ESA

Det rätta virket finns bortom flaggor och fotavtryck- veckans skifte

Alexander tar upp Apolloprojektet, månfärderna och rymden i veckans skifte. Det är intressant då jag skrev om jubileet i Svenska Dagbladet. På 60-talet var det fråga om prestige och militär närvaro i rymden (som alltid varit en mycket stor användning).

Alexander tar fram ett skäl till rymdfart; en biljett bort från domedagen. Rymden som försäkring vid en stor katastrof har länge diskuterats, fast det är ett lite tråkigt skäl att ge sig ut i världsrymden. Det är också svårt att exakt beräkna vilka alternativkostnader rymdfarten då skulle behöva ta hänsyn till. Vad är kostnaden för ett kollision med en komet?

Klagomålen brukar då komma från vänster att pengarna borde gå till vård, skola, omsorg- från höger är klagomålet att rymden kostar för mycket skattepengar.

Där brukar NASA, ESA och Rymdstyrelsen svara med att rymdfarten utvecklar innovationer. Det stämmer på många områden, men inte alla, mycket utvecklades tidigare och frågan är åter vad alternativkostnaden för innovationen blir? Det är dyra framsteg.

Det behövs kanske inte så mycket ny teknik, det viktigaste är att tänka på infrastrukturen. Kostnaden ligger i att få upp saker i omloppsbana.

Wernher von Braun planerade tidigt för en permanent bas på månen och omkring 1983 skulle det finnas en bas på planeten Mars. Det var från den marsexpeditionen som rymdskytteln fick sitt ursprung, fast inte som en allt-i-allo farkost utan som just en skyttel.

Rymdturismen är ett steg framåt, här utvecklas tekniken i en mer hållbar takt. Frågan är hur rymdens busslinjer, hur dess Ryan Air skall utvecklas?

Kan mindre projekt som mångruvan med Niklas Järvstråt och månhuset med Mikael Genberg hjälpa till?

Intressant

Ger mera bidrag bättre rymdfart?

Christer Fuglesang skriver en artikel på DN Debatt som vill ha mer pengar till big science, rymdprojektet.

Efter Fuglesangs rymdfärd har debatten om rymden försvunnit, och i likhet med många andra europeiska länder som sänt upp en astronaut på snabb-tur-och-retur så har det inte gett den där omtalade utväxlingen i höjt intresse för rymdfarten.

Frågan är vad vi får för utväxling på mer pengar till rymden? Det är inte alltid som de uppfinningar som sägs komma från rymdprojektet kommer därifrån eller att dess betydelse för forskningen är fullt så stor. ESA, den europeiska rymdorganisations budget är vad jag förstår en fjärdedel av NASAs, och där är Frankrike den största intressenten. Är det kanske på renodlat svenska projekt vi bör satsa våra pengar för att få utväxling?

Kruxet är hur vi kan ta oss tillbaka till rymden? Är lösningen mer pengar, eller att tänka i en öppen modell som är närmare oss andra i befolkningen så vi ser nyttan för oss själva?

Edward L. Hudgins skrev några bra förslag på Cato med den klart läsvärda boken Space: a free market frontier för hur vi kan ta oss ur den fälla i jorden omloppsbana som Wernher von Braun varnade oss för i rymdprogrammets barndom.

Mänskligheten har mycket att vinna från rymden, det är jag övertygad om, men då behöver vi tänka nytt. Vi behöver se ett skifte bort från rymden som ett big science projekt. Och vi behöver nog ha en politisk debatt kring hur rymdsatsningarna ska ske och vilka mål vi bör ha för rymdfarten.

Space is a place, not a program, som den amerikanska rymdrörelsen brukar säga. Inte för att NASA har varit så positiva till den, men avsaknaden av en folklig rymdrörelse i Europa har hållit intresset nere- även för att utveckla alternativa lösningar. Där, i människors entusiasm för rymdföretaget och rymdintresset kan man nog finna vägen ut till stjärnorna.

Pingat på Intressant.se