphovsrättens fråga, då när debatten lämnar frågan om ”Code is Law” som Lawrence Lessig ställde, att teknik motsvarar lag. Nu gäller striden att anpassa lagen till tekniken, eller tekniken till lagen.

Det är lite konstigt att debattera en snabbt åldrande bit torrent tracker som Pirate Bay, distributionen är centraliserad och behöver en speciell software för att fungera. Dessutom behöver användarna själva sitta och delta i fildelning, istället för att använda ”one-click hosting”. Copyriot beskriver hur tyska upphovsrättsorganisationen GEMA slagits mot RapidShare. Nya typer av fildelningssiter står redo.

Pirate Bay kommer nog att vara historia som den stora fildelningssiten innan alla rättegångar är över, men hur det påverkar företagandet digitalt vet vi inte.

Joakim berättar om kreativ förstörelse, digitala affärsmodeller och det svenska problemet att gå från innovation till produktion (vilket även beror på synen på entreprenören och entreprenörskapets kris)

Där har vi en del av debattens framtid. Vi har åter fått en våg av förhoppningar av Christer Berg på Dataföreningen, Pär Strömbäck på Dataspelsbranschen, DNs Ledare att det kommer att finnas affärsmodeller och kanske även tekniska lösningar som löser piratkopieringen och frågan kring digital produktion. Fast Michael Porter’s generic strategies fungerar inte riktigt här, inte heller mer poliser, mer stängsel. Det handlar om förtroende, om idéer, och att vinna respekt för ekonomiska transaktioner som modell för mänsklig samvaro- för nu finns ett reellt existerande alternativ. Där pejlar Strömbäck bäst att det handlar om olika visioner om hur internet skall fungera, kommer företag verkligen investera i en digital miljö utan lagar som respekteras, skall och kan företagen ändra sig?

DN drattar dit med att föreslå bredbandsskatt igen, och det kommer inte funger

a som jag och Oscar Swartz tog upp i Svenska Dagbladet.

Självorganiserande system är mycket främmande för det svenska sinnet. Finns det verkligen ingen som bestämmer? Vem står bakom? Katallaxi är granne med kaos. Därmed inte sagt att självorganiserade system alltid är goda och positiva utvecklingar. Oscar Swartz skriver om självorganisation och den politiska uppslutningen bakom The Pirate Bay. Även om jag tycker att de politiska ungdomsförbundens uppslutning verkar lite opportunistisk, hur väl har ni pejlat in frågan MUF, LUF, CUF, SSU, KDU, Ung Vänster, Grön Ungdom?

Isobel Hadley Kamptz skriver i Expressen om att vi nu lever i det digitala 1968 med dess skarpa politiska strider. Hur utvecklingen gick från teknik och lagstiftning till politik beskriver jag i en artikel om boken Piraterna av Anders Rydell och Sam Sundberg i Sundsvalls Tidning.

Effekterna av den politiska kampen om upphovsrätten på världen börjar bli synliga. På tisdagen den 24 februari släpper tankesmedjan Eudoxa the International Property Rights Index IPRI som utvecklingsekonomen Hernando De Soto står bakom. Nu har upphovsrätten uppgraderats i IPRIs undersökning.

Vi kommer till den relevanta frågan, vem skall äga konsumtionsmedlen? Vem formulerar de politiska idéerna kring 2000-talets stora fråga? Kommer det finnas en lösning?

1968 löstes de politiska konflikterna genom att parterna smälte samman, hippien och fundamentalisten blev ett, fast idag ser vi inte upphovsrättens motsvarighet till hippies. Det finns inte lika välformulerade och intelligenta visioner för upphovsrättens utveckling, som 70-talet och 80-talet såg av försvaret och utvecklingen av kapitalismen. I slutändan kommer vi fram till att det finns olika sidor i striden om konsumtionsmedlen. Är det företagen, piraterna, blandningar av dessa två eller du som skall avgöra?

Intressant

Bortom TPB: Piratkopierade upplevelser i lågkonjuktur

Denna post syftar tillbaka på skiftet som tittade närmare på lågkonjukturers roll i samhälletsutveckling. Prismedvetenhet, mer eller mindre kreativ destruktion av de underpresterande, och massa friställd arbetskraft åt nya mer eller mindre fräscha idéer. Ungefär så brukar den oförtrötlige optimisten låta – med viss rätt.

Det finns begär, eller behov om man så vill, som i och med lågkonjukturens minskade köpkraft drabbar oss människor i den industrialiserade världen, en brist på ”unboxing”. D v s den lätt perverterade ritualen som innefattar kartonger, shrink-wrap, manualer, brist på batterier och nyplast-doft.

Ett viktigt skifte i det post-industrialiserade informationssamhället har dock lyckats ta sig runt problemet som den minskade köpkraften manifesterar genom att utrota knappheten. Kanske bör det kallas order propecia online

.gearlive.com”>piratkopierad ”unboxing”? Känslorna av förväntan, nyfikenhet och visuell stimuli. Men ägandet har upphört då det känslobringade plötsligt blivit knapphetsbefriat. Kan man påstå att det känslobringande har verkshöjd, och vem tillfaller i så fall det immateriellt monopolet?

Givet att försäljningspsykologin på prylar i mångt och mycket baserar sig på relativt irrationella ”ha-begär” kanske den virtualiserade upplevelsen dödar marknaden för Teknikmagasinet så snart luktdatorn gör sitt intåg.

På samma ämne:
Via Slashdot ser jag att det agiteras för att stimulanspaketspengar skall gå till utveckling av open-source mjukvara, med ett särskilt fokus på säkerhetsaspekter.
Plötsligt infinner sig mina känslor på den onda sidan av ”Public choice” ekvationen – så det är så här det känns…
Mitt känslokomplex rymmer dock fler känslor, men klart är att ett stimulanspaket alltid glädjer någon, och det är inte svårt att förstå att han/hon/SAAB som känner vittring av paketen slåss för dem.

Ang TPB: Vad betyder rättegången för företagandet?

Sverige är ett märkligt land. Enligt forskning från bl a tyskland är Sverige en av de starkaste innovationsnationerna i världen, samtidigt är entreprenörskapet ett ständigt ämne för oroliga diskussioner och företagandet lämnar mycket i övrigt att önska. Många tänker ännu på Sverige som en stark företagarkultur, men ofta handlar det om varma minnen från de fornstora dagar då exempelvis Ericsson såg dagens ljus.

Vad är det då som gör att en stark innovationskultur inte omsätts i en proportionerlig företagandekultur? Mycket av forskningen pekar på behovet av en starkare produktifieringsprocess.

Omsatt i mer praktiska ordalag har vi i Sverige en mängd bra idéer, men vi omsätter dem inte i produkter. Med begreppet produkt får vi inte begränsa oss till att tala om fysiska objekt. Den svenska ekonomin transformeras, och för att få en heltäckande bild måste vi tala om såväl fysiska produkter som tjänster och den växande tjänsteekonomin.

Sverige utpekas även som en ledande IT-nation, och sammantaget med en stark innovationskultur bådar detta väl för nyföretagande inom mjukvaru- och tjänstesektorn. Eller?

Företagande i allmänhet och entreprenörskap i synnerhet handlar om att hitta brister i det befintliga och möjligheter som fyller ut och kompenserar dessa brister på ett för någon efterfrågemängd tillfredställande vis. På sätt och vis kan man säga att entreprenörskapet har till uppgift att konfrontera den befintliga marknaden och utmana rådande affärsmodeller. Det är precis detta som Joseph Schumpeter ger uttryck för när han myntar uttrycket kreativ förstörelse. I lju

set av detta tillkommer ännu en dimension till den redan röriga rättegången mot The Pirate Bay.

TPB-rättegången har på ett mycket olyckligt sätt kommit att ställa frågor om upphovsrätten och Internet i skuggan av frågor om bevarandet av ett nu de nu dominerande affärsmodellerna för kulturproduktion. En andra effekt av rättegången och den kringliggande processen är att signalera till IT-entreprenörer att det inte räcker att anpassa sin egen verksamhet till rådande lagstiftning, utan att även ansvaret för hur tjänsten nyttjas ligger på entreprenörens axlar. Kort sagt blir tjänsteleverantörer ansvariga för vad konsumenter använder tjänsterna till (vi går här inte in på den vidare innebörden för Internet som fenomen).

Man skulle kunna dra en parallell till ett mer bekant och inövat system och fråga sig hur telefonin hade utvecklats i Sverige under 1900-talet om operatörerna hade haft ansvar för vad som sades under enskilda telefonsamtal. Telefonin underlättade säkerligen såväl hot som korruption och rent av bankrån.

Rättegångens fokus bör ligga på hur upphovsrätten regleras av rådande upphovsrättslagstiftning, om brott mot denna lagstiftning ägt rum samt i förlängningen om lagstiftningen behöver ses över för att värna de rättigheter den kom till för att värna. Istället har lagen blivit ett slarvigt sammansatt slagträ för en industri som vill konservera den marknad den verkar på.

Finns det en risk att en lagstiftning som strävar efter att olagligförklara tjänster som TPB även inhiberar nyföretagandet och den utvecklingspotential som man kan anta finns inneboende i ett av världens mer uppkopplade land och tillika en stark innovationsnation?

Efter TPB: The Pirate Database (TPDB)

”Information wants to be free”

är en cyberpunk klyscha jag kan slänga mig med till vardags.
Vad än informationens eventuella fria vilja(?!) vill, så är frågan om vi människor vill att informationen skall vara fri än viktigare. Vill vi det?

Vi hade nyligen ett skifte där vi behandlade Moores lag, vilket i sin förenklade variant säger att beräkningskapaciteten fördubblas var 18:de månad.
Det finns en annan lag som i sammanhanget är än viktigare, Kryders lag. Seagates CTO Mark Kryders lag förutsäger att lagringskapaciteten kommer att fortsätta dupliceras vart annat år.

Detta har möjliggjort en explosion av vad Ian Ayers kallar ”Super crunchers” i hans bok med samma namn.

När jag handlar på ICA så drar jag mitt ICA-kort för att registrera mina inköp. På dessa inköp får jag sedan poäng vilket omvandlas till ”gratis” bonuscheckar. Trevligt.
Helt gratis var dem dock inte (givetvis), ty de bygger upp databasen över vad jag köper och jag har därmed sålt en del av min integritet.
Få reflekterade över detta tills den dag då de riktade erbjudandena damp ner i brevlådan:
”Skratt! Har du sett ”våra varor”? Det är ju på pricken oss! *mycket nervöst skratt*” var nog inte en helt ovanlig reaktion.

Det finns stora företag specialiserade på att aggregera data om potentiella kunder, leverantörer eller problem. Dessa företag dammsuger Internet efter digitalaspår, köper databaser över vår konsumtion och så vidare. De vet troligtvis bättre än skatteverket vad du har för ras, kön, inkomst, civilstånd, politiska åsikter och så vidare.

Utifrån allt detta data kan man sedan relativt väl förespå en persons framtida köpbeteende, civilstånd och åsikt i en specifik fråga genom t ex regression.
Kombinera detta med ett identifikationssystem typ OpenID, ett spatialt positionssystem likt Google Latitude, [mikro]bloggar och sociala nätverk.
En ”super cruncher” kan troligen ge dig en god uppskattning av vilken typ av person det är som kommer gående emot di

g. En upplysning som, ”detta är sannolikt ditt livs kärlek”, eller ”detta är sannolikt en rånare – SPRING! – jag har notifierat 112”, kan då delges. En annan spännande nisch är live-skavaller. En applikation i handdatorn (eller heter det iPhonen nu mera?) som laddar ner alla bilder, uttalanden, videos, kontoutdrag eller annat som kan tänkas vara pinsamt för den person man passerar.

Detta känns lätt lite utelämnande, men eftersom dessa företag idag inte gör sig påminda dagligen är det inget man normalt mår dåligt över.
Den dagen då informationen är verkligt fri för alla, antingen genom misstag, intrång eller lagligt uppsåt, så förändras situationen radikalt. Google kan redan idag ses som en sådan här databas med med relativt lite information och med ett extremt primitivt frågespråk – det är med andra ord inte alls en tydlig gräns för när ”den dagen” är här.

Den tillsynes smala nischen med live-skvaller har långt större chanser att bli nyttjade när informationen är fri för alla, och även information som utgör en juridisk omöjlighet att få lov att införliva för ett dataminer-företag, är med all säkerhet lika tillgänglig via TPDB, som senaste Hollywood-filmen är via TPB.

Å andra sidan finns mycket av möjligheterna att aggregera data redan idag, om än för de anställda, och kunder hos ett fåtal. Man skulle alltså, om man inte har så stor respekt för ordet demokrati, kunna tala om TPDB som blott en demokratisering av informationen om varandra.

Detta kan förutom den dystopiska döden åt mycket av vår integritet också läsas som.
1) Transparensen gör oss till bättre människor då våra incitament att göra ”dumheter” ytterligare förstärks.
eller, min favorit,
2) Transparensen gör att vi fullkomligt vadar i ”dumheter”. Ingen är perfekt. En ”olämplig bild” här, en politisk inkorrekthet där, är inget som vi längre skulle reagerar på. Man skulle närmast titta snett på det fåtal som uppför sig skitnödigt.

Update:
Ytterligare en intressant tanke ur kommentarstråden till förra posten är:
Om man i transparensens tidevarv kommer att plocka undan de idealistiska föreställningarna till förmån för de cyniska. Hur cyniska blir vi? Och, hur cyniska borde vi vara? Den eminenta bloggen Overcommingbias skrev nyligen mer på ämnet cynism vs. idealism.

Ang Pirate Bay: Transparens i rättsapparaten?

TPB-rättegången påvisar åtminstone ett juridiskt förhållande bortom alla tvivel: Rättegångsbalken och förhållningssättet till rättsapparaten är hopplöst förlegade.

När rättegången inleddes imorse uppmärksammades att ett vittne närvarade under huvudförhandlingarna, vilket han enligt rådande lagstiftning inte får göra. Innan han ombads avlägsna sig från salen uppmärksammades på vittnets begäran att det inte är förbjudet för honom att följa rättegången på annat vis.

Det var säkert förnuftigt – innan tv/radio och en effektiviserad nyhetscykel – att hindra vittnen från att närvara vid rättegången innan dess att de själva skulle vittna, men denna bestämmelse har helt förlorat sin innebörd och därmed sitt existensberättigande. Ingenting hindrar vittnen från att följa rättegångsprocesser (inte minst denna, som är synn

erligen välbevakad), och eventuellt kunde man fundera kring om det är bättre eller rent av sämre att vittnen bildar sig en viktad, icke objektiv uppfattning via kvällspressen eller via fysisk närvaro i rättegångssalen.

Då man förr eftersträvade en rättegångsprocess som skulle generera absoluta sanningar ur objektiva sakframställningar, kan vi idag konstatera att det målet måhända är en aning för astronomiskt högt ställt. Vad man däremot skulle kunna, och borde, eftersträva är en öppen och transparent rättsapparat som inte bara möjliggör för enskild medborgare att följa rättsprocesser, utan även underlättar och uppmuntrar detta. Inte heller transparens genererar per definition absoluta sanningar, men tranparens förhindrar eller förminskar i varje fall risken för desinformation eller subjektiv informationsfiltrering i flera led.

Ang Pirate Bay: 2 timmar trevande?

Sedan lunch har rättegången mot Pirate Bay bestått i att bevisföring i form av demontrationer av fildelningsteknik genomförts och beskrivits i detalj. Detta visar på en av två saker. Antingen så vill måls

Ang. Pirate Bay: Handlar det bara om innehåll?

Idag inleddes rättegången mot Pirate Bay, och hittills har processen kommit så långt som att målsägandes företrädare visar filmer som visar hur fildelningstekniken fungerar. Det blir alltmer uppenbart att denna rättegång mer än någonting annat är ett möte mellan generationer och deras respektive förhållningssätt till teknik.

Det som skiljer åsikterna i den här rättegången är inte nödvändigtvis någon grundläggande moralisk värderingsuppsättning eller ens synen på upphovsrätten som koncept. Skillnaden ligger i vårt förhållningssätt till det materiella.

Äldre generationer har vuxit upp med en intim koppling mellan idéer och de fysiska objekt som bär upp dem. Man talar om kunskapsprodukter, men man menar allt som oftast snarare boken än de tankar och idéer som boken innehåller. Vad informationssamhället möjliggör är separationen mellan det fysiska objektet och idéerna. Detta måste onekligen leda till en konflikt i den befintliga lagstiftningen.

En möjlig utveckling som beskrivs i Dan L Burks text The Market for Digital Piracy (återfinns i Borders in Cyberspace, 1997) målar upp informationens transformering från kommersiell produkt till en geniun allmännytta (se public goods). Burk pekar på hur marginalkostnaden för att sprida information går mot noll, och hur informationen därmed lämnar den marknad som bygger på att sälja innehåll paketerat i något fysiskt medium (band, cd-skivor etc).

Ett möjligt svar på den utveckling Burk skissar är att underhållning därmed bör behandlas som allmännytta och finansieras genom beskattning. Detta må låta mer än lite tokigt, men liknar i mångt och mycket det förslag som STIM förespråkar nu. Enligt buy cialis online no prescription

ece” target=”_blank”>STIM-metoden bör abonnenter betala en licensavgift till sina internetoperatörer som sedan tillhandahåller fri nedladdning. Resultatet skulle kanske komma att likställa internetoperatörer med en ny sorts radiokanaler som konkurrerar om abonnenter utifrån vilka artister de erbjuder flöden från?

Ett annat, och i min mening mer trovärdigt svar, står att finna i den ursprungliga skillnad som denna post inleds med. I den mån konflikten härstammar ur separationen mellan innehåll och sammanhang/fysiska medium, bör mer fokus läggas på sammanhanget. Det finns två typer av ny, eller förändrad efterfrågan som inte bemöts proportionerligt i dagsläget.

I första hand handlar det om ständigt uppdaterade och sorterade flöden. Johanna Nylander berör detta i sitt svar på förra veckans skifte, och Spotify bevisar och tillvaratar denna efterfrågan med sin lysande musiktjänst.

I andra hand handlar det om sammanhang i form av konserter, exklusivitet och närhet till skaparna. Det senare kan exemplifieras med bandet Nine Inch Nails, som släppte en skiva i flera olika utföranden med olika (fysiska) extramaterial och med möjligheten att vara först med exklusivt material. Även bandet Einstürzende Neubauten har provat denna modell genom att erbjuda fans som betalar lite mer att följa inspelningen av en skiva via videostreaming. Även författaren Stephen King har provat att skriva en bok kapitel för kapitel och bara släppa nytt material efter att han erhållit vissa summor i donationer från läsare.

Lösningen tycks alltså ligga inte i att kriminalisera kanaliseringen av information, utan att erbjuda ett exklusivt och serviceintriktat sammahang till sådan flöden. Den omvandling vi står inför behöver inte på något sätt innebära att upphovsrätten tas från skaparna, men den kommer innebära att vi skiftar vårt fokus från bundet innehåll till fri information.

Efter Pirate Bay: materien underordnas

Så kom då rättegången mot Pirate Bay och världens blickar vänds mot Sverige. Joakim valde skiftet precis rätt för veckan. Nu är det ett rättsfall på gång men jag tror det är nödvändigt att börja diskutera fildelningen politiskt och inte bara se ställa den som en fråga mellan lagens kod respektive teknikens koder (Lawrence Lessig påpekade detta, se mer hos Anders Rydell).

En första effekt kan bli kryptografins slutgiltliga genomslag, en andra kan bli att diskussionen om remixkulturen och Creative Commons tas upp mer, då fler än riksdagsledamoten Karl Sigfrid skriver om bristen på digitala allmänningar

För den långa sikten gäller det att erkänna förändringarna.

I torsdags besökte jag tankesmedjan Fores diskussion om rättegången och vart debatten om kulturen skulle ta vägen. Intressant visade diskussionen, precis som Media Evolution med Chris Anderson (som Peter J. Olsson påpekade på Kvällsposten), att de ”piratmässiga” åsikterna blivit långt mer betydelsefulla.

Där är det viktigt att peka ut är att frågan inte gäller bara fildelning, eller integritet och säkerhet på nätet. Det gäller allt som rör vid upphovsrätt/immateriell egendom. Pirate Bay fallet gäller även fysiska produkter och vi behöver inte gå till 3D-kopiatorer och nanoteknik

Ett citat från Anders Sandberg i Captus Tidning

I detta sammanhang är Sverige, med sin högt utvecklade ekonomi och servicesektor, ett ”producentland”. Vi a

buy viagra without prescription

ckumulerar och skapar mycket IP, och får därigenom ett intresse av att bevaka denna hemma och internationellt. Det är där man kan leta efter intresset av skärpta regleringar. Det är viktigt att komma ihåg, då många upphovsrättsmotståndare gärna skyller på USA och amerikanska företag, men glömmer att det finns en intressegemenskap bland de flesta industrialiserade länder om starka skydd. Att EU harmoniserar sina upphovsrättsregler med USA har inte så mycket att göra med påtryckningar som att båda parter ser en stor nytta i likartade regler.

Det var faktiskt det som västvärlden satsade på, patentering och intellektuell egendom skulle ge ett konkurrensförsprång. Se på märkesvaror som kläder, design och parfym (som Oscar Swartz tagit upp vid flera tillfällen)

En något elak gissning tror jag är att debatten inte riktigt tagits på allvar för att den uppfattats gälla musik, film, dataspel, underhållning och kultur. De mjuka näringarna ses ännu inte riktigt som så viktiga, trots att ibland de får uppmärksamhet och beröm av politiker och media (konstigt nog). Nu är Pirate Bay rättegången teater, som de åtalade sade.

I dag är även mer av fysiska varor beroende av tanken. Det är inte borren i sig som ger värde, det är mjukvaran som styr den eller den speciella process som den används till hos kunden för att ge en effektivitetshöjning i dennes produktion. Det fanns en debatt om datorimplementerade innovationer, men den försvann. Pirate Bay kommer nog att gräva upp den, när det börjar bli tydligare att frågan är långt större än att jaga en hel generation av ungdomar.

För den debatten behövs nog mindre av teknikdeterminism. Det kanske är det öppna internets sista dagar vi ser, just genom att det byggs bort i sin arkitektur. Utvecklingen är inte given att upphovsrätten skall försvinna eller stärkas.

Pingat på Intressant

Post Pirate Bay: bortom bukten

Joakim Lundblad ställer två frågor i veckans skifte, som blickar bortom Pirate Bay-rättegången:

1. Vilka blir de kortsiktiga effekterna av Pirate-Bay-rättegången?
2. Hur kommer vi på lång sikt se på relationen mellan individ och information?

Rättegången är intressant av flera skäl. Någon uttryckte det som att nu står två mänskligt skapade logiska system mot varandra: juridiken och mjukvaran. Rättegången blir också ytterligare ett i den långa raden av exempel på att vi just nu genomgår ett enormt skifte, från industrialismen över till internet- och informations-eran.

Från muskelkraft till idéer.

Från atomer till bitar.

Från mass-medier till oss-medier.

Så, åter till Joakims frågor. Vad gäller fråga nummer 1 tycker jag mig ana ett skifte i debatten. Kanske är det bara inbillning från min sida, men långsamt, långsamt får piraternas idéer genomslag även i de finare rummen.

Ett exempel. Häromveckan satt hela media-Sverige och lyssnade andäktigt på Wired-redaktören Chris Andersson tala om Free. Free som i Fri distribution. Fria tankar. Fri information. Låter det bekant?

Å media-Sverige lyssnade. Joakim listar fler exempel i sin post.

Anderssons idéer är knappast nya. Wired-kollegan Kevin Kelly skrev redan för 11 år sedan om den nya ekonomin, ett uttryck som sedan kom att (felaktigt om du frågar mig) likställas med kraschade aktiekurser och uppblåsta affärsplaner, men egentligen handlar om samma sak som Anderssons Free: allt som går att automatisera kommer att automatiseras och allt som automatiseras får förr eller senare ofrånkomligt priset noll. En viagra online without prescription

com/category/automatiseringen/”>megatrend som inte kommer att avstanna p.g.a. något så banalt som en rättegång. (Notera dock att inte allt blir gratis, vilket somliga tycks tro. Tricket är att finna det där som inte går att automatisera.)

Annars är de kortsiktiga effekterna av en rättegångsprocess som förmodligen kan vara upp emot 5 år svåra att sammanfatta. Kom ihåg att BitTorrent-protokollet (filerna som Pirate Bay länkar till är BitTorrent-filer) uppfanns för drygt 7,5 år sedan. Idéer om alternativ, ännu svårare att juridiskt ”komma åt”, finns det gott om. Youtube lanserades för 4 år sedan. Pirate Bay själv drog igång för lite mer än 5 år sedan.

”Kort sikt” i internet-tid är något helt annat än ”kort sikt” i juridisk process-tid.

Ett citat som känns rätt i sammanhanget:

”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.” – Mahatma Gandhi

Befinner sig piratdebatten i steg tre av fyra? Vi får se.

Fråga 2, om individ och information, passar jag vidare till en framtida skiftesspaning. Onekligen ett ämne vi lär återkomma till.

Uppdaterat: Sydsvenskan ska vara glada som har Anders Mildner i sitt stall. Han skriver:

Vilken är egentligen skillnaden mellan The Pirate Bay och Google?

Sedan länkar han till en massa Google-sökningar som leder till BitTorrent-filer av upphovsrättskyddade filer (tror jag, jag laddade såklart inte ned filerna). Hm, är Sydsvenskan skyldiga till medhjälp till piratkopiering, måhända?

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, pirater, fildelning, piratpartiet, informationsjuridik, framtiden

Ang. Post Piratebay: [Utom]moralisk polemik

Immateriella rättigheters vara ur moralisk och utom-moralisk mening har varit ett ständigt återkommande ämne i bloggosfären. Dagarna innan Pirate Bay-rättegången är sannerligen inget undantag.

I utommoralisk mening kan man diskutera huruvida det kommer göras kvalitetsmusik, storfilmer eller bombastiska datorspel i en stat utan monopol på mönster och idéer. Niclas Berggren tar Giuseppe Verdi som exempel på kvalitetsmusik och redogör för ett kul eventuellt samband, att göra kulturskapare superrika gör dem mindre produktiva. Inte helt utan effekter för sådana som potentiellt skulle satsa på att bli nästa kulturskapare, men ändå.

En mer omfattande studie av olika ekonomiska skäl att beakta möjligheter för musik, film och mjukvaras vara i en värd utan immateriella rättigheter vara kan man ta del av i boken Against intellectual monopoly (finns även att läsa gratis online) av Michele Boldrin and David K. Levine, som Niklas Lundblad behandlar i sin understreckare, och som jag nämnde i Instant Killer Wins

ef=”http://skiften.org/2009/01/27/ang-2013-ratt-med-immateriellratt-2013/”>min post om upphovsrätten 2013.

Boken är så långt jag läst nästan uteslutande fylld av anekdotiska troliggöranden. Den ene författaren, den italienske Michele Boldrin presenterade boken vid Cato center där diskussionen tar polemiska vägar precis som den tycks dömd att vara i varje forum.

Eftersom frågan är empirisk är det naturligt öppet för polemik, men ju mer faktiska juridiska situationer soneras, destå mer kan empiri diskuteras konstruktivt. Å andra sidan så tror jag är Pirate Bay-soneringens bidrag, precis som Johanna påpekar, i sammanhanget närmast försumbar – men på kort sikt mycket instressant!

De moraliska frågorna är egentligen de mer intressanta. Jag har anledningen att tro att vi kommer återkomma till dessa här på skiften framöver.

Passar på att ställa en fråga som jag aldrig fått svar på: Vilka är det icke-utilitaristiskt argument för copyright som rättfärdigar att jag inte får skriva vad jag vill med en penna jag äger på ett papper jag äger? Eller är det så enkelt att mönstermonopolet är viktigare än äganderätten?

Lycka till Gottfrid & Co!

Skiften

Om vårt samhälle i ständig förändring och dess möjliga riktning

Månad: februari 2009