Internets barndom är över

Debatt på Newsmill om Wikipedia. Lennart Guldbrandsson reagerar mot de nya kvalitetssäkringarna, flagged revisions, på Wikipedia som Jimmy Wales gick ut med. Han har en poäng, öppenheten var grunden för att Wikipedia skulle fungera som system.

Joakim Jardenberg på Mindpark tycker att problemet är Wikipedias redaktörskultur de s.k. wikipettrarna, och har en berättigad kritik mot editorkulturen i de arga mobbarnas seger (något av nätkulturens mörka sida). Det är inte alltid ett så fräscht intryck. Men redaktörskulturer varierar från språk till språk och jag upplever inte att det finns en enhetlighet. Uppmaningar till att ta det lite lugnt har svårt att lösa kulturella problem.

Debatten om internets strukturer håller på att gå igenom ett viktigt skifte. Bort från hype och diss, till att se problem och börja finna lösningar.

Jag skrev i en artikel i Expressen om hur vi skulle kunna behålla tanken öppet, tillförlitligt och bra Wikipedia. Där finns en lösning till. Ny teknik är viktig, wiki har några år på nacken och vi ska

kanske skifta till tanken på ”code is law”. I artikeln föreslog jag Canonizer, Citizendum gick väl sådär och Google Knol fick kritik av Jimmy Wales av att vara statiska hemsidor. Ändå är det nog i vidareutvecklingar av tekniken och regelsystemen som behövs. Flagged revisions kanske svenska Wikipedia inte skall anta, om det inte funkar med den kulturen, men tankar på fler lösningar skadar inte.

Wikipedia är fantastiskt, men debatten pekar på att vi har en rätt avancerad debatt om det reellt existerande informationssamhället framför oss.

Pingat på Intressant.se


zp8497586rq

Sker idédebatten på bloggarna?

Jonas Morian på PromeMorian skall tala om det intressanta ämnet om partierna och bloggarnaradio Obs i P1 idag.

Två problem dock för uppmärksamheten i partierna.

Det första kommer från det som Erik pejlar från Stefan Hallgren och Henrik Alexandersson. Det råder ett mycket olika belöningsklimat hos politike, internet och bloggarna. Samtalskulturen är skild, där politiken mer gått mot det tekniska och administrativa så har många av de politiska bloggarna blivit långt mer ideologiska och principiella. Det finns ganska få bloggar om den lokala kommunpolitiken, av samma skäl som det verkar vara svårt att engagera folk i den lokala politiken.

Det andra är lite svårare. ”Var disku

teras de stora samhällsfrågorna idag? Är det inom de politiska partierna, på tidningarnas ledar- och kultursidor och i tankesmedjorna, som de stora tankarna om framtiden föds?”, frågar OBS-redaktionen på P1 för serien om idédebatt.

”Code is law” sade den amerikanske juristen och upphovsrättsdebattören Lawrence Lessig.  Lessig menar att i informationssamhället förskjuts makten från politiker till dem som utformar tekniska lösningar, programkod och infrastruktur. Ideologin byggs in i systemen.

Det formar inte bara debatter om integritet, upphovsrätt och det som varit på tapeten, men även hur elektronisk demokrati och elektronisk förvaltning byggs upp.  Det är en idédebatt som får allt större påverkan på hur politiken, demokratin och samhället utformas och vilka möten som kan ske mellan medborgare.

Pingat på Intressant

zp8497586rq

Veckans skifte: Moores lag – revisited – ”Finanskris”-stylee

Moores lag, som populariserat säger att beräkningskapaciteten dubblas var 18:de månad, riskerar i och med finanskrisen att visa sig falsifierad, men bara i dess populäraform. Transistortätheten, eller antalet transistorer på ett chip, som Moores lag egentligen handlar om är inte direkt utmanat, ty istället för att ständigt få ”more bang for the buck”, så efterfrågas idag istället ”equal bang for less buck”.

Dessutom efterfrågas ”grönare” processorer, en faktor som tidigare nästan helt ignorerats. Inte minst i en tid där datorkraften koncent

reras i moln, och driftkostnaden för el blir påtaglig för leverantören, samtidigt som batteritiden i våra små netbook-batterier blir mer kritisk.

Denna lilla introduktion avser peka på något större, nämligen anpassningar i ”boom and bust”-cykeln, och cykeln som sådan.

Den kraftfulla kommandoekonomin som löser ”Boom and Bust”-problematiken verkar inte vara på modet för tillfället, men Keynsianism har dammats av och åter rullats in i alla finrum.

Veckan skifte undrar vad dessa svängningar betyder för utformningen av framtiden – i stort och smått? Och vilka idéer kan man tänkas rulla ut i framtidens finrummen för att förhindra hiskliga amplituder i konjuktursvängningarna?

zp8497586rq

Ang. 2013: Rätt med immateriellrätt 2013?

Nicklas Lundblads (tidigare gäst på skiften) eminenta understräckare sätter fingret på ett skifte som jag hoppas har börjat nå oss till 2013.

Ett skifte i upphovsrättsdebatten där man ifrågasätter själva den konsekvensialistiska argumentationen för de olika immateriella rättigheterna.
Ett skifte som bland annat handlar om att sluta att tala om hur man skall finansiera musik- och filminspelningar, och istället tala om idé- och kunskapsspridning.

Liksom Nicklas Lundblad så har jag bläddrat i Michele Boldrin och David K Levines bok Against Intellectual Monopoly och där prövas de konsekvensialistiska argumenten för immaterialrätt.

Boken är ett intressant, provokativt tecken i tiden – vi har kommit dithän att diskussionen om immaterialrätten blivit just radikal.

skriver Nicklas. En radikalisering av debatten, bortom olika syn på lämpliga skyddstider och om hur ”shyssta” artistlöner skall säkras, är verkligen nödvändig för att hålla den intressant och intellektuellt hederlig.

En person som har skrivit mycket intressant kring de principiella argumenten för immateriellrätt

som sådan är immatriellrättsadvokaten Stephan Kinsella. Kinsella upprepar med anledning av en kritisk kommentar till boken ovan, en klokskap angående ett feltänk som jag tycker dyker upp då och då:

”property rights are rights in the physical integrity of a resource, not in its value. Libertarianism does not mandate that people ”respect the value” of property. Only that they do not invade its borders–use it without the owner's permission. So it is irrelevant whether a work, or copies of it, ”have” a ”value”.”

Kanske kan 2013 bli året då de lite större frågorna kring immateriellrätt letar sig in på de vanliga ledarsidorna och middagsborden.

Ty världen, som blir mer och mer kunskapsberoende, riskeras att segregeras. På ena sidan de länder där immaterialrätten har spelat ut sin roll, eller där den kanske aldrig haft någon, delar av Asien, och ett framtida rikare Afrika. Å andra sidan den gamla västvärlden.
Och vad blir den vidare implikationen om den ”industrialiserade världen” försöker låsa in sin flyktiga kunskap, medan de övriga låter den flöda?
Polarisering? Den ”informerade” respektive den ”informerande” världen?

Ett världskrig mot piratismen?

zp8497586rq

2013: grön bubbla

Johanna frågar oss om världen 2013. Jag är fortfarande lite utmattad efter 24 hour business camp (ett ämne som förtjänar en egen bloggpost) i slutet av förra veckan och att spana 4 år in i framtiden är svårt så det får bli en kort spaning den här gången.

Så, 2013. Det är många skiften som hinner kulminera och stabilisera sig innan dess. Men vad befinner s

ig i hetluften just då?

Min gissning är att vi kommer att få se en ”grön bubbla” liknande IT-bubblan någon gång runt 2012-2014. Alltså en investeringsbubbla riktad mot miljövänlig teknik. De tidiga symptomen finns där, bl.a. i form av massiva statliga satsningar i svallvågorna av finanskrisen.

Nu är inte bubblor enbart av ondo. Det är nog helt enkelt en fas som måste gås genom. Internet klarade sig rätt fint trots IT-kraschen 2000.

Men nästa konjunkturuppgång är grön. Var så säker.

zp8497586rq
zp8497586rq

Slutet för gratis är gott?

Hoppsan! Wall Street Journal skriver att en studie från Efficient Frontier tar fram att intäkterna från betalda sökresultat föll med 8% under 2008. Inte bra nyheter för bland annat Google, Microsoft och Yahoo!

Tidigare var det att det inte växte lika mycket. Det kan få fler tråkiga konsekvenser. Hur kan det gå för andra typer av annonsering på nätet? Det har varit annonseringen som betalat mycket av gratistjänsterna, inte minst de för internet oerhört viktiga sökmotorerna.

Minskningen kan alltså slå mot både tjänster och vanliga bloggar. Det är för tidigt att säga hur det kommer att gå, men mycket av den gratiskultur som vi sett på nätet hittills har drivits av annonser. Kan det här leda till att fler företag börjar satsa på mer konventionella betalningsmodeller (”användning av sökmotor kostar 0,50 SEK gånger, med tillägg för tillvalstjänster”)? Finns alternativ till annonserna?

En intressant fråga att ställa till Chris Anderson Free när han är i Malmö?

Världen januari 2013

Så blev det douche and turd i presidentvalet 2008? Ja, Barack Obama blir förstås uppstyrd av en ekonomisk kris om vad som han kan göra (problemet är den äldre synen att se samhället och dess ekonomi som en maskin). I sektorer i snabb utveckling får det dock effekter, och det är svårt att utröna effektiviteten.

Annars så driver fortfarande samhället trenderna, men kampen mellan dynamister och stasister kommer att intensifieras.

Skiften för januari 2013 Johanna frågade om. Klurigt, ser vi tillbaka är många frågor från fyra år tillbaka fortfarande aktuella

– Okej tre skiften

Jag tippar att sociala medier kommer att bli alltmer integrerade och användbara. Twitter är en uppmärksamhetssökare som hittills inte ger så mycket content, men uppkopplingen med andra sociala medier kommer att öka deras användbarhet snabbt. Twitterkriget som Israel utkämpade på Gaza är ett första exempel.

Säkerhet på nätet blir viktigare, och den stora knäckfrågan blir hur det kan lösas, särskilt när det digitala molnet skall implementeras på företagen. Vems blir ansvaret, särskilt för immaterialrätten?

Ett skifte i debatten om vad liberalism är? Det kanske inte är nyliberalism kontra socialliberalism längre?

Vad ser ni för utvecklingar för framtiden?

Pingat på Intressant


Veckans skifte: Världen, januari 2009, del 2

I augusti förra året hoppades jag fortfarande på att McCain skulle ta hem segern i det amerikanska presidentvalet. Så blev inte fallet, och förväntningarna är höga på president Barack Obama. Med finanskris i västvärlden (och stora delar av de andra väderstrecken) och ett halvt pågående krig på gazaremsan, lär det finnas många obekväma beslut att ta, och mediastjärnor har en tendens att falla snabbt.

Waldemar citerade South Park, jämförde Obama med Kennedy och menade att det är mikroplanet som avgör.

Alexander förutspådde mindre förändringar och menade att den amerikanska drömmen skulle bestå även 2010.

Erik skrev om en värld utan finansbubbla och illustrerade friskt med grafer.

Till sist resonerade Joakim om medborjarjournalistik och framtida Watergateskandaler.

Nu är det slutet av januari 2009 och vi vet hur världen ser ut. Små skiften blir stora, och med president Obama som tidsaxel blir det dags att titta fram till ett annat datum, nämligen världen i januari 2013. Fyra år framåt, en ny amerikansk presidentmandatperiod börjar, och oavsett hur mycket förändring Obama kommer åstakomma, kommer det sannolikt ske skiften runt om i världen.

Vad kommer vara viktigast? Fortsätter kampen mot terrorister, med övervakningslagar och ett dystopiskt slutet samhälle som förr? Kommer interaktionssamhället öppna upp mer än Obamas webbplats? Kommer upplevelseekonomin en renässans eller raseras den av en gratiskultur? Vad händer med konflikter, ljusskygga regimer och fattigdomen om klimatet förändras, eller handelsmöjligheter försvåras?

Framför allt, vad för vetenskapliga rön och tekniska framgångar kommer hamna på var mans köksbord? Vad finns i din spåkula?

Ang. Framtidstro: Länge leve konungen!

Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden.

Nostalgin sitter djupt i den svenska folksjälen. Inte ens i den go’a biten som skall bringa ära till vår statsbildning äras den som äras bör, istället sjunger man (tror jag i varje fall) till ett svunnet krigiskt stormakts-Sverige…

Det finns ett helt gäng anledningar till att man skulle kunna tänka att den svenska människan naturligt har en betingelse att vara pessimistisk om framtiden. Åldrande, och föräldrarskap verkar vara sådant som gör att vi blickar mot framtiden med viss skräck.
Jag bläddrade i Reason’s bok ”Choice” när jag besökte Joakim Lundblad på hans nya kontor i förra veckan. Där läste jag ett stycke ur essän Child-proofing the world:

”Yeah, I’m really worried about raising my kids,” a college friend with two pre-teen girls tells me. ”Everything’s out of control: drugs, schools, college costs.” I try reminding him that he himself first smoked dope at age 15 and that his and his wife’s combined income–somewhere around the $100,000 mark–should let them be good providers, but he cuts me off: ”No way, it’s totally different now. Do you know how much college costs? Have you seen the kids today? Do you hear the music? They’re out of control,” he says, forgetting for the moment his early-’80s penchant for humming Sex Pistols lyrics such as, ”I am an anti-Christ, I am an anarchist, don’t know what I want, but I know how to get it” and ”God save the Queen, she ain’t no human being….No future for you!”

Oro för vår avkommas bästa verkar vara en mycket sund anledning att måla fan på väggen, men man kan tänka sig massa andra motiv, och här följer ett par:
1) ålder, förr var vi alla unga, mer energi, mer upptäckar glöd, och allmänt välmående. Det var man själv, eller några man kände, eller åtminstone några man kunde relatera till som utförde de handlingar som var ”out of control”.
2) det selektivtiva minnet, med den starka tendens att förtränga det otrevliga.
3) vi är barn av vår tid, och när vi har blivit vuxna vistas vi plötsligt i en annan tid, och vuxna är som bekant svåra att lära att sitta. Denna alienation är inte ett förfrämmligande av människan som sådan, i den mening Marx talade, utan blott att de gamla är lite trögare.

Men trögare på goda grunder, ty varför överge ett vinnande koncept? Och när det vinnande konceptet plötsligt är påtagligt förlorande så kommer bitterheten över att man inte klarat av att hänga med som ett gammaldags välfrankerat fysiskt brev på posten.

Trögheten sitter också i att man gått och blivit en gammal hund. Kanske kan denna andra typ av tröghet återföras på den tidigare. Ty om man skulle kunna tänka (som i fri spekulation) att en utav anledningarna till att en tvååring kan lära sig ofattbart mycket på kort tid är att han eller hon inte har något tidigare ”vinnande koncept” som skall ratificeras, och därmed direkt kan tillgodogöra sig ny kunskap.

Själv dras jag med en betingelse som gör att jag gärna vill knuffa över skulden för den här typen av kollektiva mentalitetsstörningar på socialdemokratin och den s k Rörelsen. Jag vet inte om det är blott betingelsen eller om det kanske trots allt finns någon koppling — jag kan i vart fall värka fram följande:
4) Socialdemokraterna (och då kanske speciellt LO) är urtypen för en stasistisk politisk rörelse, och som sådan vill man inte att saker förändrar sig för fort, ty de stasistiska åsikterna är partikulära och en ständigt skiftande miljö är därmed helt inkompatibel.

Nog kan pessimismen och dess konservativa följder ha goda konsekvenser i så väl privatliv som för att undvika antropogeniska katastrofer.

Ang. Framtidstro: The bright side

Erik skriver om den döende framtidstron och hur 70% av alla svenskar tror att landet vi bor i bara blir sämre. Med det senaste årets övervakningsdebatt och inskränkningar i de sociala friheterna, är det kanske inte särskilt underligt att framtidstron är skadad.

Å andra sidan borde det finnas lite hopp i världen när Ukraina och Ryssland kan enas om gasavtal, Israel och Hamas enas om vapenvila och finanskrisen inte längre toppar nyhetssajterna. Vi lär oss lite dag för dag, även om skillnaderna ibland är för små för att skapa kvällstidningsrubriker.

Det är lättare att klaga än att berömma, men ibland kan vi lyckas till det bättre. Ta det senaste mediedrevet som exempel. Liza Marklunds uppmärksammade ”Gömda” kritiseras hårt för att undertexten lyder ”En sann historia”. Sist det var ett mediedrev kring en person som engagerat sig starkt i frågan kring våld mot kvinnor, då kritiserades alla feminister. Nu rör sig drevet kring en person.

Kanske måste man sluta älta problemen för att det skall bli till det bättre. Skiftet inom det senaste årets jämställdhetspolitik har inte varit särskilt tydligt, men likväl påverkat.

Nya rön har alltid skrämt från början, men sedan blir det vardag. Normaliseras och raticifieras. Trots alla högljudda bråk om fildelning och upphovsrätt, var 2008 året som Spotify kom och nätradiostationer som last.fm blev allmängods.

För lite framtidsinspiration:

[youtube=http://se.youtube.com/watch?v=jHPOzQzk9Qo]