Ett öga på det skrivna ordet

När Nietzsche hade bytt från penna till skrivmaskin ska han ha reflekterat över hur våra skrivdon förändrar hur vi tänker. Efter att ha läst en intressant artikel om eye-tracking har jag funderat på om detsamma gäller för hur vi läser.

I artikeln presenterades värmekartor över CV:n och den bakomliggande studien handlade om vad rekryterare tittar på när de går igenom ansökningar. Att eye-tracking kan användas för att förbättra hur information presenteras för en målgrupp är tydligt och välkänt, men vad betyder det för skrivandet och läsandet? Att tillföra mer information om hur vi läser texter borde rimligtvis kunna påverka både hur vi producerar och konsumerar det skrivna ordet.

Kommer ytterligare information om hur vi läser texter att förändra hur vi skriver? På vilket vis och vilken typ av texter?
Kommer det med visualiseringen av hur människor läser texter att uppstå en tydligare norm för hur man bör läsa en text av en viss typ?
Givet att det uppstår en tydligare koordinering av budskap i kommunikationen mellan avsändare och mottagare, vad innebär det att utrymmet för tolkning och diskrepanser minskar?

Framtidens kommunikation i fyra dimensioner

Jag är glad över att Joakim valde ett ämne för veckans skifte som ligger mig nära: framtidens telefoni. Jag är nämligen nyss hemkommen från Sweden Social Web Camp som tog plats ute på en ö i skärgården i Blekinge. Två sena nätter i tält gör att min bloggförmåga inte direkt är på topp denna söndag kväll: huvudkudden känns betydligt mer lockande än tangentbordet. (Campet var för övrigt helt fantastiskt bra, men mer om det någon annanstans.)

Nåja. Framtidens telefoni, var det, ja. Hur har den kapade tråden påverkat hur vi kommunicerar med varandra via telefonen?

Låt oss bredda frågan till hur vi kommunicerar i framtiden och analysera denna fråga ur inte mindre än fyra dimensioner.

Den första dimensionen är hur de minskade barriärerna för nåbarhet förändrar själva mediet. Det är ju så, att den trådburna telefoni som Joakim beskriver, inte är telefoni mellan två individer utan mellan två platser.

Man minns knappt hur det var men förr i tiden (för sisådär 10 år sedan) så ringde vi inte till personer utan till platser. Sedan hoppades man att personen man sökte befann sig på den plats man ringde till. Detta var det naturliga sättet att använda en telefon. Man ringde från en vägg till en annan.

Sedan dök mobiltelefonen upp och telefonin blev personlig. Platsen förlorade sin betydelse. Det var inte längre en vägg jag ringde till utan till en individ. Mobiltelefonen borde byta namn till den personliga telefonen (jmf: persondatorn) för det är precis vad den är.

Nästa fas är när kommunikationen blir så pass billig att man måste börja filtrera. Detta gör man genom att segmentera sin inkommande kommunikation i olika personas. Jag ingår som individ i olika sociala nätverk och jag vill som individ bli nådd på olika sätt beroende på vilken roll jag för närvarande befinner mig i. (Se denna slideshow som jag gjorde för drygt 3 år sedan om samma ämne.)

Så, den första dimensionen handlar om filtrering. Den andra dimensionen handlar om att vi nu har ett bredare utbud av kommunikationsmöjligheter än telefonin. Vi behöver inte använda rösten om vi inte vill. Vi kan välja teknologi (email, SMS, telefon, video, chat, Twitter etc.) baserat på dess emotionella bandbredd.

Vad är emotionell bandbredd? Jo, det är hur pass bra en viss teknologi är på att överföra känslouttryck. Vi människor är sociala varelser och läser automatiskt av andra människors ansiktsuttryck, röst, språk, kroppsrörelser, kläder osv. Men, det är inte alltid vi varken vill förmedla eller ta emot all denna information. Det är ofta socialt enklare att skicka ett email än att ringa ett telefonsamtal.

Det finns dock ytterligare en skillnad mellan ett email och ett telefonsamtal än den emotionella bandbredden och det är dimension nummer tre: realtid eller icke realtid. Realtidskommunikation sker direkt, lajv, här och nu. Ett telefonsamtal mellan två parter t.ex.. Ett postat brev eller ett email eller ett SMS är inte realtid (däremot skiljer det sig hur länge det är social accepterat att man väntar innan man svarar. Ett SMS bör man svara på inom 5 minuter, ett email kan man vänta en halv dag på att svara enligt den här undersökningen.)

Den fjärde dimensionen är om kommunikationen sker ett-till-ett eller ett-till-flera eller annan kombination däremellan.

Så, för att summera: vi har ett brett spektra av kommnikationsmöjligheter och detta går att dela upp i fyra dimensioner:

1. Filtrering, när vill jag kommunicera och med vem?
2. Emotionell bandbredd, hur intimt vill jag kommunicera?
3. Synkront/asynkront, realtid eller ej?
4. En-till-en, en-till-flera, mellan två individer eller flera?

Ritar man upp dessa fyra dimensioner i ett rutnät, och börjar fylla i varje ruta med lämplig teknologi så får man en bild av var kommunikationen står idag och vad som finns kvar att göra.

Hur starkt kommer mobiltelefonimarknaden att utvecklas?

Mobilen håller på att sluka en stor del av vår kommunikation och skapa en röra. Det behövs nya typer av plattformar för att sköta vår allt mer påträngande kommunikation.

Som Joakim har påpekat så har mobilen tagit en stor del av den fasta telefonins plats, vilket tagit med kommunikationen till platser som tidigare var oacceptabla att prata i telefon på. Vissa sätter sig med tjänster som BriteKite och låter sig spåras. Vem behöver FRA när folk gör det frivilligt?

Telefoner kan bli för smarta, kanske inte i sin kommunikation med oss, men att mobilerna kan göra för mycket. Intressant nog har mjukvaran på mobilerna utvecklats mycket snabbare än hårdvaran.

I stället för fast lina blir äger vi desto fler mobiltelefoner. Funktionen för mobilen ändras, telefonen för jobbet, telefonen för privatlivet eller för schackklubben och ofta med olika operativsystem. Dessutom slukar mobilen alltfler funktioner (kameran, kalendern sedan gammalt) som också får nya applikationer utvecklade.

Hur ska tillverkarna hålla igång utveckling, testning och marknadsföring av tiotals olika modeller samtidigt? Just nu så talar många om iPhone. Fast iPhone är ju ett klassiskt stuprörstänkande, och därför tror inte jag att öppna standarder kommer bli starkare framöver.

Snabbheten i utvecklingen ger operatörerna svårigheter att anpassa mobilerna till sin miljö för mobiltelefoni, inte minst viktigt för att kunna erbjuda innehåll.

Kan virtualiseringen vara lösningen på att hårdvaran inte hängt med mjukvaran? Kommunikation och samkörbarhet mellan alla system är bra, men den innebär risker. Vi kanske behöver fortsatt dumma mobiler med många operativsystem?

Kraven på video och högre bandbredd än 3G kommer att bli höga inom något år, hela 90 procent av konsumenttrafiken år 2013 enligt Cisco Visual Networking Index (VNI) som också skriver att trafiken kommer att öka med två tredjedelar fram tills då.

Alexander kan nog låta sladdarna ligga kvar i byrålådan då micro- USB tar över. Det har mobilbranschen beslutat sedan något år, men hittills har få tillverkare hoppat på standarden. Nu kommer kanske lagstiftning från EU.

Och på mobiltelefoni behövs nog att konsumenterna ser upp för missriktad välmenande konsumentlagstiftning.

Det var dåligt av företag att ta höga roamingavgifter för samtal till utlandet men att EU med Viviane Reding gick in och reglerade är ett steg i fel riktning. Då tar operatörerna in sina vinster på annat.

Intressant

Tappat tråden? Den fasta telefonins död och betydelse

Så var hösten plötsligt här, och med den en uppsjö av nya skiften, skiftesspaningar och funderingar från Skiften.se. Nu närmast ett nytt skifte, och en ny fråga till mina kära medskribenter. Denna vecka ska vi rikta våra blickar mot en gammal vän vi har starka band men inte längre några sladdar och trådar till.

The Economist (Leaders: Unwired – länk saknas) skriver denna vecka om den trådbundna, klassiska telefonins långsamma död i USA, och vad som faktiskt händer när amerikanerna klipper sladden och helt går över till att använda mobiltelefoni (och andra lösningar).

Två omedelbara problem belyses i Economist-artikeln: de ekonomiska subventionsmodeller som omger den fasta telefonin kollapsar när allt färre ska bära hela kostnaden, och det ökande trycket på bredbandspenetrationen och mobiltäckningsgraden (i det relativa perspektivet nya tekniska alternativ). Obama har att göra, med ett USA som ligger på 15:e plats i bredbandsligan i OECD och en allt mer instabilt balanserad infrastruktur för telekommunikation. Men det finns mer att säga om den klassiska telefonins långsamma och utdragna död.

Teknikhistorikern Jan Garnert beskriver i boken Hallå! den svenska telefonins historia ur ett tekniskt, socialt och kulturellt perspektiv. Förutom att tolka Strindberg utifrån den omvälvande tekniska förändring han levde i beskriver Garnert telefonen som ett centralt steg i utvecklingen av en gemensam kunskap och sociala relationer:

”Röda rummet inleds med att Arvid Falk från Mosebacke blickar ner mot området vid Slussen. Här skulle inom några år miljön drapperas med modernitetens ståltrådsgardiner: telefontrådar dragna från det nya Bellbolagets telefonstation i Gamla stan, över hustaken och vidare mot Södermalm och Norrmalm. Med stöd av järnstativ på hustaken byggdes med ny teknik nya förutsättningar för människors relationer och sociala nätverk.”

Garnerts generella perspektiv på telefonens inverkan på människors vardag kan kontrasteras med exempelvis Lena Andersson-Skogs kapitel ”De osynliga användarna” i antologin Den konstruerade världen.

Andersson-Skog noterar bland annat telefonens ekonomiska roll i att snabbare förmedla information på marknaden, men tar därefter desto större fokus på telefonen ur ett identitets- och genusperspektiv. Hon påvisar hur manligt och kvinnligt användande av telefonen kraftigt skiljde sig i reklam och föreställningar:

”Även telefonister framställs i otaliga filmer som skvalleraktiga och mer intresserade av att lyssna på andras samtal än av arbetet i sig. Kvinnan och telefonen är en kombination som väcker en känsla av löje och lättja.

Män och telefoner framställs å andra sidan som en högst respektabel kombination. Män använder telefonen i arbetslivet för att ta emot eller lämna viktig information och för att fatta snabba och avgörande beslut”

Här porträtteras två väsensskiljda telefonkulturer. Andersson-Skog påvisar också hur två faktiskt särskilda telefonkulturer separerade det manliga och det kvinnliga förhållandet till telefonen. Hon understryker även hur en annan men relaterad distinktion kan göras mellan det offentliga (industrialiserade och marknadsekonomiska) och det privata (hushållsrelaterade) telefonerandet.

Andersson-Skog frågar sig om mobiltelefonin bryter mönstret, och noterar att användandet av mobiltelefoner delvis har suddat ut dessa tidigare tydliga användarkategorier, men att vissa spår – som att kvinnor talar längre och mer i telefon än män – ännu kvarstår.

Min(a) fråga(or) till mina medskribenter är: Vad är Din relation till trådtelefonin? Har Du en fast telefon? Och vad tror Du det betyder att vi så sakteliga lämnar den första realtidsbaserade telekommunikation som gjorde entré i våra hem och liv bakom oss?