Det verkar som att onsdagen var upphovsrättsdiskussionens dag. I Uppsala debatterades ”Pirater och paragrafer – kan man äga en idé” med bland andra Oscar Swartz i panelen. I Stockholm fördes diskussionen kring ”Upphovsrätten år 2030” med bland andra Rasmus Fleischer och Niklas Lundblad.

Själv var jag i Göteborg och ledde en diskussion om ”Medier, upphovsrätt och fildelning” på Västra journalistförbundets distriktsårsmöte. Inte lika omfattande diskussioner och debatter som i de ovan nämnda arragemangen, men en klart intressant framtidsdiskussion.

Journalistförbundet var referensgrupp inför lagändringen om förbudet mot nedladdning som kom 2005. Som rätt upphovsrättsvurmande i allmänhet var de ändå emot en lagändring bl.a. eftersom de räknade med att lagen inte skulle gå att efterfölja.

I stället fanns oron över vad som händer med den ideella upphovsrätten, texter som förvanskas och signeras av annan avsändare och om det egentligen är värt att bekymra sig i hur en text publiceras när den väl är skriven och betald. Är läsarnas moral tillräckligt stor att de kommer bojkotta de typerna av texter, och orkar de leta sig tillbaka till originalkällan? Hur kommer medieklimatet se ut i framtiden, och kommer kvalitetsjournalistiken att överleva?

Svaret på den senare frågan vet vi inte. Betalningsviljan för nyheter på nätet är i dag minimal. Kanske av en anledning också, för om vi ska vilja betala för någonting bör det också finnas någonting värt att betala för.

Annonsmarknaden på nätet finns, men är även den fortfarande förhållandevis för låg för att driva en nyhetsredaktion i storlek som dagens. Redan i dag figurerar samma TT-spektrareportage på repeat i de lokala morgontidningarna. Det du en vecka kan läsa i smålandsposten kan du nästa vecka läsa i hallandsposten, och tvärt om. Den journalistiska mångfalden har minskat redan där. Men finns det egentligen skäl för någon oro? Eller är människor tillräckligt smarta och medvetna för att efterfråga journalistisk kvalité? Kommer upphovsrätten vara ett hinder, en förutsättning, eller ens vara relevant för att de verkshöjda texterna skall överleva?

De retoriska frågorna blir lätt många, och svaren är få. I takt med att världen krymper kommer den bli enklare att överblicka. I några fall kanske de journalistiska granskarna blir färre, men i längden kommer öppenheten ett allt digitalare samhälle för med sig, också innebära att vem som helst kan granska, samtidigt som urvalet över vad som är intressant och relevant blir allt mer raffinerat.

Upphovsrätten då? Så länge en text är digitalt publicerad öppet, finns det inget behov av vidare kopiering. Förutom den som finns redan i dag med rss-läsare, nyhetssamlare och liknande. Vill man ha betalt bör man med fördel se till att det fås innan en publicering, och sen får det digitala samhället spela sin roll. Slutna forum med nyheter som inte alla har tillgång till, kommer inte vara en faktor i ett mångfacetterat samhälle.