Klimatfrågan är en av få politiska frågor som behandlar framtiden. Inte bara den omedelbara framtiden, utan resten av seklet. Det gör den extra intressant att följa. Den har dessutom fått civilisationskritiska och teknikfientliga underströmningar vilket ytterligare adderas till dess intressenivå som skiftesfråga.
Medias vinkling på frågan är tydlig. Första meningarna i Dagens Nyheters artikel om en undersökning om svenska folkets inställning till klimathotet:
Är du engagerad i klimatfrågan? Eller är du en av skeptikerna?
Det är tydligen omöjligt att inte vara både och. Låt mig då påminna om den klimatskeptiska gråskalan.
Artikeln fortsätter:
De sansade, som är den största gruppen och utgör 26 procent av svenskarna, präglas av att de har en mer sammansatt bild av klimatfrågan. De pekas i undersökningen ut som möjliga ”ambassadörer” mellan de andra grupperna. Exempelvis mellan de engagerade, som mer styrs av oro och dåligt samvete, och de nyvakna, som inte riktigt vet hur de ska hantera sin nyväckta insikt.
Är det någon mer än än jag som får religiösa associationer till orden som används?
Här är för övrigt en skeptikers tankar om det hela:
”Here’s what’s wrong with that: the science is not valid. There is no Global Warming underway and the science on which the computer projections of weather chaos are based is wrong. Dead wrong.”
Läs även andra bloggares åsikter om klimatet, klimathot, media, klimatskeptisk, miljö
Klimatpaniken kommer att uppfattas som ganska pinsam om några år, även om det fortfarande är så att man betraktas som lite galen om man säger att det inte finns någon människoskapad koldioxidbaserad global uppvärmning.
Men det är så det är. Temperaturhöjningarna avstannade efter 1998 och nu går vi (se solfläckscykel 24) in i en period av avsvalnande istället. Förhoppningsvis orsakar den inte massdöd pga dåliga skördar.