Håller vi på att förlora våra sociala nätverk? Web 2.0 förändrar arbetsliv, näringsliv, föreningsliv och privatliv mot svaga kopplingar? Är den sociala bubblan här?
Jag har hundratals F
acebook-vänner, men hur många kan jag omsätta i reellt socialt kapital? Nu har ju människor alltid haft fler bekanta än vänner, men frågan är om vi ser något nytt? Jag undersöker efter Joakims skifte om vad som är på informationssamhällets utelista.
Har förtroendet i samhället gått upp? Nja, och inte för de institutioner och företag som satsat på sociala medier (SJ, SJ gamle vän). Det finns framgångsrika användningar, som Martin Gelin berättar, men sociala medier har kanske varit för små investeringar för både sändare och mottagare? Då har flödet av information snarast spätt ut uppmärksamheten.
Gammelmedierna har problem, det värsta vis a vis de sociala medierna är att deras proffs inte är så kategoriskt mycket bättre än bloggosfären. Men gårdagens gatekeepers finns kvar, och vissa har stärkts. Evgeny Morozov är kritisk till vilken roll sociala medier spelat i uppror, som i Iran.
Näthatet har nog överskattats, men precis som alla kulturer är internetkulturen i kultur som måste skötas. På bloggarna går det ganska bra med modererade kommentarer, men problemet finns på Facebook och Twitter.
En nackdel med de sociala medierna jämfört med web 1.0 är att det stänger communities. Det är ibland väldigt tighta kluster som följer varandras Twitterflöden. Särskilt i det svenska samhället, med mycket smala peer-groups, kan det bli ett värre problem.
Sedan hänger ju ett damoklessvärd över de sociala medierna, nämligen att meningen har varit att bygga en djupgående översikt över sociala nätverk och information. Det har sina positiva sidor, men då borde användarna vara bättre medvetna om att den här insamlingen är syftet. Så, varför har inte företagen gjort slag i saken och gått bortom småannonserna? Integritetsfrågan har bidragit, nog fortfarande en del okunskap, men kanske också att de sociala mönster som erbjuds inte är tillräckligt starka för att dra nytta av. Företagen får en bild av ett rätt vagt användande, av bokstavligen delad uppmärksamhet, och det bygger inte starka relationer. Då tvekar de också för att ge sig in i sociala medier.
För att inte informationen om relationer skall gå förlorad, behöver vi gå från sociala medier till sociala strategier, som bygger in empati, förutseende och medvetenhet samt bättre återkoppling till användaren än bara träffar och followers. För svaret ligger bara delvis inbyggt i tekniken, som jag berättade på Netopia så är det fråga om ett val mellan olika internetkulturer.
Vad säger Jardenberg, Mymlan och Anders Mildner?
OK, kör på i kommentarsfältet! Rätt eller fel?
Är inte samtalet det du efterfrågar? Jag tror att det nya som du kan se just nu är samtalet med fler människor – och jag tror att detta förändrar något. Både för samhället i stort och för enskilda. Men jag är lite osäker över frågan här.
Svagheten i nuvarande sociala media är att de inte tillåter den uppdelning och nyansering av sociala relationer som vi har i ”verkliga” livet. Min relation till släktingar, medarbetare, meningsfränder, kompisar, vänner och akademiska korrespondenter låter sig inte fångas särskilt väl i nuvarande sociala media. Min mor är inte min ”vän” på samma sätt som en kompis eller en gammal klasskamrat. Det hindrar inte att man utvecklar normer och workarounds för detta, men de måste ske inom den ram det sociala mediets mjukvara sätter upp. Detta leder till att sociala relationer som inte passar in i dessa medier lätt undertrycks och inte kan expanderas in i den nya onlinevärlden.
Skiftet förpliktigar, det är ”den bortprioriterade informationen” som Joakim L. frågar om den här veckan.
Då blir det ett mörkt grundtema, inspirerat av nättänkare som Evgeny Morozov, Jaron Lanier och Umair Haque. Är inte det tre sociala medier dysterkvistar?
Jo, men de tar fram den viktiga tanken att det finns olika sorters samtal. Börjar vi att prioritera bort djupare samtal? Understöds dessa av de tekniska strukturerna? Bara för att fler kan delta behöver det inte vara bättre.
Anders Sandberg tar upp bollen, de sociala medierna tar lättare upp en viss typ av kommunikation. Det är en grundare typ av kommunikation, det skall vi vara medvetna om. Det är klart att det finns ett underliggande problem med integritet på nätet just nu, särskilt om vi inte delar upp vår integritet efter de olika roller vi vill spela på nätet.
Det är här debatten om nätkulturen kommer in, med den första kulturkritiken. Hittills har det tagits för givet att internets sätt att fungera skall se ut på ett visst sätt. Nu finns det flera sätt, då alla användare inte är lika.
Det är inte en slump att de tänkare som jag tog upp i början kommer fram nu, debatten går från online vs. AFK till olika synsätt på hur nätet bör fungera.
När det finns rätt bränsle i form av konflikter, produkter, tjänster, människor, företag och varumärken i botten som förmedlar något människor vill tala om – då fyller sociala medier en funktion. När företag eller organisationer öppnar upp sociala media kanaler med det enda syftet att sprida sin information och sitt budskap vidare via, vad de tror är nya kanaler, då fungerar inte sociala medier.
Det är inte så mycket svårare än att företag, organisationer och människor måste vara rätt förberedda för en annan typ av konversation.
SJ som du nämner har inte på något sätt satsat på sociala medier enligt min mening. De har bara i gamla hjulspår, eller vi kanske ska säga tågspår, och rapat ur sig meningslösheter och försökt att lyssna på några få människor som klagar öppet och ibland ger tillbaka något. Att skaffa sig Facebook, Twitter och andra typer av sociala media konton är helt enkelt samma sak som att greenwasha företaget utan att egentligen ställa om.
Apple, är enligt min mening ett av världens bästa företag på sociala medier helt enkelt för att man skapar produkter som föder konversation. En organisation som gjorde detta skulle fokusera mindre på att berätta och konversera om vad man gör och istället skapa utåtriktad, delbar och kommunicerande innehåll.
Får ibland frågan om Facebook och Twitters framtid. På det svarar jag: Så fort något verktyg skapar bättre digitala förutsättningar för konversation mellan individer så byter vi. Håller med andra ord också med Anders ovan.
Allmänt utsvävande reflektion kanske. Men men.
Hej.
En intressant jämförelse är med de virtuella världarna, som Second Life, som jag och Oliver Massenberg diskuterade här på Skiften.se
De virtuella världarna kräver en djupare användning, de tar mer tid och ansträngning, men kan ge ett tjockare värde.
Jag känner inte riktigt igen problemen?
Små sociala ”bubblor” är inget unikt för Twitter. Tvärtom är Twitter unikt i att göra dessa bubblor transparenta och mycket öppnare än i andra sociala sammanhang. Alla kan läsa, följa och framförallt svara alla. Styrkorna är 1. öppenhet 2. alla kan svara alla. Fikarastskitsnacket är sökbart för första gången i världshistorien.
”Näthat” är tvärtom mycket enklare att hantera än t.ex. mobbning IRL, eftersom det är öppet och med tydliga avsändare. Ingen vill förstöra sitt eget varumärke, sitt eget twitterkonto, facebookkonto eller bloggs varumärke för att vara arg på någon annan. Den omedvetna transparensen skapar en trygghet.
Internet är inte fantastiskt för att information blir tillgängligt, utan för möjligheterna att agera på den. Det är det företagen som ger sig in i sociala medier borde inse. Äntligen går det att agera på fikarastskitsnacket.
Agera med att kommentera bloggposter om ens varumärke, t.ex. Vilken bubbla de än tillhör.
”En nackdel med de sociala medierna jämfört med web 1.0 är att det stänger communities. Det är ibland väldigt tighta kluster som följer varandras Twitterflöden. Särskilt i det svenska samhället, med mycket smala peer-groups, kan det bli ett värre problem.”
Så rätt att det gör ont.