USA är mer centraliserat

Partisekreterarna i Alliansen: Per Schlingmann (m), Anders Flanking (c), Erik Ullenhag (fp) och Lennart Sjögren (kd) slår in på en ny linje i Svenska Dagbladet Brännpunkt. Man kommer att för den politiska kommunikationen inför valet 2010 att titta mer på USA och valkampanjen från Barack Obama.

Det finns skillnader mellan Sverige och USA. Jag kom att tänka på det när jag lyssnade på Per Schlingmann och Moderaterna berättade om sin nya kommunikationsstrategi på seminarium i Almedalen.

En svårighet är förstås att frågan hur stort genomslag man kan få av detta fortfarande är öppen. Schlingmann och Henriksson tog upp exempel som Townhall och Huffington Post från USA. Man såg dessa som att USAs bloggosfär blivit mer hierarkisk, där dessa siter är högnivåbloggarna som startar debatter och driver frågor, inte bara som ledarsidor på nätet utan som nav i hela republikanska respektive demokratiska etablissemanget. Jag tror att synen på dessa site som nav är lite överskattad (därmed inte sagt att något liknande inte skulle kunna ha positiva effekter i Sverige, men det är en annan diskussion), viktiga politikområden kan ha egna samlingspunkter, som knappast kommer upp på de stora siterna. Dels tror jag att det blir svårt att få det stödet från den svenska bloggosfären. Dels för att den inte är så genomgående stark ännu över hela linjen (läs gärna ett intressant inlägg av Johan Ingerö) och dels för att den pekar mot att bloggosfären blir mer fragmenterad. Det blir inte så mycket av specifikt moderata bloggare, som bloggare som ibland befinner sig nära moderaterna, och det är en väsentlig skillnad. Townhall och Huffington är lättare att påverka, men mediemiljön blir mer komplex än så.

Det betyder dock inte att man skall lämna en helt öppen plattform, särskilt om man faktiskt vill ha in högnivåbloggare med vilka man kan utbyta massiva mängder hits. Då behövs det en viss höjd i bloggandet, som på de amerikanska siterna. Frågorna om ”vad” man skall säga och ”hur” kan mycket väl hänga ihop.

FRA-debatten är värd att ta vara på som lärdom för hur man med väl utbyggda strukturer kan försöka utlösa egna FRA-stormar. Sådana stormar kräver trots allt man gjort ett gediget förarbete som sedan spinner vidare. Det är svårare än tidigare, men det betyder inte att inte går. I det ingår att lyssna, men upp till en viss punkt. Meningen är ju trots allt att göra detta för övertyga människor om partiets idéer, för att få förtroendet att vinna valet.

Pingat på Intressant.se

Lunch with Vinton Cerf: the question I never asked

I had the good fortune to attend a lunch today with none other than Google Chief Internet Evangelist, Dr. Vinton Cerf. Dr. Cerf is in Sweden to speak at the Internetdagarna conference but he managed to squeeze in a lunch with a few bloggers, researchers and journalists.

The father of the internet turned out to be a humble gentleman with an intellectual curiosity I wish I have a fraction of at the age of 65.

Actually, I wish I had it at 32! Google is very fortunate.

The discussion lasted about 2 hours and covered a range of subjects, including the struggle between an open internet/society (can you really pick them apart nowadays?) and crime prevention, machine learning, young peoples use of the internet and the meaning of life (we didn’t really sort that last one out, though).

Dr. Cerf started the discussion by introducing the thinking behind the architecture of the net that he and Robert Kahn used when constructing the core components of what is now called the internet back in the 70s. It was an architecture based on openness and collaboration. There was no central component controlling the nodes of the network, it was distributed and in a sense organic, growing node by node.

In fact, I would argue that this idea really is the internet. Not the ethernet, TCP/IP, HTTP-protocols or any of the other acronyms. The internet is an idea. The rest are just implementation details.

That’s why you can’t kill it.

The discussion turned to openness and authenticity to prevent fraud and spam. There’s an interesting link between the need for authenticity and identification, the loss of ways to be anonymous, privacy and personal integrity that unfortunately wasn’t explored further.

There’s one question I wanted to ask Dr Cerf that I never got to.

I would like to know the IQ of the internet.

Or, well, not really the internet itself, but rather how the internet affects the ability of society to solve problems. How it affects the intelligence of individuals.

Computers and the internet is a tool for the mind. As such, the primary purpose of that tool is to extend the capabilities of the human brain. Some years ago I proposed the IA Turing Test.

Unlike the original AI Turing Test, this test does not test the intellectual capability of a machine but how a machine can augment the intellectual capability of a man. The test is simple: you sit outside two rooms with closed doors. In one of the rooms is an expert in a certain subject. In the other room is a layman in the same subject, but with access to the internet.

Your task is to find out in which room the expert is in. You can only communicate with the persons in the room using a chat client. The persons in the rooms may lie.

20 years ago the test would be simple. 10 years ago still quite simple. Today, probably still rather simple but the difference (I would guess) is decreasing. It is becoming easier to find answers to just about everything online or to use software to solve problems without expert knowledge. The computer and the internet is becoming ever more powerful as a tool for the mind.

It is becoming easier for the layman to be an expert. In everything!

I think that’s pretty cool.

I think that’s a major shift!

That’s why I would like to know the intelligence of the internet and the rate at which (Dr Cerf thinks) it is changing.

Why? Because it’s not the internet that is changing. It’s us.

All of us.

Together.

We, as a global society is changing and it’s a change driven by the mind tools we call computers or mobile phones or netbooks or cybernetic machines. We are so intertwined with these tools that it’s sometimes hard to tell them apart from us. They augment us. Extend us. That’s why they are also a part of us.

Oh well. Maybe next time.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ang. Framtidens urbana rum: Mobilitet och kommunikationer

Alexander Funcke frågar om hur det urbana rummet kommer se ut i framtiden. Själv har jag precis, efter att ha bott i både ett par mellanstora svenska städer och så långt ut på landet att inte ens googlekartorna kan identifiera rätt adress, flyttat till en storstadsregion, och bor i ett lagomt problemfyllt stadsdelsområde hyfsat nära stadskärnan.

Med tanke på att jag är ung, student och verksam inom kultur och media passar jag perfekt in i mallen för Richard Floridas teorier om den kreativa klassen. I samma stadsdel är 1,2% aktiva stimanslutna musiker och flera kulturprojekt satsas i området.

Tidigare i dag (och av en helt annan anledning) satt jag i ett möte på stadens stadsbyggnadskontor där en stadsplanerare och en arkitekt presenterade framtidsversioner för staden och konceptet med Malmö som kunskapsstad. Malmö är en av de kommuner som varmt tagit Floridas ideér till sitt hjärta, och menar att kunskapsstaden är det som skall ta över efter den nedrustade industrin. Samtidigt är det kommunala skatteutjämningssystemet, byggandet av Öresundsbron och uppförandet av högskolan de tre faktorer som främst lyfts fram som anledningar till att man vänt den negativa trend staden omgärdades av under slutet av förra seklet.

Stadsbyggnadskontorets framtidsvisioner handlar om en öppnare stad fylld med kreativa centrum. Kunskapscentrerade företag som placerar sig i centrum samtidigt som barnfamiljer flyttar till förortsliknande stadsdelar. Kollektivtrafiken spelar en stor roll, universitets- och kulturlivet, liksom stadsbyggnadskontorets åsikter om vilka värderingar ett företag skall ha. På andra sidan sundet, i Köpenhamn, strömmar liknande visioner där miljöperspektivet fått en ännu större roll.

Hur framtidens stad kommer att se ut vet vare sig jag eller stadsbyggnadskontoret. Troligen är det något helt annat. Om städerna missar att ge företag bra villkor kommer arbetstillfällen att flytta ut, och även om ett pulserande kulturliv är lockande, finns det få som vill bo i en stadskärna och arbeta i en småstad en bra bit bort. Hur högteknologiga vi än är i framtiden kommer fysiskt avstånd fortfarande spela roll, i synnerhet när det gäller arbete, och så länge städer växer kommer bostadsbrist råda.

Kanske kommer fler personer flytta tillbaka till småstaden om kommunikationerna mellan småstad och storstad blir bättre. Kanske blir den röda stugan med vita knutar mer lockande än pakethusen i villaförorten, ju mer individualistiska vi blir. Kanske får vi större regioner där kommungränser suddas ut och blir formalia som sysslar med vård, skola, omsorg endast i anknytning till det absoluta närområdet. Om avståndsproblemet löses tappar centralt boende sin vikt och centrum blir mötesplatser med extra kommers och låga skattesatser som konkurrensfördel.

Kanske är det inte en kunskapsstad som behövs, utan mobila regioner, där de fasta punkterna tappar i betydelse till förmån för kommunikationerna emellan.

Veckans skifte: Är urbanisering i rummet på väg ut i periferin?

Johanna Nylander och undertecknad har nyligen flyttat. Johanna (Skövde -> Malmö) som en siffra i statistiken över det fortsatta urbaniserandet och undertecknad i den omvända (Stockholm -> Norrköping).
Urbaniseringen beskrivs ofta som en verkan av industrisamhällets framväxt. Vad är motsvarigheten för informationssamhället?

I USA är det inte längre de stora städerna som växer snabbast. Det är istället de mindre orterna som ligger i närhet till de stora städerna. Urbaniseringen har här kommit av sig, men på längre sikt för att ersättas av vadå? Och kommer detta trendbrott att komma av sig eller intensifieras av den ekomomiska krisen?

Professor Richard Florida som ofta nämns i sammanhanget skriver om hur man skapar kreativa centrum för att attrahera vad han kallar den kreativa klassen. Dessa kreativa centrum har en mängd egenskaper som han uppmanar regionalpolitiker att investera i för att få just deras region att bli den framtida ekonomiska maktcentrum. Ty framtiden är enligt Florida ”den kreativa åldern”, där resursen framför alla andra är kreativitet. Tilltalande sa Bill. Tilltalande sa Bull.

Tittar man närmare på professor Floridas teorier så handlar det om vaga korrelationer, som av allt för många återges som orsakssamband.
Detta till trots, vart går flyttlasset i framtiden? Mot kärnan, periferin, eller semi-periferin?

Kanske är det rent av så att den ekonomiska geografin har ett ”bäst före”-datum, som närmar sig nuet? Eller i vart fall den strikt spatiala geografin.

Mycket troligt går det bra att översätta den typ av relevans som den ekonomiska geografin har idag på en icke-spatial geografi där det finns individer, företag och organisationer som skapar olika kärnor med hjälp av avtalsförfaranden, certifikat och motsvarande.

Veckan skifte handlar helt enkelt om något så brett som om framtidens demografi och ekonomiska geografi och dessa framtida dimensioner—utöver longitud och lattitud.

Man kan låsa tekniken men inte idéen

Waldemar lyfter fram internets framtid som veckans skifte. Är vi på väg mot ett mer slutet nät? Var internets öppna och okontrollerade barndom blott en fas i dess livscykel, en fas som obevekligen har ett slut?

Detta är en frihetsdragkamp som kommer att fortsätta långt in i detta århundrade. Men, en sak har åtminstone historien lärt oss: när en frihetsidé väl fått spridning i samhället är den mycket svår att stoppa.

Internet är inte bara ettor och nollor som skickas över stora avstånd. Internet är en idé. En insikt vårt samhälle som kollektiv organism uppnått.

Det är en idé som inte går att låsa in.

Ang. Framtidens internet: Facebook 2.0

Det talas ofta om datormoln, eller mjukvara som en service (SaaS) och man avser då referera till företelser som Google Apps eller det fluffiga begreppet ”Webb 2.0”.

Som Waldemar Ingdahl antyder lite provokativt i veckans skifte, så finns det anledning att fundera på implikationerna när man lämnar över kontrollen, och därmed även ens integritet, i en så stor grad till de som tillhandahåller applikationerna.

Förutom kontroll och integritets problem, finns även en inlåsningsrisk, som kan komma att förvärra de två tidigare. Inlåsningsfenomenet, som världen känner väl genom Microsoftsprodukter, är dock inte absolut. Öppna standarder och full kontroll är värden som fått många att överge eller i vart fall fundera på alternativ till den tidigare ofta enda vägens Microsoft.

En av de datormolns applikationer som har bredast användar bas är Facebook. Facebooks användaravtal har fått mycket kritik. Detta till trots är applikationen enormt populär, och anledningen är helt enkelt att efterfrågan av ett modulärt socialt nätverk finns.

Facebook är på många sätt en anti-tes till 90-talet lösning. D v s de heterogena och pinsamma personliga hemsidor (tänk: GIF-animationer). Facebook är dock centraliserat betydligt enklare att använda, och med mängder av smidiga funktioner för interaktion.

Jag tycker mig med hjälp av den närmast ofelbara dialektiken kunna skönja syntesen:
En renässans för den egna makten över innehållet. Konkurrenter till Facebook som implementerar motsvarande funktionalitet, men erbjuder den under andra avtal och med hjälp av öppna standarder.
Vilket öppnar för mer innovation och pluralism med flera aktörer och framför allt öppna implementationer.
Ett spontant socialt nätverk utan central makt. En applikation som befinner sig i ett moln som du kan sätta fingret på.

Är det OK med GMO nu?

Ja, iallafall om man skall tro den här studien, då verkar genmodifierat i maten vara OK för folk i Europa att köpa.

Kan det stämma? Har vi ett skifte på gång i attityderna? Har inte Jordens Vänner rätt i artikeln att folk inte vet om att det finns? Det har ju varit en hel del konflikter om det, senast med en fransk dokumentär om företaget Monsanto som gick på SVT nyligen.

Kanske så till vida att tusentals människor har riskfritt ätit genmodifierad soja, men få vet om att de har gjort det. Soja används som tillsats i livsmedel, utan att ge konsumenten en fördel i smak eller pris. Därför får larm om GMO stort genomslag, även om de inte stämmer. Ser man inte en tydlig fördel av tekniken som konsument, är man inte beredd att ta minsta risk att larmen kan stämma. Det hårdaste motståndet beror dock inte på okunskap. Eurobarometernas attitydundersökningar visar snarare att de som är mest kritiska till genteknik ofta är välinformerade men tycker att genteknik är ett otillbörligt manipulerande med en naturens ursprungliga, meningsfulla ordning.

Det är därför som absolut spårbarhet i jordbruket blir så problematiskt.

Pingat på Intressant.se

Veckans skifte: Låste vi internet?

Hur kommer framtidens internet att se ut? Det är en fråga som jag varit framme och nosat på med mina inlägg på Skiften tidigare.

Hur internet kommer att se ut är nämligen inte säkert, det finns inte en karta. I dag har vi ett i backspegeln förvånansvärt öppet internet. Särskilt när vi ser på vad som skulle ha kunnat vara de alternativa strukturerna.

Minitel startade i Frankrike på 80-talet. Det var ett datanät för allmänheten. Mycket av det som nu finns på webben fanns redan då på Minitel (eller Teletel som nätverket egentligen hette, Minitel var terminalen). Där kunde man bok biljetter, beställa på postorder några decennier för dotcoms kom på idén, skicka textmeddelanden och använda elektroniska anslagstavlor (vilket var mycket populärt för prostituerade att hitta kunder på). Det gick att göra elektroniska betalningar. De dumma terminalerna fick man gratis av post- och televerket, men man betalade för varje minuts användning.

Den dumma terminalen var då bara ett tangentbord och en skärm, ingen egen processor eller minne (förutom för att förstå knapptryckningar och skärmsignaler). Minitel var en sådan succé att internet började introduceras i slutet av 90-talet i Frankrike, mot nio miljoner Minitelterminaler med 25 miljoner användare.

Faktiskt finns hela två miljoner terminaler för Minitel ute, och iallafall en miljon används fortfarande

Japan har länge sett som datateknikens hemland, men de var också långsamma på att utveckla nätet. Detta då det var bra mycket lättare för dem att utveckla föremål som innehöll renodlat funktionen. Istället för att köpa en jättedyr motsvarighet till den första hemdatorn för att skriva det komplicerade japanska skriftspråket så köpte man en Nintendo konsol och kunde börja spela direkt.

Dessa två datahistoriska alternativ hade inte varit för omöjliga att tänka som utmanare. Dock så fick vi de smarta, generella terminalerna där PC och internet gav användaren makten över funktionerna. Det var inte planerat att utvecklingen skulle gå så, men det fanns de som tog upp debatten och påvisade tydligt fördelarna. Jag anser att vi i längden vann mycket mer på den mer öppna miljön vi fick. Den blev långt mer innovativ, om än kanske mer komplicerad och mindre säker för användarna.

Är vi kanske på väg tillbaka till det slutna nätet och de dumma terminalerna? Är virtualiseringen slutet för vår kontroll av mjukvaran? Två frågor jag ser som något överdrivna, och som inte tar upp fördelarna, för dem finns ju. Men jag tar upp den kontroversiella sidan som ett skifte, då jag inte ser så mycket diskussioner. Det är en annorlunda debatt än den som förts i Sverige tidigare, som varit mycket mer av fysisk infrastruktur, och jag tror att det är nödvändigt att ta upp den nu.

Vi kanske får tid att diskutera detta tack vare finanskrisen, och att det inte verkar gå så bra för Google hittills.

Striderna om toppdomänerna fick lite uppmärksamhet för några år sedan, men den här debatten kan bli svårare.

Framtidens informationsstrukturer tas inte riktigt upp i politiken utan mest i inköparrollen och integrerat i andra verksamheter. Visst kan man lära sig på dataslöjden, men man måste först ha möjligheterna att arbeta öppet och fritt i miljön.

Så vad kan vi se för konkreta fördelar i den nya miljön? Är den så ”dum” som jag provokativt skildrat den? Vad ser vi för nackdelar? Var bör vi lägga tonvikten i skiftet?

Pingat på Intressant.se

Läs mer om internet, framtiden

90-talskrisen och högerspöket

Wille Faler gör en intressant observation:

”Hur många gånger upprepades inte lögnen att 90-talets borgerliga regering orsakade förödelse i den svenska ekonomin? Knappt en debatt med Göran Persson gick utan att han påpekade detta.

Trots detta så ser fler och fler experter, media och regeringar nu till hur regeringen Bildt med Bo Lundgren i spetsen skötte 90-talets bankkris. Bl a dagens Nobelpristagare i ekonomi, Paul Krugman lyfter fram Sveriges hanterande av bankkrisen som ett föredöme för hur en bankkris bör hanteras.”

Ett skifte i synen på 90-talskrisen på gång, måhända?