Dagens Nyheter bjuder på (OK, ”panikartat kastar på mig”) en månadsprenumeration av deras papperstidning mot att jag svarar på en enkät om morgondagens dagstidning.

Några citat från mina svar… på frågan ”Vad tycker du är det bästa med Dagens Nyheter?” svarar jag:

Ärligt talat har de här veckorna med er papperstidning varit en ögonöppnare. Det var nog 10 år sedan jag senast prenumererade på en dagstidning och jag inser hur lite jag behöver den.

Nätet är så överlägset på alla sätt och vis. Nyheterna är färska istället för gårdagens och jag kan följa världens bästa skribenter inom ämnen som intresserar mig [via min RSS-läsare]. Papperstidningen har ingen chans.

Vidare:

Jag är även skeptisk mot människor som påstår sig vara objektiva. Något sådant kan man självklart inte vara. Det är ett tillstånd som bara existerar bland sagorna på Journalisthögskolan. Däremot kan man vara ärlig och öppen med var man står så att jag som läsare själv kan ta ställning.

Jag kanske är lite väl taskig mot JMK men jag vill faktiskt bara lyfta fram ett problem som jag är rätt säker på att de är medvetna om: objektivitet finns inte. Det är som guldet vid regnbågens slut, man kan sträcka sig efter det, men man kommer aldrig någonsin att komma fram.

Objektivitet är som kvantmekanikens partiklar: man kan inte observera dem utan att påverka dem. Man kan aldrig ta sig själv ut ur ekvationen.

På 1900-talet, när kanalerna för massmedia var begränsade och produktion och distribution krävde stora investeringar, fanns det ett mervärde i detta strävande efter objektivitet. Det fanns ett ansvar hos de som rapporterade om nyheter för den breda massan. De hade ju tillgång till megafonerna som ingen annan kom åt. Myten om objektiviteten växte sig stark.

Detta lever kvar ännu t.ex. i dagens TV-soffor där objektivitet verkar innebära att man bjuder in en tok från vänsterkanten och en kuf från högerkanten. Sedan sitter den ”objektiva” journalisten i mitten och fördelar TV-tiden mellan de båda som en enväldig och moraliskt upphöjd domare.

Det hela är inget annat än ett skådespel. Charader. Jag blir som tittare grundlurad.

Samma känsla kan jag få av att läsa Dagens Nyheter. Om man bortser från papperstidningens inneboende begränsningar (som i sig är illa nog) är det denna känsla av skådespel som är dagstidningens största problem.

Man måste avmytifiera journalisten och den heliga objektiviteten. Ge mig människor som skriver. Var ärlig hellre än objektiv.

Bli mänsklig.

Uppdaterat: Johan Norberg tipsar om Joakim Nilssons debattartikel i Expressen idag:

”Genom kravet på objektivitet får, inte minst etermedierna, en orimlig arbetsuppgift. Då är det ärligare att låta svenska medier vara öppna med sina vinklingar och partsinlagor och inte behöva hymla när de ger information till svenska nyhetskonsumenter. En nyhetskanal som öppet profilerar sin nyhetsbevakning ger sina tittare eller lyssnare möjlighet att, mot bakgrund av kanalens profil, värdera den information man sänder ut.”

Uppdaterat 2: Hur objektiva är den tvångsfinansierade televisionens tyngsta nyhetsprogram? Gunnar Sandelin ger svaret idag på DN Debatt:

Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”

Objektivt? Opartiskt?

Från SVTs hemsida:

På senare tid har SVT använt uttrycket ”fri television” för att förklara ”public service”. Med fri menar vi inte gratis utan fri från inflytande från politiska och kommersiella krafter.

Det är helt OK att vinkla sina nyhetsinslag, men försök inte lura i mig att de är objektiva eller opartiska – särskilt inte om din verksamhet finansieras med tvång!