Plattformen USB har gett upphov till massor av udda innovationer. Här ovan ett USB-kylskåp. Bild av endlessstudio.

Alexander lyfter fram framtiden för Moores lag som ett skifte. Med all rätt. Tveklöst har denna mystiska ”lag” varit en drivande kraft för den tekniska utvecklingen (och samhället) de senaste decennierna. Hur kommer den att utvecklas framöver? Det är en utomodentligt bra fråga om man vill förstå framtiden.

Moores lag handlar som bekant om kiselchip och komponenttäthet. Den har bara indirekt med våra datorers hastighet och pris att göra. Ändå är det en allmänt känd kunskap att datorkraften fördubblas ungefär varje år.

Mer sällan talar man dock om effektivetsökningen som sker när mjukvara blir till applikation och applikation blir till plattform och plattform blir till ekosystem. Det är en utveckling vi sett om och om igen under den digitala tidsåldern.

Mjukvara är förmodligen det mest formbara människan uppfunnit. Ändå (eller kanske just därför) uppstår strukturer, så komplexa att ingen människa till fullo kan förstå dem. Vi kan ändå använda dessa strukturer för att forma ny mjukvara, däri ligger det fantastiska.

Jag använder t.ex. ett verktyg som heter WordPress för att skriva in en text i en webbrowser som heter Firefox. Denna körs i ett operativsystem som heter OS X, osv. Det ligger ett antal miljoner rader källkod ”under mig” men denna komplexitet behöver jag inte bry mig om. WordPress ger mig ett gränssnitt som är enkelt att an

vända och döljer resten för mig. På liknande sätt byggs all modern mjukvara: genom att ”plugga in” sig och utöka existerande komplexitet.

På 80-talet fanns det flera konkurrerande PC-plattformar. Microsofts plattform MS DOS och Windows gick vinnande ur striden och bildade grund till det ekosystem som nästa plattform skulle växa fram inom. I mitten av 90-talet stod striden om webbrowsern. Minns någon Netscape? Idag slåss Nokia, Apple, Google och ett antal andra gigantiska företag om vilken plattform som ska bilda ekosystemet för framtidens mobila applikationer.

Varje gång en plattformskamp upphört och någon gått vinnande ur striden har vi sett en massiv produktivitetsökning och innovativ explosion. Detta kommer att hända igen och det kommer att slå oss med häpnad. Till skillnad från Moores lag, som tickar på i välkänt tempo, sker dessa explosioner stötvis. De är därför betydligt svårare att planera för, men också mer disruptiva.

Plattformar finns för övrigt inte bara inom mjukvara. Vårt samhälle kryllar av plattformar som blivit ekosystem för nya applikationer. Elektriciten är kanske det bästa exemplet. Hur många uppfinningar hade aldrig sett dagens ljus om vi fortfarande slogs om vilken spänning som skulle gälla eller hur en stickkontakt skulle se ut?

Det hade varit omöjligt (eller åtminstone väldigt dyrt) att sälja något så enkelt som en brödrost utan att veta hur den underliggande plattformen elektricitet beter sig.

Så, höll ögonen öppna efter ställen där plattformar slåss om att bilda ekosystem. Det ligger många skiften dolda under sådana strider.