Erik Starck efterfrågar vad alternativet till FRA egentligen är. Med utgångspunkt i att ett samhälle behöver skydd mot cyberangrepp, vansinnesdåd och infrastruktur, efterfrågas konkreta förslag på vad alternativet till allmän övervakning och FRA egentligen är. Erik föreslår ett starkare hemvärn och civilsamhälle, men nämner balansgången mellan ett effektivt civilsamhälle, och ett angiverisamhälle. I bland är skillnaden hårfin.
Jag vill i stället frågasätta om vi verkligen behöver några skyddsmekanismer som ens är i närheten av vad FRA är.
Vansinnesdåd hör till det vi inte kan skydda oss ifrån. Kanske kan man förebygga dem genom att ha ett så bra samhällsklimat som möjligt, se till att våra barn växer upp i bra miljöer, och strypa tillgången till vapen. Det är å andra sidan åtgärder som förebygger det mesta. Vad FRA skulle kunna göra åt skolskjutningar, bombade fordon eller psykfall med yxa är minimalt, om än något.
Hot mot vår infrastruktur skulle FRA möjligen kunna avvärja, i alla fall i de fall FRA skulle få nys om dem. När det gäller känslig infrastruktur finns det få lösningar förutom att göra den så stark som möjligt. Visst kan man lägga resurser på att försöka snappa upp potentiella hot, men om man inte vill ha ett Minority Report-samhälle, behöver resurserna ligga på att se till att vår infrastruktur klarar både en ordentlig Gudrun, som en attack från förbannade hackare.
Cyberangreppen blir om möjligt ännu svårare att avvärja. Det kommer alltid finnas personer som kan överlista FRA:s datorsystem, eller vilket annat datorsystem också för den delen. När det gäller cyberangrepp kan dessutom för många regleringar kring nätet vara farligt. För vad händer om illasinnade hackare skulle ta sig in i FRA:s system, snappa upp internetleverantörernas lagrade data om surf, mail och chatt, eller tar sig in direkt bland kommunikationen vid eventuella krypteringsförbud.
Förutom ett och annat virtuellt bankrån finns det mycket lite på nätet som faktiskt är skadligt utan att vara det i den fysiska världen. Kanske är det egentligen så att det inte alltid måste finnas skydd och regleringar i den digitala världen, utan att vi alla måste vara ansvarstagande och skapa våra egna skyddsnät.
FRA är ju i praktiken något annat än de utger sig för att vara. De finns till för att hålla ögonen på all rysk interttrafik som passerar genom Sverige. Så jag tror inte heller de skulle kunna stoppa några skolskjutningar.
Att det är en dum idé att lagra massor av data centralt har jag skrivit om förr på bloggen så jag håller med där också.
Nej, frågan gällde istället alternativ till vad FRA _utger_ sig för att vara. Man påstår sig kunna skydda oss mot terroristangrepp, vilket jag utvidgat till vansinnesdåd över huvud taget. Man påstår sig (eller åtminstone påstår förespråkare för FRA det, vet inte om FRA själva sagt så) att man kan skydda Sverige mot IT-angrepp.
Många människor är faktiskt oroliga för att saker som detta ska ske och förväntar sig att politikerna ska skydda dem.
Om inte vi lyckas formulera alternativa lösningar kommer Big Brother-politikerna alltid få flest röster. Rädsla vinner över integritetsskydd och privatliv. Tekniken ger dessa politiker skrämmande möjligheter att låta staten kartlägga alla ”hot”. Det enda som krävs är att 51% av rösterna är tillräckligt rädda för att man ska få genom sina idéer.
Därför måste det finnas trovärdiga alternativ i debatten.
Alternativ som är acceptabla ur liberal ståndpunkt men som ändå skapar den trygghet människor är ack så beroende av.