Den visionära striden kring EULA

Det är symptomatiskt att Joakim frågar om visionärer i en tid när internet upplever en svacka i innovationerna. Den stora omvälvningen av att nätets material kopplas sa

mman till nya användningar pågår fortfarande.

Det blir, som Joakim noterar, förstås en del oväntade nya intressenter, då internet angår alla parter nuförtiden, men en visionär har vi inte sett; den politiske visionären.

Politikerna på 90-talet ränkas inte riktigt, trots mycket tal om nationella bredbandssatsningar så följde ofta politikerna bara infrastrukturs utbyggnaderna. Riktiga nationella storprojekt, som Malaysias Multimedia Supercorridor (MSC) misslyckades då de hängdes upp vid en specifik hårdvara eller på överdrivna förhoppningar (läs mer här om Malaysia).

Anna König Jerlmyr uppmärksammades nyligen för ett förslag att öppna polisstationer i Second Life, för att vara där kidsen är. Anna König Jerlmyr fick mycket kritik för att hon inte hänger med och att Second Life blir alltmer av en spökstad.

Fast det är inte att Second Life är passé som är problemet egentligen. Anna König Jerlmyr har rätt i att de virtuella världarna är legitima områden för politiken och juridiken. Sedan kan det röra sig om rena spelvärldar eller andra plattformar online. Jag undrar varför World of Warcraft skulle vara undantagen? Det är att se bakom internet, avatarer från poliser gör inte så stor skillnad. För den politiske visionären handlar det om att spänningsfältet mellan anarchy, choice of law or acts of God– som att t.ex. politiskt diskutera vilken EULA som ett företag får upprätta.

Där finns spänningsfälten inom dagens informationspolitik, vilket inte identifierats ännu av politikerna (inte riktigt av Piratpartiet heller). Därav ser vi den rätt lågmälda diskussionen kring nätneutralitet. Fast för att kunna se den sprängkraften så behövs inte bara kunskap utan ett ideologiskt tänkande, och där är visionärens plats.

Intressant

Sverigedemokraterna på kränkthetens marknad

Kenan Malik berättar om ett kontroversiellt skifte på 80-talet, där samhällets fokus förflyttades från individ till grupp. Sverigedemokraterna är, precis som islamisterna, en kränkt minoritet bland andra. En kränkthet som är nödvändig för att överleva.

Jag fick tillfälle att intervjua Kenan Malik om hans omskakande bok Från Fatwa till Jihad på bokmässan i Göteborg.

Kenan Malik berättar:

Från Fatwa till Jihad spårar upp en kontroversiell början för fundamentalistisk islam, nämligen i väst.

”Det fanns få moskéer i England fram till 80-talet. Slöjan var inte en stor kulturfråga.

För fundamentalisterna blev koranens bokstav viktigast, just för att de saknade kontakt med de institutioner och traditioner som ger religionen mening. Då fick symboler särskilja den egna gruppen”.

Det fanns en djup rädsla i det brittiska samhället för att raskravallerna skulle återupprepa sig. Det sågs som användbart av politikerna att skapa upp starka gruppidentiteter. Man vände sig till representanter för grupperna, som försågs med resurser och befogenheter, i utbyte mot röster. Bland muslimerna så vände sig politikerna till de konservativa religiösa ledarna. De uppfattades kunna lugna ned mer radikala röster, ”att vara radikal betydde tidigare att vara för sekulär kultur, att minska moskéns och traditionernas makt”.

Alexander Funcke frågar om likheten med populistiska partier, där finns ett pärlband av Ny Demokrati, Junilistan och de många småpartier som numer ger de etablerade partierna en match i många landsting- och kommunfullmäktige.

Populistiska partier sätter inte agendan utan går emot något. Boken Kannibalerna (nyd) av John Holck-Bergman berättar om den stormiga tid då Ny Demokrati bildades, satt i riksdagen mellan 1991-94 och började falla i bitar redan under tiden i riksdagen. Intrycket jag fick av Kannibalerna (nyd) var Ian Wachtmeister och Bert Karlsson inte hade kontroll över vart partiet skulle gå. Först drag under galoscherna, sedan kom idéarbetet, och partiet föll samman utan att ha en riktigt sammanhållen politik. Visst, greve Ian Wachtmeister som nu söker en politisk plattform har sina idéer, men de fanns inte i grunden för Ny Demokrati. Då blev toppstyrningen i partiet ett skäl till att det föll.

Kristdemokraterna har svängt om, och lämnat Levi Pethrus Pingstkyrka. Uppställningen av Verklighetens folk mot en vagt definierad kulturelit blir problematisk, hur många skall konkurrera om nya moderaternas väljargrupp egentligen? Hur stor trovärdighet har kristdemokraterna när de fortsatt står upp för en paternalistisk politik för sex, alkohol, tobak och narkotika? Finns risken att kristdemokraterna öppnar för sverigedemokraterna? En intressant läsning är boken Nycklar till en modern konservatism av Fredrik Haage, som förklarar många av tankegångarna bra. Haage är tankeväckande, men…

Men den nya given hos Kristdemokraterna spelar med Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ i en klang av kränkthet!

Kenan Malik igen:

”Vi får vad Monica Ali kallar för ’kränkthetens marknad’, där grupper tävlar om vem som upplever sig som mest förorättad och diskriminerad. Därför ser vi framgångarna i valet för British National Party, vit rasism har blivit en kränkt gruppidentitet bland andra”.

Sverigedemokraterna kommer att vara en kraft att räkna med. Det är annorlunda än min fars land. Där kan en svensk vara kränkt och särskilja sig med symbolerna för svenskhet. Nu får man också vara kränkt som datanörd, kvinna och medelsvensson, det är tendenser att se upp med.

Det jag fann mest oroväckande i Från Fatwa till Jihad var att Kenan Malik dels säger att frågan om islamismen använts för att inte behöva ta i konkreta sociala problem, dels att

Boken pekar ut att den gamla brittiska (och svenska) kulturidentiteten inte finns kvar längre. En del kan tycka att det är bra, då den stängt många utanför samhället. Fast ingen ny identitet har kommit i dess ställe. Då är det oroväckande att boken pekar ut att så mycket radikal islam är hemvävd och symptom på djupare samhällsproblem än integrationsfrågor och symbolpolitik.

Intressant

Reboot, intellektuell och fysisk egendom och äganderätt

Den fantastiska konferensen Reboot i Köpenhamn är slut. För elfte året i rad har prakticerande visionärer träffats och startat om (rebootat) sina hjärnor med nya intryck och idéer. Själv har jag varit där fyra gånger och det är alltid lika givande.

En sak som blir allt mer tydlig med konferensen, som har sitt ursprung i en grupp danska internetentusiaster, är vad Mikael Zackrisson också fångade upp: ”Det handlar ju inte om internet längre.”

Nej, frågorna om länkekonomin, open government, lättrörliga banker eller intellektuell äganderätt post-internet berör hela samhället.

Fast jag skulle vilja vända på det och säga att allt handlar om internet numera. Förstår man inte nätet så förstår man inte samhällsutvecklingen. Punkt.

På konferensen stod ett par hemmagjorda 3D-skrivare, alltså en skrivare som skriver ut föremål – exempelvis en annan skrivare som också kan skriva ut föremål. Här ser vi då ett av flera exempel på varför internettänkandet är fundamentalt för att förstå samhällsutvecklingen.

Varför? Vad har några skrangliga hemmabyggen till 3D-skrivare att göra med samhällsutvecklingen?

Jo, de pekar på ett signifikant skifte över till tidseran då alla artefakter vi använder oss av är blott information och instruktioner. Den totala automatiseringen av allt vi skapar. Priset för dessa 3D-skrivare är stadigt sjunkande och deras förmågor lika stadigt ökande. Vi kommer inom en inte allt för avlägsen framtid kunna återskapa vilket objekt som helst genom att ladda ned dess instruktioner, tillföra rätt ämnen och trycka på en knapp.

Med Bruce Sterlings ord: ”every object is a printout”.

Låt oss då ta ett par steg tillbaka och fundera över konsekvenserna av detta. Copyright tillkom som bekant för att ge skapare av intellektuella verk äganderätt över det de skapar. Idéer har ju egenskapen att de går att ”stjäla” eller kopiera utan att upphovsmannen förlorar sin kopia. Detta till skillnad från ett fysiskt föremål. Samtidigt har idéers spridning hållits tillbaka av att de krävt en fysisk bärare i form av t.ex. en bok. (Det har såklart gått att sprida idéer även människa till människa men spridningstakten har varit begränsad och risken för mutation av idéen hög.)

Intellektuell upphovsrätt är ett försök att objektifiera idéer, alltså att ge idéer egenskaper såsom de vore fysiska objekt. Man påtvingar begränsningar på idéen med syftet att göra ägarskap av idéen enklare.

Denna påtvingade begränsning är betydligt enklare när det krävs en fysisk bärare av idéen. Så länge man kontrollerar produktionen och distributionen av den fysiska bäraren (en bok, en CD-skiva etc.) så kontrollerar man också spridningen av idéen – man ”äger” idéen (boken, filmen, musikstycket…).

När man talar om ägarskap av idéer går det alltså inte att särskilja idéen från det fysiska föremålet som krävs för att sprida idéen – om ett sådant krävs. En idé bär i sådant fall på ett stort, tungt bagage som förbinder idéen med den fysiska världen och därmed också ger idéen fysiska egenskaper.

Den uppflammade debatten om upphovsrätt beror på att, tack vare internet, allt fler idéer håller på att frikopplas från den fysiska världen. Därmed försvinner också de fysiska egenskaper idéen artificiellt försatts med.

Idéen blir fri.

Idéen blir fri

Att detta händer med musik, böcker, filmer och TV-program är uppenbart men vad de hemmabyggda 3D-skrivarna på Reboot visar är att allt fler objekt i vår vardag kommer att frikopplas från sina fysiska bärare. Inte bara musik och film utan kläder, verktyg, elektronik, bilar, hus – ja även biologiska livsformer!

Tänk på det där en riktigt lång stund för det är förmodligen ett av 2000-talets viktigaste skiften.

Titta dig omkring och betrakta objekten i din närhet, inte bara som en sammanhållen enhet utan som två distinkta delar: den fysiska manifestationen och den icke-fysiska idéen. Fundera på vad som händer när alla objekt i vår vardag frikopplar fysiken från idéen.

När alla föremål blott blir utskrifter. Alla!

Just nu befinner vi oss i brytpunkten mellan den tid då idéer och den fysiska bäraren av idéen var samma sak och den tid då detta är två skilda ting. Film och musik är bara början. Inte undra på att det uppstår konflikter. Det är verkligen två fundamentalt olika system.

Så, vill du förstå – inte bara internet – utan samhällsutvecklingen i stort så föreslår jag ett besök på Reboot 12 nästa år. Tills dess kan du titta genom arkivet av filmer av föredragen från föregående år.

Uppdaterat: så här ser 3D-skrivaren som var på Reboot ut:

Foto: Bruce Sterling.

Storebror bakom katedern i framtidens skola

Är det storebror från 1984 som tar över efter flumskolans Farbror Barbro eller pluggskolans Caligula från Hets? Elevers integritet och säkerhet blir en allt hetare politisk fråga, fast egentligen handlar det om vilka värderingar skolan vilar på.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=clHfc-WsM_g]

Debatten om skolan skrämmer många. Det verkar inte finnas resurser, ingen tid eller eftertanke. Ibland ges intrycket att vi debatterar alla skolor från mallen av problemskolan, och det är en annorlunda debatt. Johanna diskuterar det nya förslaget till skollag och frågar om framtidens skola.

Striderna kring skolan blir särskilt hårda då skolan länge har varit en enhetsskola där myndigheterna antingen driver skolorna själva eller haft strikta regleringar om vad som är tillåtet. Alternativen har varit sällsynta. Allt eller inget för pedagogiska teorier.

Här är datoriseringen av skolan viktig. Fortfarande är informationstekniken eftersatt, det går sex kommunala elever per  dator och att tre av fyra kommunala grundskolelärare delar dator med sina kollegor, även om det finns intressanta exempel på satsning som i exempelvis Haparanda.

Hur integreras dock tekniken i elevernas vardag? I en skola som har svårt med värdegrunden finns risken att man går från etik och kontakt till att lösa problem med lagar och regler. Det kan även närsynt uppfattas som billigare.

Schoolsoft utvecklar intressanta tjänster för den uppkopplade skolan.Läxorna som barnen får läggs upp på nätet, lektionerna loggas med elevernas närvaro så att föräldrarna kan övervaka skolk

Det är förstås inte fel med den här typen av öppenhet på nätet eller att företag tillverkar dessa tjänster, tvärtom kan öppenheten vara en mycket bra utveckling. Det som är viktigast är beställarens specifikationer, att skolan och föräldrar och barnen tänker igenom hur systemen skall utformas. Här står en strid om vilka idéer som finns bakom undervisningen, och faran är att den brist på förtroende som finns i samhället drabbar även skolan.

Datainspektionen har reagerat på kamerorna och övervakningen i skolan, men vissa lärare har protesterat då de säger sig ha mist tryggheten på arbetsplatsen. Problemet är att eleverna också kan rikta sina mobilkameror mot lärare och personal. Mobbning av lärare via YouTube är inte acceptabelt men är ett tecken på en problematisk kultur som eleverna tagit till sig om IT och integritet. Elevernas filmande skulle kunna vara mycket konstruktivt för skolan under rätt former.

Skolan skall inte bara skall överföra och gestalta kunskap, utan också ge eleverna en skolning i demokrati och livsföringen (för att tala om idéer från Erik Homburger Erikson och John Dewey som ligger till grund för den svenska skolan). För närvarande är det en enhetlig skola som eleverna får gå. Därför är det extra viktigt med mångfald och tolerans och att bygga gemensamma.

Ett nyauktoritärt bemötande från skolan avslöjar ibland att det inte finns tillräckligt mycket strategi för att bemöta de alltmer komplexa sociala problemen. Det samma gäller de rätt fantasilösa kraven på mer resurser.

Storebror, farbror Barbro och Ingmar Bergmans Caligula är karikatyrer, men kan illustrera problem. Storebror är inte lösningen på att farbror Barbro bara riktade in sig på det som sågs som praktiskt i elevernas liv eller katederdisciplinen från Caligula

Liberati och Piratpartiet har varit inne på liknande tankar. Är det dags för ett skolpolitiskt program?

Intressant

Vår oväntade framtid

Hur sammanfattas ett årtionde som 00-talet? Jag intervjuade Anders Sandberg, som tidigare gästat Skiften om vad som hänt sedan år 1999. Hur har samhällets syn på internet, organisationer, neurovetenskap, Piratpartiet, transhumanismen etc förändrats sedan konferensen Extro 4 i Berkeley? Vad kommer hända fram till år 2019?

Du kan se intervjun i en serie på fem filmer här

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eOBiVgNY4Ww]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FDhNJCvyV_s]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=kez6D_SXrx8]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jIaBMu2-YvU]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ej4q5rU3_R0]

Intressant

Våga släppa taget om valrörelsen?

I dag var jag hos Moderaterna och lyssnade på deras strategi för sociala medier inför Europavalet Per Schlingmann, Maria Thyni och Pär Henriksson berättade om Moderaternas satsning, mycket intressant som uppföljning till det tal Schlingmann höll i Almedalen år 2008. Det är ett enormt skifte som omskakar partierna och hur de kommunicerar med medborgarna. Det är en tid mellan den gamla trianguleringsmodellen och att gripa den feta svansen.

Oscar Swartz skriver att Moderaterna i kampanjen har ett unket uppifrånperspektiv. Att dricka liberalt skriver att partiprogrammen måste öppnas upp, open source politics. Tekniken i sig är inte främsta frågan.

Jag träffade Mary X. Jensen från Minamoderatakarameller på mötet och talade lite med henne om bl.a. vikten att synas som politisk kandidat.

Är det bra att öppna den partipolitiska koden? Tänker inte främst på att kandidater och sympatisörer kan säga dumma saker i partiets namn, men det svåra arbetet är att kombinera ett genomarbetat budskap med en öppen plattform. Det är ett svårt arbete för kampanjskaparna, som Schlingmann korrekt påpekade, att motivera och locka alla i kampanjen att följa den linje partiledningen tagit fram.

Amelia Andersdotter är kandidat för Piratpartiet till Europaparlamentet. Amelia utökar Piratpartiets politik till nya områden. Det får man ju säga är riktigt intressant, oavsett vad man tycker om politikens innehåll. Fast i ett så tight ihophållet parti som Piratpartiet är gränsen för open source snävare, både i vilka politikområden som kan tas upp och hur de enskilda kandidaterna kan vika av mot partilinjen. Piratpartiets linje bygger ju på att partidisciplinen måste vara massiv när partiet förhandlar i alla andra frågor förutom integritet och upphovsrätt.

Moderaterna och Piratpartiet är exempel som pekar på hur svårt politiskt kampanjarbete håller på att bli. Det går inte att styra som tidigare, det har gått fram, men att släppa all riktning innebär andra problem inte minst demokratiska. Det är ett skifte inte bara för gammelpartier och gammelmedia.

Uppdatering: Pär Henriksson på Moderaterna håller ett intressant tal om valrörelsen och tekniken

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Xp4I4zob2ck]

Intressant

Piratens dilemma: vad är en pirat?

Under TPB-rättegången i veckan kunde man ana en attackstrategi hos åklagarsidan som cirklar kring begreppet pirat och hur det bör anses som uppenbart att en webbsajt som kallar sig The Pirate Bay uppmuntrar till illegalt beteende. En närmast ideologisk attack eftersom det skulle innebära ett likhetstecken mellan pirat och kriminell, något som t.ex. Piratpartiet knappast skulle skriva under på (även om jag tycker de borde byta namn).

Men vad är då en pirat? Vad innebär ordet som alla pratar om?

En förklaring, eller kanske snarare en version, ger Matt Mason i sin bok The Pirate’s Dilemma. Se och hör honom tala om boken och piraternas historia här.

De pirater Mason talar om är snarare mönsterbrytare än kriminella. Det är människor som vid ett teknisk skifte snabbt tar till sig de nya möjligheterna och använder tekniken som sin plattform.

Dessa pirater kan vara konstnärer, hackers (i bemärkelsen ”hemma-pulare”) eller entreprenörer. Mason själv sände piratradio i London. I boken skriver han om punkrörelsen och discoteken, graffitin och hip-hopen men också piratkopierade läkemedel och open source-programmerare.

Och visst rör sig även Masons pirater ibland i ett legalt gränsland men han ser deras samhällsfunktion som inte helt olik Joseph Schumpeters entreprenörer (”punk capitalists”), de kreativa förstörarna, med den ack så viktiga funktionen att ifrågasätta, bryta ned gamla mönster, prova nya vägar och föra utvecklingen framåt. ”It’s how inefficient systems are replaced.” skriver Mason. Ibland innebär detta att man bryter mot existerande lagar, men det är i så fall lagar vars syfte är att bibehålla en struktur.

Ja, en moralisk balansgång, men ur denna synvinkel var Rosa Parks lika mycket pirat som Radio Luxemburg eller 90-talets svenska, unga nyliberaler (med, just det, Alexander Bard, som en av frontfigurerna, vilket visar att pirat är en mental inställning man kan tappa bort när man själv blivit del av strukturerna) som drev svartklubbar samtidigt som de pressade Sverige i mer frihetlig riktning.

Jag vet inte om Piratpartiet eller Piratbyrån delar den här synen på piraten som mönsterbrytare och punkkapitalist men det är åtminstone en annan bild än tjuv och bandit som åklagarsidan kommer att försöka driva.

Det är sällan två samhällssystem står mot varandra i rätten (det är uppenbart att det inte bara är de fyra åklagade männen som är under prövning, utan något betydligt större). Det mest tragiska blir man påmind om när man läser undertiteln till Masons bok:

How youth culture is reinventing capitalism

Just så. Pirate Bay borde inte vara upphovsrättsindustrins fiende, utan dess framtid.

Detta blir också en konsekvens av Masons definition: det finns enbart förlorare i piratkampen.

Man slåss nämligen inte mot piraterna som individer utan mot sin egen framtid.

Post Pirate Bay: bortom bukten

Joakim Lundblad ställer två frågor i veckans skifte, som blickar bortom Pirate Bay-rättegången:

1. Vilka blir de kortsiktiga effekterna av Pirate-Bay-rättegången?
2. Hur kommer vi på lång sikt se på relationen mellan individ och information?

Rättegången är intressant av flera skäl. Någon uttryckte det som att nu står två mänskligt skapade logiska system mot varandra: juridiken och mjukvaran. Rättegången blir också ytterligare ett i den långa raden av exempel på att vi just nu genomgår ett enormt skifte, från industrialismen över till internet- och informations-eran.

Från muskelkraft till idéer.

Från atomer till bitar.

Från mass-medier till oss-medier.

Så, åter till Joakims frågor. Vad gäller fråga nummer 1 tycker jag mig ana ett skifte i debatten. Kanske är det bara inbillning från min sida, men långsamt, långsamt får piraternas idéer genomslag även i de finare rummen.

Ett exempel. Häromveckan satt hela media-Sverige och lyssnade andäktigt på Wired-redaktören Chris Andersson tala om Free. Free som i Fri distribution. Fria tankar. Fri information. Låter det bekant?

Å media-Sverige lyssnade. Joakim listar fler exempel i sin post.

Anderssons idéer är knappast nya. Wired-kollegan Kevin Kelly skrev redan för 11 år sedan om den nya ekonomin, ett uttryck som sedan kom att (felaktigt om du frågar mig) likställas med kraschade aktiekurser och uppblåsta affärsplaner, men egentligen handlar om samma sak som Anderssons Free: allt som går att automatisera kommer att automatiseras och allt som automatiseras får förr eller senare ofrånkomligt priset noll. En viagra online without prescription

com/category/automatiseringen/”>megatrend som inte kommer att avstanna p.g.a. något så banalt som en rättegång. (Notera dock att inte allt blir gratis, vilket somliga tycks tro. Tricket är att finna det där som inte går att automatisera.)

Annars är de kortsiktiga effekterna av en rättegångsprocess som förmodligen kan vara upp emot 5 år svåra att sammanfatta. Kom ihåg att BitTorrent-protokollet (filerna som Pirate Bay länkar till är BitTorrent-filer) uppfanns för drygt 7,5 år sedan. Idéer om alternativ, ännu svårare att juridiskt ”komma åt”, finns det gott om. Youtube lanserades för 4 år sedan. Pirate Bay själv drog igång för lite mer än 5 år sedan.

”Kort sikt” i internet-tid är något helt annat än ”kort sikt” i juridisk process-tid.

Ett citat som känns rätt i sammanhanget:

”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.” – Mahatma Gandhi

Befinner sig piratdebatten i steg tre av fyra? Vi får se.

Fråga 2, om individ och information, passar jag vidare till en framtida skiftesspaning. Onekligen ett ämne vi lär återkomma till.

Uppdaterat: Sydsvenskan ska vara glada som har Anders Mildner i sitt stall. Han skriver:

Vilken är egentligen skillnaden mellan The Pirate Bay och Google?

Sedan länkar han till en massa Google-sökningar som leder till BitTorrent-filer av upphovsrättskyddade filer (tror jag, jag laddade såklart inte ned filerna). Hm, är Sydsvenskan skyldiga till medhjälp till piratkopiering, måhända?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

zp8497586rq