Oj, är det inte skifte på gång när media och kampanjmakare hyllar Barack Obamas internetkampanj.
Detta är den deliberativa demokratin, politik som livsstil. Men jag tror inte att svenska politiker kan lära av Obama, och bör tänka sig nog för om de vill det.
Skall vi lära oss av Obamas microtargeting, att finna små undergrupper noggrant kolla deras preferenser och se till att anpassa budskapet just till att passa just dem. Vänta, hade inte just en stor FRA-debatt om det här? Vill vi att det skall gå att göra sökningar som i USA. Vi behöver mer diskussion om storebror och hur vi som konsumenter manar fram honom. Vad säger Datainspektionen om det?
Det blir en annan miljö för medierna. Den svenska nyhetscykeln är inte anpassad riktigt ännu till att aldrig ta paus. Bloggarna driver på åt det hållet, men orkar en svensk kampanjorganisation vara så initiativtagande och snabb?
Det är inte heller att Obama helt släppt innehållet fritt. Det är en stor skillnad. Frihet på nätet har getts under ansvar och med kontroller. Budskapet, innehållet i politiken och vilka typer av aktiviteter som rymts inom kampanjens ram, det har inte satts av gräsrötterna. Vad jag förstått har även typsnitten förutbestämts centralt så att man inte får ett splittrat utseende.
I grunden finns ju en längtan efter framgången, men svenska val vinns inte av gräsrötter. Och den svenska demokratin byggs, som jag påpekat på andra principer. Så blev också moderaternas nya site sluten också.
Man bör betänka att olika former av demokrati har olika sätt att kommunicera, och kopierar vi Obama så måste man också lägga upp en strategi som är anpassad till att förändra vissa delar av det svenska systemet (vilket kan vara positivt och ge segrar).
Pingat på Intressant
Microtargeting behöver inte vara på FRA-nivå. Att leta rätt på grupper som lärare, frustrerade småföretagare eller Värmländska entreprenörer och fundera ut vad de verkligen skulle gå igång på kan göras med tämligen konventionella medel (det är väl detta många marknadsförare lever på?). Man kan också göra det via öppen datamining, t.ex. genom att analysera aktivitet och kommentarer på Facebook.
Problemet med microtargeting är att det fungerar bäst när man kan ge väldigt gruppspecifikt valfläsk, vilket kanske är lättare i USA än i Sverige. I Sverige skulle också microtargeting kringgå folkrörelsernas roll som krav-medierare, vilket kanhända skulle stöta på patrull.
Det stämmer, det behöver inte vara på FRA-nivå. Men nog kan Storebrors alla småbröder, som företag och föreningar, också få fram mycket information. Där kommer vi till debatten om vad som är offentligt eller privat, och den debatten har förts hittills i svart-vita termer. Snarare är det att vi har skalor och nivåer, och upprätthåller olika gränser i olika sammanhang. Att bara säga att det skett en förändring för att tonåringar lägger upp intim information på sociala nätverkssiter är en något ytlig observation.
Folkrörelserna var de som formulerade allmänhetens krav, i den gamla svenska demokratin. Vissa av dessa särintressen sågs ju faktiskt som att de tillvaratog allmänintresset- d.v.s att när LO, Svenskt Näringsliv, Hyresgästföreningen och så vidare sade något så talade de för oss alla.
Det är en djupgående förändring av Sveriges politiska liv.