Igår sköljde FRA-vågen ånyo över oss. Det är inte utan att man blir påmind om att det finns skäl att fundera över vår demokrati. FRA-frågan tjänar väl som exempel för att motivera både personvalsystem och författningsdomstol, men skall reformerna stanna där? Och, kanske är det än intressantare vad finns det för möjligheter imorgon?
När jag arbetade med att designa och utveckla en brandvägg med möjligheter att delegera ansvarsområden mellan administratörsgrupper (RBAC), så kom jag att tänka på konceptet delegerande demokrati. En sådan självklar tanke måste ju ha utforskats tänkte jag och lämnade det hela där hän.
För ett par år sedan googlade jag mig runt på nätet efter något liknande och dök då mycket riktigt på konceptet, som verkar vara ett typiskt exempel på en avkomma från ett paradigmatiskt system, det vill säga Internet och dess teknik.
Det ”officiella” namnet verkar vara flytande demokrati. Jag kommer att redogöra för min smak av det flytande som ännu inte kontaminerats av kloka insikter från andra. (Det visar sig visst att Sverige har varit framstående inom flytande demokrati, genom demoex och Mikael Nordfors. Denna post kanske är skåpmat för många, men i så fall, känn er påminda!)
Flytande demokrati kan beskrivas på två sätt beroende på publikens preferenser. Antingen är det, en representativ demokrati som kan undvika att medborgarna vaknar upp och det är 1984,
eller så är det, en direkt demokrati där man löst problemen kring skalbarhet och medborgarnas ignorans.
Kärnan i de två tilltalande beskrivningarna är delegerandet. Varje person i valmanskåren har en röst, och om man väljer att delta i den demokratiska processen har man två alternativ:
1. Man kan när som helst (och inte blott vart fjärde år) delegera sin röst till sin representant—medborgare eller grupp.
2. Man kan direkt rösta i varje votering.
(Vidare finns egentligen inget som hindrar att man kategoriserar besluten och delegerar beslutsrätten inom olika kategorier till olika personer, även om kategoriseringen i sig i så fall skulle vara problematisk.)
En medborgare är just vad det låter som. Det betyder att en medborgare inte behöver kandidera för att vara möjlig att delegera till. Medborgare kan dock välja att kandidera och i fall de gör det kommer alla kandidatens beslut att bli offentliga redan innan voteringen är slutförd. Det betyder att de som delegerat till kandidaten har en chans att ta avstånd från kandidaten i en enskild voteringen. All delegering kommer att vara hemlig och ingen medborgare kommer veta om hur många som han eller hon förfogar över.
En grupp är en samling av individer, tänk t ex parti, som gemensamt kommer fram till en linje som skall följas. Modellen behöver egentligen inte grupper, men de kan kanske rättfärdigas som ett stabilare alternativ till att delegera till enskilda medborgare. Vilket kanske kan attrahera de som inte avser uppdatera sin delegering ofta.
Precis som i dag så är en outnyttjad röst ett delegerande av makten till de som faktiskt utnyttjat sin rösträtt. I det flytande demokratiska systemet så kan en outnyttjad röst beskrivas som en delegation av sin rösträtt till en grupp som innehåller hela befolkningen.
Detta betyder t ex att jag kunde delegera min röst till Fredrick Federley, precis som jag gjort, men om han med gråten i halsen kommit på dåliga tankar så kan jag ta tillbaka min rösträtt och välja det jag tror på—eller rent av delegera min röst till någon annan. 
En av de mest intressanta aspekterna är att person A i brist på intresse och tid kan delegera till någon som A verkligen litar på, den kloka kollegan på andra sidan fikabordet, mamma eller kanske grannen som alltid är så trevlig och idérik. Kollegan, mamma eller grannen, låt han eller hon kallas B, behöver inte själva ta ställning i varje votering. B kan i sin tur delegera sin, As, och eventuella andra röster, till någon som B litar på, säg C, och så vidare. Detta betyder att C har minst tre röster, nämligen As, Bs och sin egen i varje votering, men inför varje votering kan B ta sina två röster och antingen rösta själv eller delegera åt någon annan. Och även A kan avvika.
Modellen bildar alltså en skog av delegationsträd där alla träd slutar i att en medborgare eller grupp deltar i voteringen med kraft av antalet noder i trädet. Snyggt!
En modell som är inkluderande, deliberativ och som bör stävja public choice tendenser och aldrig göra den enskilda medborgaren helt maktlös. Kan det vara nått?