Dopningen vid OS i Peking rullar på. Nu senast med Ludmila Blonska som fallit i ett dopningstest, det som snarast förvånar mig är att det talas om Blonska skulle ha använts anabola steroider. Wow, anabola steroider, back to the 80’s. Det är här en policy för skademinimering skulle kunna göra nytta, annars fortsätter idrottare att skada sig genom dåliga preparat.
Jag delar Alexander Funckes bedömning att Internationella Olympiska Kommittén inte kommer att ändra sig så snabbt. Är det en fortsatt dopingjakt som väntar? Svaret finns dels i Erik Starcks fråga om kroppsförbättring och Funckes viktiga diskussion om alternativa scener för idrotten.
En ledtråd finns kanske i en debattartikel i Aftonbladet från Jan Söderström. Hans artikel argumenterar för mer satsningar på veteranidrott, vilket är ett bra steg för många att hålla sig i form. Han pekar också på isoleringen för elitdrotten från det övriga samhället. Det jag tog fasta på är just hur veteranidrotten nog får ännu mer gråa zoner, där gränserna för medicin och prestationsförbättring blir vagare. Vi kommer att behöva fler av förbättrande mediciner när vi blir äldre, oavsett om vi är friska, så även äldre idrottare. Kanske är det ur just veteranernas krav på mycket god vigör vid hög ålder, både mer seriösa idrottare och amatörer som öppnar upp för kroppsförbättring?
Vägen från veteranidrotten till en spridd kroppförbättring är inte rak. Samma reaktion som mot förbättrade elitidrottare kan komma in här. Jag tror inte att jag slår en 71-årig Carl-Erik Särndal i höjdhopp, det bäddar för samma irritation av att de som redan är fysiska praktexemplar blir ännu bättre.
En annan anledning till dopingmotståndet är rädslan för att den öppnar vägen för en skräddarsydd medicin, och de enorma kostnader den skulle kunna orsaka för sjukvårdssystemen.
Frågan om kroppsförbättring via läkemedel har sin egen belastning, då läkemedel är ett känsligt och område, där vad som godkänns som medicin eller inte är minerad. Vi skall inte tala om gendoping, där rädslan för gentekniken också sätter in.
Så det kanske är ur Erik Starcks tanke om cyborgatleten (vad är en cyborg, se filmklipp) som tar öppnar upp för kroppsförbättring.
Fotamputerade Oscar Pistorius, som fått klartecken att tävla mot ”friska” idrottsmän, ses inte som en fuskare utan snarast som en hjälte.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=moIkCxXrobk&hl=en&fs=1]
Mycket av acceptansen bygger på att vi är toleranta mot funktionshindrade, men är samtidigt är vi mer öppna för att funktionshindrade (om de vill) skall få förbättra sina nuvarande kroppar. Mekaniska proteser verkar också mer acceptabla.
Så kanske blir det idrottsrörelsens två avläggare, veteranidrotten och handikappsidrotten, som öppnar för kroppsförbättringen genom att bli de specialklasser som Alexander Fucke diskuterade och att därifrån tanken om förbättrande medicin kommer in i samhället.
Det är en svår fråga, en av 2000-talets riktiga stora skiften, som ännu inte politiserats.
Pingat på Intressant
Varför inte ett par högeffektiva pneumatiska ben som låser vid startblocken och som vid start skjuter iväg löparen 90 meter, landingen sker på mage och atleten glider sedan mot de luftkuddar som finns vid löpbanans kurva, dvs en bra bit över målet.
Bravo: Det låter som en ganska ointressant klass för både atleter och publik.
Bara för att man tillåter kroppsförbättring behöver inte alla fartsporter kulminera i jetmotordrift—men, om intresse finns skall inte heller den klassen avfärdas.
Olika klasser, olika regler.
Ja, men var sätter man gränsen i den klass som tillåter kroppsförbättring, skall man exempelvis tillåta något liknande fantasifiguren bionic woman ?
Ja men var går gränsen mellan pneumatisk kanon och känguru-styltor?
Det finns uppenbarligen(?) oändligt många möjliga gränser att dra.
Och den som finns idag mellan kosttillskott och doping är mer godtycklig än de som man skulle kunna dra.
Ett exempel på regel som man skulle kunna härma är regeln för staven inom stavhoppning.
En stav får vara i vilket material som helst, hur lång som helst, men den får inte innehålla något ”mekaniskt” (enl. OS-kommentatorerna).
Det fungerar även som gräns mellan pneumatisk kanon och kängru-styltor.
(Nu är väl alla material man böjer för att få till hoppet mekansika i någon mening, men det går att definiera det tillåtna.)
Vad det gäller Bionic womans medverkan eller ej, så är det så att det inte behöver finnas en klass, utan kan finnas flera.
De konkurrerar, eller om det enbart finns en, måste ta hänsyn till möjlig konkurrens och anpassar därför reglerna efter det som efterfrågas av aktiva och publik.
Med andra ord, om hon är sevärd så skulle hon få vara med och leka.
Just det sista Alexander skriver är värt att ta fasta på: det som efterfrågas av aktiva och publik.
Tänk på att idrott faktiskt är en del av nöjesbranschen, som The Economist påpekade nyligen
http://www.economist.com/specialreports/displayStory.cfm?story_id=11825627