”Sladlöst” sitter jag och skriver denna post i vardagsrumssoffan med avsikt att svara på en av Joakim Lundblads skiftesfrågor, samt att sväva ut i ett relaterat beklagande och en vågad förmodan.
Om jag skulle vilja resa mig med datorn i handen för att gå ut i köket, finns en överhängande risk att datorn skulle åka ur händerna på mig. Den sitter nämligen fast! En kontakt i väggen är förbunden med datorn via en isolerad kopparledning. En sladd!
I dag ska ju datorkommunikation handla om trådlösa nätverk av typ 802.1[a-z], 3G nätverk och i värsta fall fiberoptiska kablar—inte koppar!
Energiförsörjningen av vår trådlösa teknik är lika sladdburen som den trådburna nätverket. Batterier spelar en stor roll för att skapa verklig mobilitet för den trådlösa tekniken. Det är dock enbart en uns energi som i bästa fall räcker tills man kopplar fast sig i nästa elkontakt.
För att uppnå verklig mobilitet behöver den mobila tekniken generera egen energi. Tänk minikraftverk som använder nanoteknik, solceller eller kanske kärnkraft, alla helt oberoende av fastbundenhet.
Bilar som aldrig behöver tanka, flygplan som aldrig behöver landa och mobiler och iPods som aldrig behöver laddas.
Jag tror att utvecklingen av minikraftverk även om de är relativt dyra kommer förändra värden mer än utvecklingen av närmast gratis energi.
En tilltalande bild som genast kom till mig var en Seasteading-variant: Airsteading! För varför slösa bort en dimension när vi endast har tre att jobba med?
Bonus, ett direkt svar på en av Joakims frågor:
Det var många år sedan jag sa upp mitt fasta telefonabonnemang. Dessutom har jag varit utan fast Internet-uppkoppling under perioder, och under tiden enbart surfat genom att använda 3G-telefonen som modem.
Det är med andra ord inte enbart de prisokänsliga som blir early adopters, något att komma ihåg när man talar utveckling, signalering och konsumtionsmönster.
Minikraftverk behöver såklart laddas upp då och då – bränsleceller måste byta bränslacartridges, kärnbatterier har en viss halveringstid. Som mobiltelefonerna demonstrerar räcker det med att uppladdningar är ovanliga och enkla nog för att man inte ska behöva bry sig.
Egen generering av energi via små solceller kan nog driva vissa apparater, men har rejäla problem för energikrävande saker som bilar och bemannade flygplan. Återigen blir batterierna en viktig fråga: hur bra kan de laddas upp under perioder av låg användning?
Lösningen hittils har ofta varit att göra manickerna mindre energikrävande snarare än batterierna bättre. Det finns åtskilliga energitäta sätt att lagra energi som slår våra små litiumbatterier: http://en.wikipedia.org/wiki/Energy_density#True_energy_densities
Men de flesta är väldigt opraktiska – vilket är skälet till att bensin och liknande blivit så populärt. Hög energitäthet i en bekväm form.
Därför är den trådlösa energitillförseln den bästa lösningen för laptopen. Det är helt enkelt för långsamt och ineffektivt att överföra energi trådlöst när man kan göra det i täta paket.
Mängden energi som kan utvinnas på alla sätt och ur alla källor är ju ändlig, men så länge mängden är stor nog att driva något under hela dess beräknade livslängd så kan en teknik gå från semi-mobilitet till äkta mobilitet, och som du påpekar så är den enklaste vägen ditåt att sänka energikonsumtionen.
En annan strategi för att nå enda fram är ”förladdade” batterier, men jag tror att det finns många områden där lösningen snarare är inbyggda generatorer. Se bara på solcellslamporna och atomubåtar.
Vad det gäller bilar och flygplan, så har jag utöver atomubåtarna, exhibit A: Snabba solcellsbilar (http://www.globalgreenchallenge.com.au/)
Det analogas återkomst.
Jag har ända sedan mitten på 90-talet protesterat mot vissa avarter av digitaliseringen. Det gick mode i det digitala. Jag ännu tidigare faktiskt, jag hatade ”digitalklockorna” alla skulle ha på armen under 80-talet. Jag tycker mig se att denna digitalhysteri nu börjar släppa. Trådlöst är ju faktiskt analog överföring, radiovågor är synnerligen analoga. För sådär 10 år sedan tog jag ofta exemplet med sladden till datorskärmen, en rätt grov kabel med rätt många tåtar, höll upp en gammal koaxialkabel (antennsladd) brevid. Den analoga kunde överföra ett stort antal långfilmer simultant, med en enda tåt.
Jag tror faktiskt, när man börjar spåna ut i AI, att det är när den första analogt arbetande datorn dyker upp, som vi måste börja tänka oss för lite grann.. Tror att den anden kan bli svår att få tillbaks i flaskan så att säga.
Generera egen energi, tänk bränsleceller i miniformat. Sådana har börjat utvecklas idag, i chip-storlek mindre än en lillfingernagel. Än så länge ger de mindre än 1 volt, men ge det något år till så fixar de en mobiltelefon, kanske ihop med en pytteliten solcell. Drar mig också till minnes de där armbandsuren som drog upp sig själv när man skakade på dem (räckte med normala armrörselser), tekniken hade ett namn jag inte kommer på.