Ang. Framtidens framtider: Är det sannolikt att det är drag i framtiden?

Trots att det finns överuppräkneligt många sätt att beskriva framtiden, så kan man med lite vilja tycka sig kunna abstrahera vissa drag i de möjliga beskrivningarna.

Det är därför lätt att på ren slentrian dra till med en specifik utopisk, eller dystopisk, beskrivning av framtidens framtid. Vidare är extrapoleringen som man ofta använder för att blicka ut i framtiden en, ur rent sannolikhetsteoretiskt perspektiv, tveksam verksamhet.

Det faktum att sannolikheten att ha fel när man spejar ut i framtiden är mycket hög är något som inte stoppat folk, undertecknad inkluderad, från att komma med just vågade spådomar.
Men att sedan extrapolera en framtida framtid utifrån en uppfattning om en extrapolerad framtid har en närmast obefintlig sannolikhet att ligga nära sanningen.

Detta sagt, så tror jag att framtidens framtid kommer vara mycket lik dagens ur ett rent meta-perspektiv.
Det vill säga framtidens framtid kommer inspireras av det teknologiska framsteg som är på modet för dagen. Kryddat med enorm entusiasm, eller mer vanligen med mer eller mindre skarp skepticism. Helt enkelt polerad för att spegla den åsikt om den teknologiska utvecklingen som författaren hyser—och därmed troligen gränsande till just någon from av utopi eller dystopi.

Det vore kul om eventuella genombrott i kampen mot t ex cancer kunde leda till skildringar av ett samhälle där människor lever i flera tusen år (utöver bibeln). Denna typ av titel kanske redan existerar?

Ang. Framtidens framtid. Fler kockar gör bättre soppa

I Historisk tidsskift, nr 3 1999, skriver professor Arne Kaijser om den institutionella utformningen av svenska infrasystem i artikeln ”Den hjälpsamma handen”. Oaktat hur man väljer att ställa sig tillKaijsers slutsatser är ansatsen i att studera de institutioner som uppstår i växelverkan mellan teknik och politik oerhört inspirerande. Kaijser menar att vissa system blir paradigmatiska, d v s att de bli drivande för hur politiken ser på efterkommande teknik. Idéen om paradigmatiska system beskriver väl utvecklingen av järnvgs-, telegraf-, telefon och elnät i Sverige, och på samma vis utgör industrisamhället kanske ett paradigmatiskt metasystem som vi utgår ifrån när vi idag försöker beskriva framtiden. Vidare möjliggör det institutionella perspektivet en tydligare analys av maktutövningen på ny teknik, och detta är i min mening en central fråga för hur vi bör se på framtiden.

Den tyske filosofen Hans Jonas, som ska ha blivit omnämnd som 1900-talets mest inflytelserika, helt okände filosof, menade att all teknik är maktutövning. Historiskt har ny teknik, och teknik i allmänhet, varit exklusiv, dyr och svårtillgänglig. Alltsedan Johan August Gripenstedt på 1800-talet argumenterade för byggandet av ett rikstäckande statligt järnvägsnät har dock tre viktiga förändringsproesser fått allt sörre genomslag:

  1. Användaren har kommit närmare tekniken, i och med att ny teknik blir allt billigare och lättillgänglig.
  2. Tekniken har blivit allt personligare, och idag utformas tekniken runt individen snarare än runt ett folk-eller nationsbegrepp.
  3. Användaren har blivit delaktig i teknikutvecklingen. Idag handlar det kanske mest om passiv delaktighet i form av tranaparents och insyn i teknikutvecklingen och makthavarnas agerande, men allt mer pekar mot ett ökande aktivt deltagande.

Dan Gillmor berättar i boken We the Media om hur användare på mycket kort tid plockar isär en nysläppt iPod-modell och rapporterar på Internet om gömda features och hur produkten kan förändras. En ökad delaktighet i teknik, och teknikutveckling, innebär ett maktskifte från ett fåstyre till en samplingkultur. En ny produkt som släpps på marknaden är alltså inte att betrakta som färdig, utan bara påbörjad.

Ur det institutionella perspektivet bygger utveckling av nya system på vilka system som är paradigmatiska för tillfället. Detta betyder att vi för att spekulera om framtiden bör utgå från industrisamhället och, mer lokalt, hur politiker och makthavare förhållit sig till exempelvis utbredningen av 3G-nät och Internet. Men det är alltså inte bara det paradigmatiska systemet som förändras och byts ut, utan även makthavarrollerna. Å ena sidan erbjuder den goda tillgången till teknik och information en större delaktighet och en utveckling mot en deltagarkultur, men å andra sidan jobbar de som tjänar på de nu rådande paradigmatiska systemen hårt för att bevara sin position.

Framtiden skulle kunna vara på väg från dimmig kristallkula till en gemensamt författad berättelse. Vedertagna utopier och dystopier framstår allt tydligare som extrempunkter i ett oändlig utfallsrum, och i takt med att författarna blir fler kan inte framtiden bli annat än rikare.

Veckans skifte: Framtidens framtid

Framtidsbilderna har varierat. När de första utopiska böckerna skrevs för 500 år sedan, så skildrade författare som Tommaso Campanella och Thomas More egentligen sin samtid och förlade platsen för sin utopi på en plats långt borta. Paleo-futurism kan lära oss mer om framtiden.

Vi präglas av framtidsbilden från industrisamhället, med dess överflöd utan slit eller dess fasansfulla alienation som motpoler. Till viss del ser vi informationssamhället som en konflikt mellan bredbandsjesus och nätkulturens mörka sidor. Vart går teknorealismen?

Skall vi se filmen Wall-e som en renodlad dystopi? Det hade vi entydigt gjort för 10-15 år sedan, eller är den ett tecken på att vår inställning till tekniken håller på att förändras?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UblUO0LjPUg&hl=en&fs=1]

Eller ser vi ett skifte mot att framtiden blir uppsplittrad, med många olika utvecklingar som kan ske samtidigt?

Pingat på Intressant

Vad är väl en nationaldag?

I en tid där informationssamhället och den tekniska utvecklingen har fört världens alla hörn närmare varandra finns det anledning att se över vissa koncept. Ta ordet ”nation”. Vad betyder det? Vad bär det för kategorisk pekare till vår gemensamma förankring i verkligheten?

En nation kan tolkas som ett geografiskt specificerat landområde inom vilken en uppsättning lagar och förordningar delas mellan och styr ordning hos dem som lever på detta område. I någon mån är detta också definitionen på familjen svensons tomt, inhängnad med ett sött trästaket i rött och vitt. Vän av ordning avbryter här och menar att staten inom vilken familjens tomt ligger har överordnad auktoritet i rättsfrågor. Men hur förhåller det sig då med sammanslutningar som EU, som tveklöst utövar ett inflytande på exempelvis Sverige?

Wikipedia finner man följande definition för nationsbegreppet:

”A nation is a defined cultural and social community. In as much as most members never meet each other, yet feel a common bond, it may be considered an imagined community. One of the most influential doctrines in Western Europe and the Western hemisphere since the late eighteenth century is that all humans are divided into groups called nations.”

Med denna definition blir nationsbegreppet i allt högre grad någonting som inte alls begränsas till den fysiska världen. Relationen mellan stat och nation blir svagare och nationsbegreppet som sådant luckras upp iochmed att geografiska avstånd förlorar alltmer av sin betydelse, och gemene individ är inte längre inskränkt till bara socialisera, handla och kommunicera med de närmaste grannarna eller grannbyarna. Denna uppluckring blir ännu tydligare i ljuset av de många artificiella världar som stjäl alltmer beundran, popularitet och tid från allt fler människor. Vad är egentligen en nation? Är det något fysiskt eller är det ett förhållningssätt eller ett kontrakt till vilket individen ansluter sig av egen fri vilja? Och om det är ett kontrakt, hur kommer det sig då att vi skiljer på analoga och digitala nationer? Är det inte både möjligt och rimligt att handlingar utförda i digitala nationer bör bedömas efter de ramar som gäller där, emedan analoga handlingar på samma sätt regleras av andra kontrakt? Är det inte redan så att vi ingår nya kontrakt för att få tillträde till digitala världar som exempelvis de i World of Warcraft?

Är det kanske tillochmed så att nationsbegreppet kan förverkligas i högre grad under digitala förhållanden än under fysiska? Det är först när geografiska avstånd och externa faktorer helt förlorar sin betydelse som en nation helt byggd på kulturella och sociala värderingar och preferenser kan skapas, och det är väl egentligen först då som det blir praktiskt rimligt att påstå att individen kan välja sin nation?

Den kontaktpunkt som existerar mellan en geografisk stat och en artificiell är de serverstationer som bär upp den artificiella staten, och huruvida deras geografiska plats verkligen är relevant för att avgöra vilka regler som gäller är allt annat än klart. Vad händer om motsvarande servrar skjuts upp i rymden och drivs med hjälp av solpaneler (eller drivs från svampliknande flytande plattformar på internationellt vatten)?

I det potentiella gränsområdet till ett skifte, om så bara för för ett begrepp eller koncept, som detta är det svårt att inte undra när firandet av second-life-nationaldagen är lika självklart som firandet av den svenska nationaldagen?