För att behandla Waldemars skifte väljer jag att intressera mig för två typer av experter: utförare och beslutstagare.
I det första fallet är experten hotad av automatiseringen, men de absolut tacita kunskaperna kommer aldrig att gå ur mode. I den mån det överhuvudtaget finns något sådant. För enkelhetens skull blickar posten inte längre fram än att mänsklig heurestik endast finns hos människor.

Beslutstagaren är mer hotad. Ett beslut består av två delar. En mängd värderingar och en förutsägelse om vad konsekvensen av agerandet är.
Att en expert bär på värderingar är något som ofta förbises. Värderingarna antas komma från beställaren, men givetvis styr en experts värderingar. Om inte annat blott givet den selektionen av information experten gjort dessförinnan.

Experten är med andra ord olämplig för att arbeta mot givna värderingar—typexemplet är den statliga utredaren eller journalisten.
För den andra delen av beslutsprocessen är förutsägelsemarknader (prediction markets) utmanaren för att förstå konsekvenserna av val. Det finns starka argument och empiri för att experten även här ligger i underläge.

Professor Robin Hanson vid George Mason University har en kul modell för statsskick som gör denna uppdelning, Futarchy. Vars slogan är: ”Vote Values, But Bet Beliefs.”
Det går att kritisera uppdelningen, men den identifierar ändå regelbundenheter i beslutsfattningsprocessen.

Den förutsägande experten har varit hotad av förutsägelsemarknader, men på grund av marknadernas relativa omständighet är han ännu inte obsolet. Egentligen har jag mycket att skriva om just experterns eventuella roll i detta framöver.
Har klurat på en affärsidé relaterat till detta, men som jag åtminstone tillfälligt har övergivit. Den förtjänar dock ett bättre öde än ett havsverk till sammanfattning. Hoppas på att få återkomma till detta.