År 2002 var jag på ett möte och försökte engagera mig i projektet Linux i Skolan. Känslan var då att det finns de inom skolverket som ville lyssna, lära och förstå – för att sedan utvärdera och eventuellt börja emigrera – så sakteliga…
Redan då fanns det en handfull med goda exempel på företag, myndigheter och skolor som helt eller delvis använde mjukvara baserad på öppen källkod. OpenOffice, Mozilla/Firefox, Linux, GIMP och så vidare…
Speciellt minns jag det norska projektet, SkoleLinux. En helt egen distribution anpassad för en skolmiljö. Jag gillade vid den tiden inte projektet som sådant. Jag var BSD-nörd, de använde Linux. Jag tyckte KDE var förbehållet smaklösa tyskar, de hade valt KDE. Och så vidare.
Det var trots allt detta upplyftande att det fanns! Det existerade pengar, intresse och det finns inte längre bort än ett par mil väster ut. Det bådade gott.
I perioder har man var och varannan dag kunnat läsa på Slashdot om att land W, X, Y och Z minsann skulle anamma öppen källkod som policy. Ibland var pingvinen aktuell främst p g a anti-amerikanism, som i Venezuela och på Kuba, men även i dessa fall är fungerande installationer.
Men i Sverige är det 7 år senare knappt mer än intet nytt på öppen källkods-fronten…
När Karl Sigfrid nästan låter lite förvånad över sin partikamrats konkreta svar, så kan det inte härledas till att partikamraten tagit kliv ut på oprövad mark. Tvärt om. Det börjar bli trångt på tåget. Öppna standarder är vägen framåt. Öppen källkod är ett beprövat sätt att ta några steg längs vägen, och sannerligen en ögon öppnare för vad det digitala samhället kommer att bära på.
Visst saknas kompetens hos de lokala administratörerna. Det inlärningstrappsteg som en emigration innebär blir allt lägre, och idag är många av produkterna standard eller så lika standardprodukterna att man närmast kan betrakta det som en handikappanpassad tröskel.
Vad är det som trots detta gjort att Sverige är sent på bollen? Eller finns det försök att omfamna öppen källkod på det lokalare planet?
Men den viktigaste frågan är: vad händer nu?
Jag är optimist, för att inte säga determinist i detta fall. Survival of the fitest är ju en princip som brukar vara gångbar.
Kruxet har väl varit att proprietär mjukvara (främst Microsoft) har haft vittgående ramavtal som Ola Larsmo och Lars Ilshammar tog upp i sin bok 404- glömskans landskap och kallade Sverige för Microsoft country? Läs mer om detta på
http://tinyurl.com/404boken
Det finns ju också nackdelar med öppen mjukvara, som myndigheter och kommuner bör vara beredda på, så det bästa avgörande sker väl på lokal nivå? Läs mer om öppen mjukvara och lagstiftning på
http://tinyurl.com/Opensourcelagstiftning
Vad anser du?
Öppen mjukvara skall inte väljas på annan grund än att den är bättre lämpad för ändamålet, absolut. Lagstiftning vore galet.
Microsoft med vänner har varit mycket lyckosamma i att låsa in användare. Inte på grund av något oegentliga konkurrensförfarande, utan för att de levererat de lösningar som framstått vara bäst lämpade. Därför är Sverige ett ”Microsoft country”.
Det faktum att en leverantörer får trogna kunder p g a inlärningskurvans förskaffenhet är inget säreget för Microsoft, eller någon annan aktör, utan generellt.
Ett deformerande av kurvan, så det är lättare att byta implementation, är i många fall också ett av de bästa argumenten för öppen mjukvara.