I janurai månad år 2009 ser världen kanske inte dramatiskt annorlunda ut från en dag till en annan, ny president eller inte. Vad som däremot har förändrats är den korta tid, låga kostnad och enorma effektivitet med vilken den till synes mest betydelselösa information kan spridas jorden runt på bara ett ögonblick.

Information är valuta i förhandlingar, föda i krishanteringar, polis i myndighetsutövande och utbildare i mobiltelefoner, datorer, radioapparater och tv-rutor. När USA:s nästa president tillträder är det hög tid att fråga sig vilken typ av framtid informationen står inför. Kommer medborgarjounralistik och fildelning att lägga grunden för medial anarki, eller kommer myndigheter och upphovsrättkonglomerat att göra gemensam sak mot den fria informationsspridningen? De sistnämnda polariserande frågorna tar Dan Gillmor upp i sin bok We the media, i vilken Gillmor redovisar gräsrotsjournalistikens historia och karakteristika. Gillmor har samma glöd som IT-revolutionens fanbärare, men även den analytiskt kompromissande fundersamhet som är typisk för dem som bekänner sig till konvergensenskulturens teorier.

Alldeles oaktat hur informationsspridning, och informationsinhämtning, förändras, kommer förändringen att påverka såväl den amerikanska presidentens som alla andras tillvaro. Vi har redan sett ett flertal exempel på politikens framväxande sfär i informationssamhället, inte minst genom digitala kandidaturer och allt mer oändligt genomarbetade kandidathemsidor inför de senaste amerikanska valen. Den kanske största förändringen kommer dock inte att främst beröra presidenten, utan den nya sortens journalister. Nu har vi kommit till en punkt i vilken en kritisk massa börjat lyssna på vad deltagarkulturer och gräsrotsjournalistik producerar, nu är frågan bara: Hur dessa informationsförmdelare och nyhetsskapare reagera på det ansvar och inflytande som följer med sådan uppmärksamhet?

Historiskt krediteras grävande journalistik för att ha avslöjat Watergate-skandalen. Kommer man i framtiden tala om en historisk parallell med en grävande fritidsbloggare som avslöjar Obamas/McCains hemliga avlyssning och spaning mha NSA på politiska motståndare och oliktänkande? Eller kommer man tala om hur ett andra Watergate kom att bli omöjligt på grund av det allt större informationsflöde som till slut kom att skapa det fullständigt transparenta samhället?