Franskans diversifiering på språkmarknaden

The Economist har en kort notis i sitt senaste nummer med rubriken Parelz-vous SMS?

Låt oss göra just vad president Nicolas Sarkozy uppmanade till i februari,

”look at what text-messaging is doing to the French language”

Ett par söta exempel förekommer i artikeln:

jtm – Je t’aime (jag älskar dig)

och

ta ht 1 kdo – T’as acheté un cadeau? (har du köpt en present?)

Efter denna intressanta observation kring det franska språket så kan man slänga upp den mindre triviala frågeställningen, ”Vad händer med språket i framtiden?”, i luften. Jag inser att det säkert finns hundratals om inte tusentals som vigt år åt att fundera kring detta, men med ödmjukhet inför dem åsidosatt så…

Franska är ett extremt språk. Ett språk som kräver många fler tecken för varje kommunikativ uppgift än de flesta andra. Jag har fått lära mig att språket utvecklats åt detta håll av samma anledning som amerikanska läroböcker alltid väger mer än 1 kilo; många har fått betalt per tecken eller sida.

Givet att ett par skriftställare får betalt på detta vis, en del får betalt för stilistisk intressant text och övriga ämnar sig åt att kommunicera tydligt med minsta möjliga insats, så finns det olika intressen som balanserar den språkliga utvecklingen i en fåra som vi känner som ”lagom”.

Den textuella kommunikationen går idag mot att vara en mer och mer kvantitativ vara. En vara som konsumeras av alla och således är de som jag tidigare benämnde som ”övriga” mer och mer dominerande.

Men det som får Sarkozy att bli rädd kanske är ett skifte till det bättre? Ett populariserande av texten som kommer att ge ett effektivare skriftspråk.
Sarkozy kan nog trots allt andas ut då de som har intresse av att uttrycka sig korrekt för att markera sin mer bildade position inte på någotsett är ett döende släkte, men ett ack så konservativt sådant.
Och kanske även Sarkozy får anledning att uppskatta det avskyvärda SMS-språket när hans personliga leverantör av baguette har hunnit tala med en extra mjölleverantör och därmed kunnat sänka priset. Très bien!

Med dessa antaganden tagna så kan man vidare spå att vi under en längre tid kommer ha två skriftspråk, ett konservativt korrekt och ett effektivt. Givetvis finns det redan sedan lång tid mer än ett skriftspråk per språk, men spådomen menar att det kommer vara två huvudsakliga divergerande grenar.

På längre sikt är vi, som bekant, alla döda, därmed slipper vi troligen uppleva de osmakliga korsbefruktningar mellan grenarna som väntar på acceptans från nästkommande generationer.

Slutligen: Ignorerandet av internationaliseringen av språk är helt uppsåtlig. Internationaliseringen i sig, eller anglofieringen som man kan säga utan att direkt förlora precision har dock minst lika mycket positiv potential. De starka motståndarna till detta har inte sällan bruna premisser och därmed löjliga argument för sitt motstånd.

Nationerna tornar upp en molnfri cyberrymd

När man surfar omkring i det s k cyberspace är det lätt att få lite utopi-vibbar. Det mesta är fritt och det cybernetiska civilsamhället tar hand om det oönskade med väl avvägda nypor. Men, det är som så ofta med utopier; inte hela sanningen.

Klart är att den gamla nationalstaternas klåfingriga våldsmonopol inte gör sig påmint—så ofta. Men håller detta på att ändras? Har det som inte skulle kunna hända redan inträffat?
Cyberspace gjorde nationen obsolete—hette det.

Men hur ser det egentligen ut? Och vad är tendensen?
När jag placerar innehåll på Internet, oavsett av dess natur, reflekterar jag mycket sällan över inom vilket lands gränser servern befinner sig.

Denna utopiska frihetskänsla är dessvärre falsk. I USA har vi Patriotic Act, i Sverige har vi snart FRA-lagen och i Kina The Great Chinese Wall som ”don’t be evil” Google har hjälpt till att resa.

Frågor man bör ställa sig är: Vilka storebröder ser dig? Tystar dig? Kanske beslagtar från dig?

Redan idag förbjuds Kanadas statliga verk och myndigheter att lagra information utanför dess gränser. Detta i och med Patriotic Act i USA som innebär en relativt godtycklig nivå av övervakning. Artikeln fortsätter och ifrågasätter om detta kan omöjliggöra internationell Cloud computing inom USA (”Cloud computing” är tekniken att sprida ut beräkningar eller lagring över ett ”moln” av datorer spridda över exempelvis Internet—ett möjligt framtida skifte).

Ytterligare en stillsam reflektion över FRA-förslaget ordineras.

Update:
Senaste numret av the Economist nämner att banknätverket SWIFT har koncentrerat sina servrar till Schweiz av samma anledning. Detta är alltså inte en problemanalys isolerad i huvudet på ett par kanadensiska byråkrater.

Visst gör det ont när dogmer brister

Forskning och forskningsstrukturer har kommit att bli en i allra högsta grad naturlig del av det civiliserade samhället, men hur ser egentligen forskningen på forskning? Sverige är ett urtmärkt exempel på en en semireglerad forskningsmarknad, vars hela existens bygger på tanken om nyproduktion och utveckling men vars struktur är så stel att den får cement att framstå som vispgrädde i kontrast. Är vi färdiga med struktureringen av forskningsområden?

Visst föds det nya detaljområden som en förgreningseffekt på de redan existerande disciplinerna, men hur mycket utrymme finns det för parallella utvecklingstrender och alternativa disciplinära utvecklingar? Finns det en fungerande korsbefruktning mellan olika ämnesområden idag, och hur ofta ställer sig gemene forskare dessa frågor? I många framstående svenska högskoleexamina betonas yrkesförberedande moment och tillämpningsfaktorer, vilket på intet sätt är negativt men ej heller en anledning att förringa eller förkasta det vetenskapliga förhållningssättet. Hur kommer det sig att så få civilekonomer har läst både Hayek och Marx? Varför är så få civilingenjörer ens en smula bevandrade i vetenskapsteori och eller kategoriseringsansatser så som Bohms analys av kreativitetsbegreppet eller Foucaults The Order of Things. I någon mån är en utbildning en assisterad, gemensam och kvalitetssäkrad resa genom en mängd böcker och de tankar idéer och koncept som dessa innehåller, men trots det tycks allt mindre komma att handla om idéer och allt mer om dogmer. Om så är fallet så fördömer utbildningen sig själv till stilltje när nya idéer och nytänkande inte längre uppmuntras. En av den högre utbildningens största dogmer, och tillika en vild lögn, kräver att nya idéer eller nya perspektiv på gamla idéer endast kan levereras av doktorander ( om ytterligare några år kan samma sak komma att gälla för doktorer). Vart för det forksningen, förutom in i en inbillad inflationstrappa.

Den tysta kunskap som Hayek berör i sin formulering av informationsproblemet, är minst lika relevant i utvecklingen av forskning och utbildning, där ny tyst kunskap om samhällsutvecklingen och teknisk utveckling ständigt behöver tillföras forskningen för att erbjuda nya perspektiv, liksom växande tyst kunskap i den befintliga forksningssfären också erbjuder utveckling. Det är dock bara den senare av dessa som vinner erkännande i den hierarki som till dags dato kommit att karakterisera forskningssektorn.

Forskning kräver inte bara betänkande och betraktande av studieobjektet, utan även av sig självt. Det finns all anledning att vara orolig över den självsäkerhet med vilken de flesta samhällen klänger sig fast vid de dogmer som försvarar den rådande strukturen, allra helst när dessa blir rådande inom den del av samhället som implicit förknippas med dynamik och utveckling.

Skiftesspaning: peak oil, nanorobotar, DNA-testning och datorätande myror

Lite gott och blandat från nyhetsskörden.

Peak oil? Nja. Oljeproduktionen slår nya rekord:

World Oil production figures from the Energy Information Administration (EIA) International Petroleum monthly for February 2008 reached a new high of 85.921 million barrels of oil per day. 36.881 million barrels of oil per day from OPEC in February. 74.657 million barrels of oil per day world oil production including lease condensate which is up from 74.431 millions barrels of oil per day in January, 2008.

Kur mot cancer? Nanorobotar i blodet som likt målsökande missiler söker upp cancertumörer kanske kan bli räddningen mot den fruktade sjukdomen:

That could lead to very early detection before the cancer even begins to spread, and ultimately these tiny vehicles — 3 million times smaller than an earthworm — may be able to deliver a lethal blow to the tumor.

På tal om små varelser som käkar saker: i Houston har man stora problem med myror som tar livet av datorer och andra elektroniska apparater:

Supposedly, crazy raspberry ants are fond of electronics.

Du har väl provat den senaste hälsoflugan, DNA-testning? Ta reda på vilka sjukdomar du har särskilda anlag för. Värt pengarna? Tja, priset är sjunkande så det kan vara värt att vänta något år. Då kan dessutom dagens relativt omogna tjänster ha vuxit till personaliserad medicinering.

Har du tid över i helgen kanske du kan prova spelet Foldit. Det går ut på att vika proteiner och kan hjälpa forskningen bygga nya proteiner som inte återfinns i naturen:

The game, called Foldit, is part of Baker’s vision for the future of protein engineering. His algorithms are good at the nitty-gritty of generating completely novel protein sequences for a particular purpose. But humans, who are better at seeing the big picture than computers are, could improve computer-designed proteins by playing the game.

Trevlig proteinvikar-helg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om du inte är med oss så är du emot oss

Klimatfrågan är en av få politiska frågor som behandlar framtiden. Inte bara den omedelbara framtiden, utan resten av seklet. Det gör den extra intressant att följa. Den har dessutom fått civilisationskritiska och teknikfientliga underströmningar vilket ytterligare adderas till dess intressenivå som skiftesfråga.

Medias vinkling på frågan är tydlig. Första meningarna i Dagens Nyheters artikel om en undersökning om svenska folkets inställning till klimathotet:

Är du engagerad i klimatfrågan? Eller är du en av skeptikerna?

Det är tydligen omöjligt att inte vara både och. Låt mig då påminna om den klimatskeptiska gråskalan.

Artikeln fortsätter:

De sansade, som är den största gruppen och utgör 26 procent av svenskarna, präglas av att de har en mer sammansatt bild av klimatfrågan. De pekas i undersökningen ut som möjliga ”ambassadörer” mellan de andra grupperna. Exempelvis mellan de engagerade, som mer styrs av oro och dåligt samvete, och de nyvakna, som inte riktigt vet hur de ska hantera sin nyväckta insikt.

Är det någon mer än än jag som får religiösa associationer till orden som används?

Här är för övrigt en skeptikers tankar om det hela:

”Here’s what’s wrong with that: the science is not valid. There is no Global Warming underway and the science on which the computer projections of weather chaos are based is wrong. Dead wrong.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det ofantliga offentliga rummets kommunikation

Luften är fri! Luften är fri! Ropar en om lagar och normer medveten flicka medan hon viftar frenetiskt med armarna framför nästippen på en stackars rättslös förälder. Hon ropar och viftar i ren eufori—hon har hittat ett hål i systemet! Hon är inte den första och inte den sista, men det är lika roligt varje gång.

I Sverige har vi har vi med jämna mellanrum återkommande diskussioner om det s k ”offentliga rummet”.
Det ”offentliga rummet” utgörs inte sällan av privat ägda byggnader och andra konstruktioner och är ”offentligt” endast i den meningen att det är många som rör sig i miljön.

Å ena sidan hävdar man att reklam som visas i det ”offentliga rummet” är förkastlig. Antingen just på grund av sin natur som kapitalistisk försäljningspådrivare eller på basis av att budskapet ges på ett vis så att någon kan eventuellt känna sig kränkt. För avklätt? Bara kvinnor? Endast män? Endast gris-skära personer?
Mycket finns det att hänga upp sig på om man letar.

Å andra sidan talar man om det ”offentliga rummet” när det gäller den s k graffiti-kulturen. Konst säger vissa, andra säger förstörelse. Graffiti-målarna själva säger ofta att de har samma rätt till det igen s k ”offentliga rummet” som, den underförstått onda, reklamen.

Det ”offentliga rummet” är dock sällan särskilt offentligt och det känns för mig relativt naturligt att man inte får måla på andras saker hur som helst och om man äger något så får man förvalta det efter eget huvud—en grå eller färgglad betongvägg eller en reklampelare är upp till ägaren.

Det finns dock ett mycket stort utrymme där äganderätten inte är lika välspecificerad: Luften.

Morgondagens billboard är inte en ny upptäckt, men inte heller en väl exploaterad arena.
Idag ser man, i vart fall om man bor i Stockholm, ett flygplan cirkulera med en reklamslogan i släp sisådär en fyra-fem gånger på ett år. Dessutom möts man av glada reklamprydda luftballonger vid en handfull tillfällen, men summan av de kommunicerande flygfäna är blott en handfull.

Anledningen till att de är så få reklambudskap i skyn och än ovanligare med ”graffiti” i dessa sammanhang är kostnaden.
Ett företag från Alabama är med sin patenterade teknik dock något på spåren, de kallar dem flogos och är kanske ett första steg till att kostnadseffektivt kommunicera i ett verkligt offentligt rum.

En flogos-maskin skapar små moln-liknande saker med hjälp av ”såpa” och mallar. Förslagsvis har mallen form av en logo, därav flogos.
Så länge maskinen betingar ett betydande värde så kommer flogos vara ett roligt inslag i stadsbilden på samma sätt som luftballonger är idag, men när de blir riktigt billiga så att oseriösa företag och graffiti-flogare blir en del av ekvationen blir diskussionen om det offentliga rummet aktuell igen, men ett snäpp vassare. Tilläggas bör kanske att flogos är helt ofarliga för miljön eller som flogos.net själva uttrycker det ”Flogos are Green” och kan därmed knappast klassas som utsläpp.

Så hur var det nu med luften? Var den fri? Eller?

Flogos fångade med rörliga bilder:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-EuGxSVQBqE&hl=en]
(tips tack: Patrik)

Statens lagring inte säkrare än någon annans

Idag är det deklarationsdags och jag kan se att ”Nu har 3 366 795 personer deklarerat elektroniskt” på Skatteverkets hemsida. Samtidigt är den kritiserade s.k. FRA-lagen på väg att klubbas genom i Sveriges Riksdag. Mycket data om oss svenskar lagras därmed på databaser administrerade av staten.

Nåväl. Staten måste ju administreras effektivt och det gör väl inget om några bovar avlyssnas. Eller?

Visst, låt oss förutsätta att intentionerna med lagringen är goda. Det innebär ändå en risk att lagra så mycket personuppgifter centralt. Hur säkra är egentligen databaserna som våra inkomstuppgifter och all vår kommunikation lagras i? Det finns minst tre sätt som uppgifterna kan komma på vift med.

Det första är gammal hederlig hacking, alltså att någon tar sig in i systemen obehörigt. Amerikanska NASA blev t.ex. nyligen hackat från Nigeria. Även FBI har råkat ut för intrång.

Det andra är ovarsamhet från anställda. En anställd på brittiska skattemyndigheten har lyckats bli av med CD-skivor innehållandes uppgifter om 25 miljoner brittiska medborgare!

Det tredje sättet är när staten själv ändrar på spelreglerna. Den förra vänsterregeringen i Italien lade upp inkomstuppgifter för 38 miljoner italienska skattebetalare på sin hemsida utan att först fråga om tillåtelse.

Det kan vara mer troligt att något av ovanstående inträffar än att det inte gör det. Hur allvarligt detta blir återstår att se, men ju större databas desto högre risk. De som förespråkar ökad statlig övervakning och en starkare stat har mycket att stå till svars för den dag hela Sveriges befolknings datatrafik, inklusive alla dina privata mail, eller personuppgifter ligger på Pirate Bay.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Rädda en djurart? Ät upp den!

New York Times rapporterade nyligen om ett nytt sätt att bevara djurarter: servera dem till middag.

Gary Paul Nabhan har sammanställt en lista på nu utrotningshotade djurarter och växter, som en gång var vanliga som mat i USA och skrivit en kokbok om hur man tillagar dem.

Nabhan har en poäng, om det finns en efterfrågan på en djur- eller växtart så kommer det finnas ett ekonomiskt intresse av att bevara den. Det är när intresset inte finns som det kan gå riktigt illa.

Öppna din dator

Eee PC är en intressant liten dator från ASUS. ”Easy to learn, Easy to work, Easy to play” skall bokstäverna stå för, och den håller på att bli en försäljningssuccé. Den är ett svar på $100 laptopen, och visar att datorerna i dag börjar bli så billiga att dess dyraste del är… operativsystemet.

Eee PC har inte Windows förinstallerat, det skulle dubbla priset, utan går på ett Linux-baserat system. ASUS har sagt att det skall kunna gå att få med Windows, men Microsoft får sänka priset för den versionen. Den är billig, bra och robust särskilt för ungdomar.

Självklart kan inte Eee PC göra allt, men jag tycker mig ana skiftet bort från skrivbordsmetaforen vi fick från PCn. PCn var en kontorspryl som skall fungera för allt, även om vi inte behöver extrakapaciteten.