Den värsta klimatalarmismen har svalnat, åtminstone tillfälligt. Ibland blossar det dock upp en och annan storm i debatten. Ofta får man då intrycket av att det är en svartvit debatt där man antingen har sett ljuset och förstår problematiken eller anses som en halvtokig skeptiker som vägrar se sanningen.

Så enkelt är det naturligtvis inte.

Man kan vara skeptisk mot att temperaturen över huvud taget ökar.

Man kan vara skeptisk mot att en eventuell temperaturökning beror på människan.

Man kan vara skeptisk mot att skatter och regleringar är rätta sättet att åtgärda en eventuell temperaturökning som människan eventuellt åstadkommit.

Man kan vara skeptisk mot att just temperaturförändringarna skulle vara det viktigaste problemet att lösa för mänskligheten.

Man kan vara skeptisk mot att eventuella temperaturökningar skulle få särskilt negativa konsekvenser. Kyla är nämligen inte heller så bra. Fråga vilken mammut som helst.

Listan kan enkelt göras längre.

Är svartvitifieringen av komplexa frågor en konsekvens av massmediernas jakt på objektivitet? När man följer klimatdebatten på nätet uppvisar den det fulla spektrat av åsikter som spretar på alla möjliga håll. Precis som en debatt ska vara.

På tidningarnas löpsedlar är man däremot mer intresserade av att underbygga sin färdigpaketerade story. Nyanserna försvinner i tryckpressens kvarnar. Grått blir svart.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatet, media, politik

Tillägg: vill bara understryka att listan av saker man kan vara skeptisk mot ovan inte nödvändigtvis rimmar med mina egna åsikter. Den fungerar enbart som exempel på vidden av synsätt.