Författare: Johanna Nylander

Ang. Innovation: Kopiera

Anna frågar var resurserna skall läggas för att bäst främja innovation i Sverige. Jag tror på tre saker:

1. Sänk skatten.

2. Avbyråkratisera. Det borde ta fem minuter att lära sig hur man driver ett eget företag och max tio minuter för att lära sig hur man expanderar, anställer folk och driver det framåt. Kreativitet och ideér borde inte få lov att hindras av pappersarbete och snåriga regelverk.

3. Avreglera och kopiera. Om det är någonting man borde ha lärt sig av allt vad upphovsrättsdebatt heter är att man inte kan hejda digital kopiering. Bland naturlagarna för digitala filer är att de kopieras och multipliceras.

Om man istället för att försöka konstruera fiktiva marknader och begränsad tillgång av oändliga resurser, tog och avreglerade alla hinder för kopiering till förmån för avtal och marknadslösningar, hade det blivit en jämnare balans mellan utbud och efterfrågan. Öppna databaser med information, nätbaserade bibliotek och forskningsresultat kunde tjäna som enorma resurser för den som vill förändra.

Friare kopiering kan fungera som innovationens action-research; kopiera, utveckla, pröva, och förändra…

Frihandel 2.0

Genom historien har människor kopierat kultur. Sägner vandrade från mun till mun, sånger snabbades upp och spelades, tavlor målades om av mästarnas adepter och pjäserna transporterades från stad till land. Underhållning och känslosvallande skönhet blandades med gränstänjande fasansfullheter. Gråzonen mellan det accepterade och tabut har hela tiden förflyttas, blandat runts och förnyats med förbättringar.

Kanske är Piratebays största bidrag till kulturvärlden inte den mängd data den kan hjälpa användaren att hitta, utan snarare som kulturellt fenomen eller konstnärligt verk. Redan innan rättegången kallade piratbyrån den för ett spektakel, en teater – Spectrial. Och det är inte så konstigt att teatervibbarna svälls över en om man lyssnar på radiosändningarna från pjäsen. För rättegången är en hollywoodproduktion i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Narrativet innehåller både uppgång och fall, rebelliska antagonister och storkapital. De åtalade är inte perfekta människor, har alla gjort några rätt taskiga val, samtidigt som de representerar en hel generation och ett skifte mellan gammalt och nytt.

Rättegången mot sajten har fört in fildelningsfrågan i politikens finrum. Frågan om hur kulturarbetare skall få betalt väcks gång på gång, trots att internet till största del inte handlar om gratis, utan om gränslöshet och frihandel 2,0.

För när upphovsrättsindustrin och andra institutionaliserade aktörer agerar protektionistiskt mot internet, agerar pirater i linje med fri handel och fri marknad. Gränsdragande som avtal likt ACTA är desperata sätt för nationalstaterna att territoriekissa ner de barriärer som nätet befriat oss ifrån. Lika förlegat är skilda premiärdatum för tv-serier, filmer och dvd-släpp beroende på världsdelar och nationsgränser, när tekniken lätt kan tillgängliggöra materialet direkt. Trots det är bristen på nytänkande påtaglig, och i stället för att ifrågasätta vad människor egentligen efterfrågar, och hur man kan arbeta effektivt med gränslös digitalitet, verkar till och med frihandelsförespråkande liberaler förorda extrastöd till parter som erbjuder saker marknaden inte vill ha.

I stället för att krampaktigt försöka omfamna gamla institutionaliserade system som nationsgränser och upphovsrätt, borde vi gå tillbaka till den fria marknadens kärna. Äganderätt och frihandel är principer som fungerar utmärkt i en gränslös digital värld, även om möjligheten att skapa oändliga kopior skakar om bland föreställningarna av vad det egentligen går att tjäna pengar på. Det är inte längre exemplarframställning som är viktigt, utan tjänster, urval och eftersökning.

Gamla marknadsliberaler har blivit nätkommunister och förordrar nationsgränser och kopieringsbegränsningar för att kunna råda över en fiktiv ekonomi utan verklighetsförankring. Det är dags för frihandel 2,0.

Post-Piratebay: Strömmar och ständiga uppkopplingar

Vi blir mer och mer uppkopplade. Mobilt bredband, trådlösa stadsnät, surf via telefon och dygnetruntpåslagna datorer i hemmen. Kultur transformeras från tunga filer till strömmar. Tillgängliga genom konto som kräver inloggning, bittorrent för ännu mera snabbhet, och pengar direkt till skaparen (efter ett par distribuerande mellanhänder). Fri tillgång efter erlagt månadsavgift, enstaka köp, eller livstidsrättighet som publik/användare. Musikens Spotify och spelens Steam är i förstadiet, för en framtid där formaten kräver ständig anslutning för att kunna spelas upp. Visuell envägskommunikation blir den nya tv:n med underhållning efter efterfrågan, i stället för utmatat enligt tablå.

Troligen lyder den kortsiktiga

utvecklingen för upphovsrättskyddat material så.

Långsiktigt kommer de stora distributörernas makt att förminskas. Skivbolagen tappar sin funktion, liksom förläggare och andra mellanhänders. Vägen mellan skapare och användare blir kortare, fler kommer synas och höras, men det blir svårare att bli riktigt stor. När alla digitala upplevelser är tillgängliga för alla kommer den fysiska upplevelsen uppvärderas, och digitaliteten blir ett verktyg för marknadsföring och identitetsskapande.

Innan något av det kommer att ske, kommer Piratebay fällas, frias och frias igen. Fast just Piratebay-fallet avgör inte förändringen hos upphovsrättsinnehavarna. Den kommer de behöva ta oavsett.

zp8497586rq

Veckans skifte: Världen, januari 2009, del 2

I augusti förra året hoppades jag fortfarande på att McCain skulle ta hem segern i det amerikanska presidentvalet. Så blev inte fallet, och förväntningarna är höga på president Barack Obama. Med finanskris i västvärlden (och stora delar av de andra väderstrecken) och ett halvt pågående krig på gazaremsan, lär det finnas många obekväma beslut att ta, och mediastjärnor har en tendens att falla snabbt.

Waldemar citerade South Park, jämförde Obama med Kennedy och menade att det är mikroplanet som avgör.

Alexander förutspådde mindre förändringar och menade att den amerikanska drömmen skulle bestå även 2010.

Erik skrev om en värld utan finansbubbla och illustrerade friskt med grafer.

Till sist resonerade Joakim om medborjarjournalistik och framtida Watergateskandaler.

Nu är det slutet av januari 2009 och vi vet hur världen ser ut. Små skiften blir stora, och med president Obama som tidsaxel blir det dags att titta fram till ett annat datum, nämligen världen i januari 2013. Fyra år framåt, en ny amerikansk presidentmandatperiod börjar, och oavsett hur mycket förändring Obama kommer åstakomma, kommer det sannolikt ske skiften runt om i världen.

Vad kommer vara viktigast? Fortsätter kampen mot terrorister, med övervakningslagar och ett dystopiskt slutet samhälle som förr? Kommer interaktionssamhället öppna upp mer än Obamas webbplats? Kommer upplevelseekonomin en renässans eller raseras den av en gratiskultur? Vad händer med konflikter, ljusskygga regimer och fattigdomen om klimatet förändras, eller handelsmöjligheter försvåras?

Framför allt, vad för vetenskapliga rön och tekniska framgångar kommer hamna på var mans köksbord? Vad finns i din spåkula?

Ang. Framtidstro: The bright side

Erik skriver om den döende framtidstron och hur 70% av alla svenskar tror att landet vi bor i bara blir sämre. Med det senaste årets övervakningsdebatt och inskränkningar i de sociala friheterna, är det kanske inte särskilt underligt att framtidstron är skadad.

Å andra sidan borde det finnas lite hopp i världen när Ukraina och Ryssland kan enas om gasavtal, Israel och Hamas enas om vapenvila och finanskrisen inte längre toppar nyhetssajterna. Vi lär oss lite dag för dag, även om skillnaderna ibland är för små för att skapa kvällstidningsrubriker.

Det är lättare att klaga än att berömma, men ibland kan vi lyckas till det bättre. Ta det senaste mediedrevet som exempel. Liza Marklunds uppmärksammade ”Gömda” kritiseras hårt för att undertexten lyder ”En sann historia”. Sist det var ett mediedrev kring en person som engagerat sig starkt i frågan kring våld mot kvinnor, då kritiserades alla feminister. Nu rör sig drevet kring en person.

Kanske måste man sluta älta problemen för att det skall bli till det bättre. Skiftet inom det senaste årets jämställdhetspolitik har inte varit särskilt tydligt, men likväl påverkat.

Nya rön har alltid skrämt från början, men sedan blir det vardag. Normaliseras och raticifieras. Trots alla högljudda bråk om fildelning och upphovsrätt, var 2008 året som Spotify kom och nätradiostationer som last.fm blev allmängods.

För lite framtidsinspiration:

[youtube=http://se.youtube.com/watch?v=jHPOzQzk9Qo]

Framtida idéströmningar: Med kulturen i framkant

I takt med att tekniken gått framåt har vi i spelens värld sett mer och mer realistiska modeller och avbildningar av verkligheten. Avancerad 3D-teknik närmar sig fotorealism. Liksom film som bara kräver dator, skådisar och en blåskärm till kuliss, kan snart spel ta plats i verklighetstrogna miljöer. Riktigt där är vi inte än när det gäller spel, men näst intill och på god väg.

Sida vid sida om det realismsträvande befinner sig motsatsen. Spelen som tar fiktionen på allvar och inte försöker utmåla världen som verklig. Grafiska stilar präglade av traditionella måleritekniker, där motivet snarare tjänar på att vara just fiktivt.

Post-postmodernism kommer någonting annat. I ett sekulärt analyserande vetenskapsnormativt samhälle finns det stor chans att fiktionen kommer ta större plats. Post-modernismens ständiga kritik, individualism och bidrag till ökad självkännedom och interagerande med omvärlden kan bana vägen till fiktionsromantiken. Vår egen definition av omvärld och samtid kommer spela störst roll, och interaktionen ha större betydelse. Gränsen mellan vad som är möjligt och vad som är teori förminskas, och visioner blir lika med status…

Ang. Amatörerna: Kunskap är makt

Alexander Funcke sätter veckans skifte till hur de glada amatörerna är norm och får fotfäste i allt mer. Medborgarjournalistiken är det närmaste exemplet, men även hela Martin-Timell-andan, gör-det-själv-verkstaden och det självhushållande kollektivet ryms i att allt fler blir generaliserade.

Själv ser jag det som att kunskap är makt, och det verkliga skiftet består i att vi lättare kan inhämta kunskap. Martin-Timell-fixarna och black and decker-maskinerna bidrar kanske till ett par uteblivna arbetstillfällen för den proffessionella hantverkaren, men på sikt kommer vi också fråga efter mer avancerade tjänster. Om man dessutom vet hur lång tid det tar att tapetsera en vägg, mönsterpassa och ta sig kring element och eluttag, kan man lättare avgöra om det är tid och energi man vill göra själv, eller om det är dags att ringa proffset.

Samma makt får den sjuke som från början kan självdiagnosera sig och problemidentifiera och på så sätt få snabbare och effektivare hjälp hos en läkare. För många kan det säkerligen vara tryggare att veta vad infektionsnamnen står för, än att helt utelämnas åt läkarens bedömning.

Medborgarjournalistiken har på samma sätt vuxit fram som ett komplement till traditionell media. Pålästa läsare bidrar med information både till bloggare och journalister. Bloggare läser redaktionellt material och de på redaktionen läser bloggar. Några befinner sig i gränslandet och medverkar i båda former, och kanske blir innehållet tack vare det lite bättre. Samtidigt är bloggandet en del i av en kulturyttring där fler och fler blir kreatörer och definierar sina egna värden. En egendesignad väggmålning, scrapbooken och blandbandet är alla delar av ett individuellt skapande. Allt tack vare att med lite mer kunskap, får vi lite mera makt.

Veckans skifte: Digital kopiering av ettor och nollor

Delar av alliansen kan tänka sig att låta IPRED-direktivets sanktioner om att låta upphovsrättsinnehavara samla ip-adresser begränsas till den kopiering som sker i kommersiell skala. Gott så, troligen kommer det göra lagen ännu mera tandlös. Oavsett vad man tycker om fildelning i sig är de delar i IPRED-direktivet som rör internetoperatörer, upphovsrättsinnehavare och ip-adresser mer eller mindre rättsosäkra och lämnar befogenheter till organisationer som i andra fall är förbehållna polisväsendet.

Debatten kring fildelning, eller digital kopiering av upphovsrättskyddade verk, som är en mer korrekt benämning, har länge stampat på en och samma punkt. I ena änden finns piratpartister, libertarianer som ser upphovsrätten som en inskränkning i äganderätten, och socialister som vill ha fri kultur till alla och skicka notan till staten. I andra ändan finns flera av de stora upphovsrättsorganisationerna som svenska Antipiratbyrån och Ifpi tillsammans med liberaler som menar att kopieringen är ett brott mot äganderätten och lika med stöld, och socialister som vill värna om kulturarbetarnas levebröd.

Om man släpper den diskussionen om rätt och fel, och i stället tittar på möjligheterna, finns det då sådana? Den digitala kopieringen kommer inte gå att stoppa så länge tekniken tillåts utvecklas, och kanske är själva grunden för en digital fil att den också går att multiplicera i ett oändligt antal utan att originalet skadas av det.

I dagsläget finns det flera kommersiella aktörer som tjänat på att deras digitala varor har kopierats utan tillstånd. Bildbehandlingsjätten Photoshop hade säkerligen inte varit lika marknadsledande i dag om alla som lärt sig det också hade betalat de dryga tusenlappar programvaran kostar. Skivbolagen under The Swedish Model använder fildelning i sin affärsmodel och motsätter sig lagstiftning som reglerar marknaden ytterligare.

Med visst lagstöd emot fri digital kopiering går utvecklingen till gynnasamma affärsmodeller för immateriella verk fortfarande långsamt. Lite har hänt. Spotify är bara i betastadie men har redan fått fantastiska recensioner, och Youtube har tecknat avtal om att visa långfilmer och gamla tv-serier. Kanske närmar vi oss en tid då mer och mer kultur finns tillgängligt gratis online i de stora bibliotek som byggs upp, och hårddisklagring och dvd/skivsamlingar tappar i betydelse.

Youtube finansieras av annonser, Spotify av annonser och abonnemang. På spelsidan är word of warcraft fortfarande en fantastisk ekonomisk succé med miljoner som betalar månadsabonnemang. Om framtiden lyckas acceptera fri kopiering av digitala filer istället för att reglera marknaden med kopierngsbegränsningar, hur kommer affärsmodellerna se ut? Är det samlarprylar eller abonnemangsavgifter som är lösningen? Reklamfinansiering, IRL-upplevelser (som konserter eller biobesök), filantropi, bredbandskatter, eller är det någonting helt annat som kommer öppna våra plånböcker för immateriella verk i framtiden?

Ang. Emikrati: Flytande landgränser

Det nyligen avslutade presidentvalet i USA har satt fokus på kontinenten på andra sidan atlanten, och hur det amerikanska systemet fungerar. Landet är inte ett idealt exempel, men det är ett land där boplats gör skillnad, och delstaterna har alla sina egna system och regler. Om jag vore pacifistisk abortförespråkare, dödstraffsmotståndare och förespråkare av höga skatter och stora välfärdssystem skulle Texas inte vara mitt första val av bostadsplats (om jag inte var masocist också), liksom jag knappast skulle driva frågan om att få bära stora vapen om jag vore nyinflyttad på manhattan.

Även utan stora generaliseringar är även en kortare flytt ett val för de allra flesta vuxna individer. Även om arbete och utbildning ofta är det som styr bostadsort, finns det i sverige ofta ett val bland kringliggande kommuner med olika skattesatser och välfärdsfördelar som konkurrerar. Med större möjligheter till rörlighet och pendlingsutrymme blir valet tydligare och konsekvenserna mer påtagliga. Det emikratiska valet förutsätter att rörligheten fungerar och att regelsystemen underlättar kommunikationer platser emellan. Kanske kommer vi i framtiden se större skillnad mellan bostadsort och arbetsort, och därmed växlingen mellan olika politiska system.

Öresundsbron har gjort det möjligt för många att bli mindre beroende av att bo i samma land man arbetar, och danskar är idag den största inflyttningsgruppen till Malmö. Fysiska förutsättningar som öresundsbron skulle kunna göra det möjligt att avveckla de geografiskt bestämda politiska områdena. Landgränser som ritas på karta skulle bli förlegade och istället bestämmas av pass och ett eget val. Emikraten blev världsmedborgare som själv fick bestämma vilka välfärdssystem han eller hon skulle tillhöra. Gränser skulle suddas ut, och även om Public Choice säkerligen skulle få lite större fotfästen, hade kedjan mellan frihet, val och konsekvenser blivit tydligare och gränser hade suddats ut.

För vad är det egentligen som säger att en person är mest lik de som hon/han bor nära?

Ang. E-romantik: Förförande nära

Distansförhållanden kan vara knepiga. Tusenlappar försvinner snabbt på flygbiljetter, tågresor eller bensinpengar. Digitala kommunikationsmöjligheter, allt billigare mobilabonnemang och webkameror har säkerligen hjälp ett antal kärestor världen över. Joakim sätter fingret på att digital kommunikation har svårt att hantera tystnad, och att känna sig bekväm i varandras sällskap även när orden inte räcker till, kanske är en av de saker som kännetecknar romantik.

Den klassiska bilden av romantiken är konservativ och fylld med nostalgiska minnen, vilket gör att blandbanden säkert slår youtubelistorna ett bra tag över. Kanske finns det en och annan maskin som kan utmana kasetten i romantik, med ett enkelt och konkret fysiskt övertag.

Trots det är den fysiska kontakten oslagbar i sin genré, och e-romantiken har sin styrka när den får människor att börja kommunicera och träffas. Dejtingsajterna klarar sig bra genom avancerad matchning, och den med mindre konventionella preferenser kan också hitta ett forum och marknad. Men vad beträffar det virtuella sexet har Stallone och Bullock har redan bevisat att det är rätt tråkigt. Från ”Demolition Man”:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BD3ulOglkcI]