Det demokratiska partikonventet har dragit i gång, och Barack Obama kommer formellt väljas till partiets presidentkandidat under veckan. Med ett par månader kvar till valet drar sedan valrörelsen igång på riktigt, innan vi i början av november vet vem som blir vald till en av världens mäktigaste män.
Oavsett om det blir Obama eller McCain som tillträder på presidentposten, blir det en kandidat utöver det vanliga. Den stora frågan är vem, och hur mycket ”change” och ”hope” någon av dem egentligen kan bistå med.
Personligen hoppas jag på McCain. Kanske inte så mycket för att jag håller med honom i alla sakfrågor (för det gör jag verkligen inte), utan för att jag tror att USA mår bäst av så många inrikespolitiska beslut på delstatsnivå som möjligt, och att världen mår bäst av ett USA som tycker att handel länder emellan är en smart sak.
Jag skulle inte vilja att vi i Sverige leasade ut beslut om skola, vård och omsorg till vår närmsta överstatliga nivå; EU.
Frågar man istället ledande svenska partier och politiker är stödet till de amerikanska demokraterna överväldigande, trots att de i svenskt perspektiv ibland ligger mer till vänster än både borgerlighet och socialdemokrati. Det är svårt att till fullo sätta sig in i ett annat lands politiska diskurs (vem har egentligen koll på allt, här på hemmaplan?), och det kanske inte är relevant heller.
För även om den aktuella konflikten mellan Ryssland, Georgien och Sydossetien, väcker liv i kalla krigstiden, kanske stormakterna har spelat ut sin roll. Skillnaden mellan Obama och McCain blir kanske trots allt störst på hemmaplan, och det stora skiftet med förändring och hopp kanske uteblir, oavsett vem av dem som får den högsta maktens position.
Eller är stormakternas tid nu, och valet mellan demokrat och republikan viktigare än någonsin? Kommer krigen i mellanöstern avlösa varandra med en John som ledare för den ”fria världen”, kommer de ekonomiska kriserna avlösa varandra i sydamerika med en Obama som president och indragna frihandelsavtal? Kommer EU eller Kina sätta dagordningen istället?
Frågorna är många, men kärnan i veckans skifte är; Hur kommer världen se ut, och vad är förutsättningarna, i januari 2009, då USA:s nästa president tillträder på sin post?
Titta inte på presidenten, analysera istället den grå eminensen bakom istället. Vad man måste ha klart för sig när det gäller USA är att ingen politiker kan nå någon som helst position av vikt utan ett massivt företags-stöd i ryggen. Så har USA sett ut under mycket lång tid.
Vad beträffar Georgien så tycker jag du kan kika på de här tre nyhetsinslagen som intervjuar journalisten F. William Engdahl (några minuter per styck). Jag tror du får en lite annan bild av det hela då. Artikeln Let’s talk about World War III på Asia Times ger också lite djupare info. Asien korren på den Italienska tidningen La Stampa har också en mycket balanserad artikel hos Asia Times om konflikten och hur stormakterna borde närma sig det för att lösa knutarna, han tycker att USA borde bete sig lite mer som det Bysantinska imperiet istället för romarriket. Många fler artiklar som belyser konflikten betydligt djupare än svensk papegojmedia hittar du på atimes Central Asian News. Dessutom har Polens undertecknande som godkänner amerikanska misiler i Polen också all bäring i konflikten sett ur ett högre plan.