ai

Turing-testet, IA-versionen

Turings test för att avgöra huruvida en maskin är intelligent (som en människa) eller ej är välkänt. Det går ut på att ställa frågor som en maskin och en människa ska svara på. En bedömare ska sedan avgöra vem som är ”riktig” människa.

Än så länge har ingen maskin (artificiell intelligens, AI) passerat testet.

För något år sedan skrev jag i Magasinet Neo om en variant på testet: IA Turing-testet.

IA står för Intelligence Augmentation eller Amplification och handlar om att förstärka intellektet med tekniska hjälpmedel. Sådana hjälpmedel har människan använt sedan man tog sina första stapplande steg på savannen och började kommunicera med varandra. Språket är kanske den första IA-teknologin vi lär oss.

Med IA Turing-testet är det en mänsklig expert som prövas istället för en maskin. Två individer, den ena expert inom ett visst område och den andra novis inom samma område, men beskaffad med all möjlig teknisk utrustning som finns och kan hjälpa till med att svara på frågorna.

Genom att kommunicera med de två individerna via en dator och en chat ska en utomstående bedömare kunna avgöra vem som är den riktiga experten.

Innan internet fanns skulle en sådan övning vara en enkel match för experten, men som Waldemars skiftespost påpekar blir skillnaden allt mindre. Novisen kan med nätets och andra verktygs hjälp svara på allt mer komplicerade frågor.

Vän av ordning kan påpeka att novisen inte har riktig kunskap, att man blott simulerar, låtsas – som att fuska på proven. Men är inte skillnaden blott filosofisk? Om man betraktar människan och hennes verktyg som ett enda slutet system, ja då spelar det faktiskt ingen roll om svaren man spottar ur sig kommer från 10 års läkarstudier eller en 5 sekunders Google-sökning, så länge man kan lita på resultatet!

Jag tror IA Turing-testet visar en mer realistisk bild av teknikutvecklingen än AI Turing-testet. Maskinerna är verktyg som skapas av oss för att skapa värde i våra liv. De ska förstärka oss, göra oss bättre. Som de alltid har gjort.

Testet visar också på teknikens möjligheter att plana ut skillnader mellan människor, något som brukar uppskattas i den politiska debatten.

Som diskussionen under Waldemars post visar finns en risk inbyggd i denna utveckling:

När maskinerna fattar besluten riskerar vi få beslut som ingen fattar.

Det går dock såklart att vända på detta också: med teknikens hjälp kan fler människor på egen hand kunna utvärdera sådant som tidigare enbart en utbildad elit kunde ägna sig åt.

Finns det olika sorters expertskap och kunnande, där en viss sort är bättre skyddad mot denna utveckling än någon annan? Så är definitivt fallet, det finns redan gott om exempel på kunskapsyrken som automatiserats borts. Vilka är bäst skyddade? Ja, det får bli en annan bloggpost. Vad tycker du, kära läsare? Hur ser framtidens expert ut?

Konsten, hjärnan, roboten och den svårfångade upplevelsen

Ordet ”robot”, läser jag på Wikipedia ”kan härledas från det tjeckiska ordet robota som betyder tungt, monotont eller påtvingat arbete”. När Joakim Lundblad i veckans skifte letar efter konstens neurologiska kärna kan det vara värt att ta en titt på vad våra automatiserade vänner presterar.

Är detta en konstnär i arbete?

Är en dator som spelar musik en musiker?

Är poesi skrivet av en dator ”på riktigt”?

Krävs det att en entitet ska kunna känna ”äkta”, mänskliga känslor för att vi som mottagare ska kunna känna samma känsla när vi tar till oss något denna entitet skapat?

Vad, exakt, är då en ”äkta” känsla?

Dataspelsindustrins heliga graal sägs vara att lyckas skapa en spelupplevelse som framkallar tårar.

I Pixars senaste verk, filmen Wall-e, följer vi två robotar i en framtida värld där människor förvandlats till passiva konsumenter som matas på kommando och lever i en helt artificiell värld. De två robotarnas känslor för varandra är det mest mänskliga i hela filmen. Även klassikern Blade Runner bör nämnas i sammanhanget.

Känslor som är äkta, relevans, upplevelser – att lyckas påverka en människa så pass mycket att du framkallar en känsla hos henne. I automatiseringens tidevarv kommer detta alltid vara en efterfrågad förmåga.

Vare sig den utförs av robotar eller människor.

Vad som händer sedan, i nästa steg av utvecklingen, återstår att se.

När roboten som får dig att gråta gråter tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,