Det här är onekligen ett skifte, artikeln säger att fransk militär sattes in mot en Torrentsite. Stämmer nyheten så är det ett steg i fel riktning, även om man anser att pirateri är brottsligt.
Författare: Waldemar Ingdahl
Vår oväntade framtid
Hur sammanfattas ett årtionde som 00-talet? Jag intervjuade Anders Sandberg, som tidigare gästat Skiften om vad som hänt sedan år 1999. Hur har samhällets syn på internet, organisationer, neurovetenskap, Piratpartiet, transhumanismen etc förändrats sedan konferensen Extro 4 i Berkeley? Vad kommer hända fram till år 2019?
Du kan se intervjun i en serie på fem filmer här
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eOBiVgNY4Ww]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FDhNJCvyV_s]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=kez6D_SXrx8]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jIaBMu2-YvU]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ej4q5rU3_R0]
Våga släppa taget om valrörelsen?
I dag var jag hos Moderaterna och lyssnade på deras strategi för sociala medier inför Europavalet. Per Schlingmann, Maria Thyni och Pär Henriksson berättade om Moderaternas satsning, mycket intressant som uppföljning till det tal Schlingmann höll i Almedalen år 2008. Det är ett enormt skifte som omskakar partierna och hur de kommunicerar med medborgarna. Det är en tid mellan den gamla trianguleringsmodellen och att gripa den feta svansen.
Oscar Swartz skriver att Moderaterna i kampanjen har ett unket uppifrånperspektiv. Att dricka liberalt skriver att partiprogrammen måste öppnas upp, open source politics. Tekniken i sig är inte främsta frågan.
Jag träffade Mary X. Jensen från Minamoderatakarameller på mötet och talade lite med henne om bl.a. vikten att synas som politisk kandidat.
Är det bra att öppna den partipolitiska koden? Tänker inte främst på att kandidater och sympatisörer kan säga dumma saker i partiets namn, men det svåra arbetet är att kombinera ett genomarbetat budskap med en öppen plattform. Det är ett svårt arbete för kampanjskaparna, som Schlingmann korrekt påpekade, att motivera och locka alla i kampanjen att följa den linje partiledningen tagit fram.
Amelia Andersdotter är kandidat för Piratpartiet till Europaparlamentet. Amelia utökar Piratpartiets politik till nya områden. Det får man ju säga är riktigt intressant, oavsett vad man tycker om politikens innehåll. Fast i ett så tight ihophållet parti som Piratpartiet är gränsen för open source snävare, både i vilka politikområden som kan tas upp och hur de enskilda kandidaterna kan vika av mot partilinjen. Piratpartiets linje bygger ju på att partidisciplinen måste vara massiv när partiet förhandlar i alla andra frågor förutom integritet och upphovsrätt.
Moderaterna och Piratpartiet är exempel som pekar på hur svårt politiskt kampanjarbete håller på att bli. Det går inte att styra som tidigare, det har gått fram, men att släppa all riktning innebär andra problem inte minst demokratiska. Det är ett skifte inte bara för gammelpartier och gammelmedia.
Uppdatering: Pär Henriksson på Moderaterna håller ett intressant tal om valrörelsen och tekniken
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Xp4I4zob2ck]
Ang. riv fabrikerna: bygg upp ett socialt kapital
Katedralen och bazaren
Robert Reichs beskrev organisationerna väl i sin bok The work of nations
Amerikas företagsbyråkratier var organiserade som militära byråkratier för att alla planer skulle förverkligas effektivt … De beskrevs i ungefär samma ordalag som de militära hierarkierna, med kommandokedjor, kontrollområden, arbetsklassifikationer, divisioner och divisionschefer, och det fanns standardprocedurer för varje beslut. När man var osäker skulle man söka ledning i regelböckerna. Alla arbeten definierades i förväg av färdiga rutiner och ansvarsområden. Organisationsdiagram kartlade de interna hierarkierna och började med en stor ruta högst upp som innehöll VD, och sedan fortsatte det nedåt med det ena planet efter det andra med ständigt fler och mindre rutor. Liksom i det militära lades stor vikt vid upprätthållandet av kontroll, på en överordnads förmåga att skapa lojalitet och ovillkorlig lydnad och att upprätthålla disciplinen, och på de underordnades förmåga att anpassa sig till denna stil.
Det känner vi igen från kommuner, landsting, folkrörelserna… hela vårt samhällsliv har byggt upp så här. Rädslan gnager i oss det avvikande inte är dagens kris och ekonomiska katastrof, utan högkonjunkturen före den. Rädslan av att det saknas kontroll över utvecklingen.
Reich beskrev företaget efter Ford så här:
Det moderna företaget vid 1900-talets slut har endast en ytlig likhet med sin motsvarighet omkring 1950. De amerikanska storföretagens namn och logon står alltjämt som symboler för den amerikanska ekonomin … Men under ytan förändras allting. Storföretaget planerar och driver inte längre produktionen i stora volymer av varor och tjänster. Det äger eller investerar inte längre i fabriker, maskiner, laboratorier, lagerhus och andra konkreta tillgångar. Det sysselsätter inte längre härskaror av arbetare och mellanchefer … Det är i allt högre grad en fasad bakom vilken myllrar en serie decentraliserade grupper och undergrupper som ständigt gör överenskommelser med liknande diffusa enheter över hela världen … I stället för en pyramid liknar alltså högvärdeföretaget mer ett spindelnät. De strategiska samordnarna sitter i mitten, men det finns alla möjliga trådar som inte berör dem direkt, och nya trådar spinns hela tiden. Vid varje knutpunkt sitter ett ganska litet antal personer – från något tiotal till några hundra, beroende på projektets karaktär. Om gruppen vore större skulle den inte kunna fånga upp nya kunskaper snabbt och informellt … Snabbhet och smidighet är så viktiga för det kundanpassade högvärdeföretaget att det inte får tyngas ned av stora fasta kostnader för till exempel kontorsbyggnader, fabriker, utrustning och administration … Det enda som räknas där är förmågan att snabbt identifiera och lösa problem – äktenskapet mellan tekniskt kunnande och marknadsföringsexpertis, välsignat av strategisk och finansiell begåvning. Allt annat kan man skaffa när behovet uppstår.
Det fångar Anna i veckans skifte. Katedralen mot bazaren.
Intressant nog kom förändringarna främst inom bilindustrin. Samma bransch som en gång hade varit mönsterbildande för det klassiska storföretaget. Japan blev exemplet istället för USA. Lean production, learning organization,total quality management eller just-in-time är alla från de organisatoriska förändringar som först Toyota och sedan andra japanska biltillverkare introducerade efter andra världskriget. Nu är inte tiderna bra för Toyota heller.
Övergången mellan de två systemen kommer nog inte att bli så smidig, recessionen är delvis beroende på detta. Management blir att föra samman nätverk, fast nackdelen med snabbheten och smidigheten är kanske bristen på friktion? Skapar lean and mean riskaversion, då misstag inte kan pareras?
Tjäna pengar och rädda världen av Erika Augustinsson och Maja Brisvall, är en intressant läsning i sammanhanget. Boken speglar en växande global rörelse som också växer sig allt starkare i Sverige – att lösa samhällsproblem med entreprenöriella metoder. Frågan om samhällsentreprenörer har diskuterats tidigare bl.a. av Karl Palmås och etiketten kan råka skymma
Det finns en intressant diskussion kring the sharing economy, den delande ekonomin och till IT-boomens positiva omvandling av entreprenörsskapet och av vilken management som fanns i organisationerna. Rätt mycket slog in sett i efterhand.
Andra typer av organisationer som diskuteras idag är public private partnerships, en blandning mellan det traditionella näringslivet, offentliga sektorn och NGO. Det finns fördelar, men fara för medborgaren och konsumenten kan uppstå. Det har funnits vattentäta skott av goda skäl för att hindra respektive sfär att få makten över de andra.
Intressanta observationer kan göras för framtiden av samhällsentreprenörerna, kanske finns många av morgondagens lösningar där, med eller utan etiketter?
Undrar vad Johan Norberg säger om en icke-liberal globalisering och riskerna med nätverksorganisationer eller hur tänker miljöbloggaren Lunken kring sammansmältningen av näringsliv, offentligt och NGO och vad det kan leda till för organisationer?
Ang. vårig bok: droger, apokalyps och skurkkapitalism
Joakim efterlyser tre boktips att läsa under våren.
Mitt första tips är en bok som ger ett optimistiskt perspektiv på vår samtid och framtid, Apokalypsens gosiga mörker av Anders Bolling. Bolling beskriver onekligen ett stort skifte i vår omvärld, ett rätt oväntat skifte. Läs min längre recension från kulturmagasinet Voltaire.
Mitt andra tips är Skurkkapitalismen av Loretta Napoleoni. En del läsare av Skiften kanske blir förvånade att jag tipsar på en bok från en debattör Noam Chomsky inspirerat. Det gör jag dels för att Napoleoni har några poänger, men också för att förstå en världsbild som skiljer sig rätt mycket från Skiftens om globalisering, nätpolitik, kulturella förändringar och kroppspolitik. Läs min längre recension på Café Babel här.
Mitt sista tips är Straffa syndare eller hjälpa människor. Det är en bok som har en lång personlig historia, bra mycket längre än när jag och Louise Persson började jobba med den. Arbetet fick mig att hamna i hippa Andels, mystiska Budapest, kidnappas av rymdobjektivister i Washington DC, skriva anteckningar på Café Commerical och se alltför läskiga sidor av cigarettsmugglingen och vilka skador alkoholen kan orsaka.
Jag tror att vi kommer att se rätt stort skifte inom folkhälsopolitiken inom en nära framtid, både av hur alkohol, narkotika och tobak uppfattas men också i att tanken på att eliminera bruket dras tillbaka. War on Drugs är för dyrt, det förstår nog president Barack Obama. Hur ser alternativen ut efter dagens politik? Läs gärna mer om Straffa syndare eller hjälpa människor
Bright green mot Cogito Camino- veckans skifte
Vart är miljöpolitiken och forskningen om miljöfrågor på väg, frågar Joakim. För att se framåt, titta på gröna rörelsen som tog upp miljöfrågorna.
Miljöpartiet de gröna var toppen på vågen för mycket aktivism. Nu så har Miljöpartiet problem efter striderna mellan realister och fundamentalister. De gröna idéerna bröt igenom i vissa kretsar i samhället genom att koppla sig till konsumismen. Det gröna var det sista varumärket, the last logo, när snabbköpskassörskan har Gucci glasögon. På 2000-talet utmanades den traditionella mörkgröna rörelsen, av en light green rörelse som kopplade till konsumentskapet. Stundtals har kampen mellan dark greens och light greens varit hård och många dark greens känner sig lurade på laxen efter så många framgångar, så blir det inte utdelningen av ett radikalt förändrat samhälle.
I längden så vinner livsstilsmagasinet Camino över Cogito. När äldre pionjärer som Marit Paulsen börjar att gå mot en betydligt mer light inställning, trots motstånd från t.ex. Ethel Forsberg på Kemikalieinspektionen (Ethel Forsbergs inlägg är värt att kritisera) såkan det gå snabbt. Två goda ting är dubbelt så bra, det är en svårslagen inställning. Både ekologiskt och GMO.
Jenny Jewert gör det på DN men att tänka mindre polariserat betyder att tänka en vända till. Den rena blandningen mellan light green och bright green inte är enkel att göra, och rymmer oanade problem på agronomins och ekologins leriga åkrar.
Framför allt så pressar det fram en debatt om vad som egentligen många i dag accepterade termer betyder. Vad är hållbar tillväxt? Hur fungerar en ekologi? Frågor som försvann mellan skattetabeller, coola linsfrön från Saltå Kvarn och nymalthusianism.
Det är i the bright green movement, de klargröna som vi kan se vissa utvecklingar av att teknisk och social innovation behövs på en större skala. Cleantech är en del av utvecklingen, frågan är när Cleantech börar dels göra vinst dels att få annorlunda effekter på miljöarbetet.
Är vi alla gröna då? Kanske att uppmärksamheten för miljöfrågorna finns, men förutom trianguleringar så borde det finnas rätt mycket att diskutera bortom de grönas idéer. Den gröna rörelsen är inte bäst på miljöpolitik.
Miljöpolitiken 2030 kommer förstås att avgöras av vilken av dessa riktningar som kommer fram på 2010-talet? Det påverkar väldigt mycket vilka lösningar som anses vara godtagbara i politiska verktygslådan. Relationen mellan forskning och politik styrs förhoppningsvis av att det fler centra för forskning och öppning av det vetenskapliga samtalet.
Bortom piratromatik och särintressepolitik
OK, så föll domen i Pirate Bay målet. Kanske med förvåning över domen. Jag tippar att när domen överklagas så kommer straffet att sänkas i nästa instans.
Nu kanske den politiska debatten om upphovsrätten kan börja på riktigt? Tidigare behandlade jag att frågan inte går att lösa helt med nya betalningsmodeller och affärsmodeller
Det skulle behövas en mycket bättre debatt om upphovsrättens betydelse och vad som skall åstadkommas med den. Här behövs en översikt som både är realistisk och visionär. Visst, det finns många internationella avtal som Sverige och Europa måste förhålla sig till, men utrymmet är ändå stort för politiken att röra sig på.
Journalisten och författaren Anders Rydell påpekar i Wired
Rydell: I think it’s a huge credibility problem for the record companies that their spokesmen almost always are lawyers. At least in Sweden, they’re up against non-profit pirates driven by ideological beliefs. The lawyers are professionals; they speak on their clients’ behalf and get paid for doing so. In an argument, the pirates always win the credibility contest. But I think we’re missing out on an important aspect: The copyright holders need to start arguing their case.
Piratpartiet spås vinna på domen, med Pirate Bay som martyrer. Kanske det. Förhoppningsvis sätter den också igång en ideologisk debatt inom partiet bortom ett motstånd mot dagens upphovsrätt. Vad är det för informationssamhälle som piraterna vill bygga? Där räcker det nog inte bara med att sikta på vågmästarställningar.
Så låt oss se positivt på tiden efter Pirate Bay domen. Nu kan debatten om upphovsrätten vitaliseras.
SvD 1 2 3 4, DN 1 2 3, SydSv 1 2 3 4, AB, Exp 1 2 3, Resume, VA, Dagbladet, VG.
Vägen till en säker valuta- veckans skifte
Alexander diskuterar pengar i veckans skifte. Vilken är vägen till en säker valuta? The Ministry of Truth tar upp guldmyntfoten, och gör det bra. Tyvärr har guldmyntfot och silvermyntfot varit relativt enkla att avskaffa av politiker under historiens lopp. Vårt nuvarande pappersmyntfotsystem började 1971 när USA:s president Richard Nixon behövde öka USA: skuldbörda för att finansiera både kriget i Vietnam och de fortsatta satsningarna på The Great Society och slutligen upplöste Bretton Woods. Jag skulle säga att Richard Nixon hittills varit den av USA:s presidenter som fört den mest traditionella vänsterpolitiken.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=LBdeCxJmcAo]
Den påföljande växelkurssamarbetet valutaormen var inte så lyckat, där Sverige devalverade sig ur samarbetet.
Är det för svårt att återvända till en metallmyntfot då metaller bara är en handelsvara bland andra? Blir det en kollaps för pappersmyntfoten och rush efter guld? Flavian på Flavianopolis ser en tredje väg med guldet som ett skydd mot inflation.
Problemet är att kristider öppnar för den svarta ekonomin och att ekonomiernas ökade sammankoppling gör en del policyredskap mycket svåra att använda, som att devalveringar i eurozonen.
På 90-talet diskuterades e-handel och digitala pengar. I verkligheten visade det sig bra e-valutor svåra att få förtroende för än väntat. De blev antingen för komplicerade för användaren, hade svårt att garantera säkerhet eller värva många deltagare. Skatteparadisen viker sig för utredningar till höger och vänster. E-handeln har gått framåt fast kanske inte så snabbt som många väntat då mikrotransaktioner har varit för svåra.
Det kanske är i de virtuella världarna som några av framtidens stabila valutor kan finnas? Fokus skriver att Mind Bank öppnat i Entropia Universe. Det är inte första gången som banker öppnat i virtuella världar, ABN Amro öppnade i Second Life redan 2006. Utvecklingen är spännande, men kan också påvisa svårigheterna av att bryta valutamonopolet om fler skall agera centralbank och finansmyndighet. Krashen i Second Life för banken Ginko Financial ger flera tankeställare och likaså problemen i EVE online världen. Fast med dagens läge kan man sätta samma varning för väldigt många banker…
Vägen framåt mot en säker valuta kräver kanske att diversifiera sitt valutainnehav än mer? En gång i tiden så använde olika samhällsklasser olika myntslag. Vissa yrken i England fick betalt i guineas, andra i shilling. En intressant utveckling kan vara att basera valutor på olika sorters handel än olika stater.
Surrealism: Simulacra och simulation
Simon Winter skriver i veckans skifte att bilden och verkligheten inte hör ihop längre. Tekniken och photoshop gör att bilden och fotografin bryter mot ett kontrakt mellan betraktaren och skaparen om att bilden skall vara sann. Det behövs ett slags objektivitet för att bilden skall kunna vara nyttig för samhällets gemensamma problembeskrivning. Där finns områden som journalistiken och naturvetenskapen som sägs vara värda att skydda.
Skiftet i tanken om bildens sanning skedde förvånansvärt sent. Kritik och teoretisering kring fotografiet börjar på 80-talet, långt före Photoshop men långt efter retuscheringar att fotografier blev vanliga. Se talet av Lenin på Sverdlov torget där Trotsky och Kamenev retuscherades bort efter att ha förlorat maktkampen.
Susan Sontag skrev i sin bok On Photography att uppfattningen om verkligheten hade komplicerats av spridandet av så många olika bilder av den. Vi likställer bilden med verkligheten. Sontag började se att gränsen mellan amatör och proffs, oskolad och sofistikerad var svårare att dra för fotograferingen än för bildkonsten. Naiv, kommersiell eller ren nyttofotografering är inte väsensskild från konstfotografering. Detta då teknik och intention inte är markanta.
Roland Barthes delade i boken Camera Lucida upp våra uppfattningar av bilden efter vilken blick vi ger bilden. Studium är den kulturella, språkliga och politiska tolkningen av en bild, i motsats till punctum, den detalj i bilden som ger betraktaren en beröringspunkt för att bygga upp en personlig relation till det som avbildas.
Jean Baudrillard gav sig i boken Simulacra and Simulation på att säga samhället redan har bytt ut all verklighet och mening med symboler och tecken. Den mänskliga erfarenheten är en simulation av verkligheten snarare än verkligheten själv. Från att tidigare ha varit en avbild, har bilden blivit massreproducerad kopia för att slutligen ersätta verkligheten. Baudrillard såg utvecklingen som ett mycket stort problem som kopplade ifrån mänskligheten från det naturliga, från vilka varor som egentligen behövs och som döljer verkligheten genom språket. Kartan skapar landet.
Skiftet är att den kritiska blicken finns hos betraktaren, där vi inte ser sanna bilder, men idag övergår till att se världen som hyperverklig. Problemet med Sontag, Barthes och Baudrillard är att de beklagar utvecklingen för mycket, istället för att se vidare. Bildens förändrade ställning skedde före tekniken blev än mer kraftfull. Kanske att fotograferandet, en företeelse som funnits i något mer än hundra år, ses som lite för tidlös som färdighet?
Tappar Mats Odell e-förvaltningen: veckans skifte
Mats Odell presenterade slutligen E-delegationen, som skall ersätta myndigheten Verva. Det blir istället samordning och standardisering mellan de största och mest IT-intensiva myndigheterna i samverkan med Sveriges kommuner och landsting, SKL.
Positivt att Mats Odell säger att målet är att stärka demokratin, att e-fakturor införts och att ramavtal upprättas (fast se upp med nyttan för slutanvändarna). Kan myndigheterna få bättre genomslag än Verva, som Mats Odell säger, om de samarbetar?
Så är den viktiga frågan öppen källkod och öppna standarder i e-förvaltningen, som Karl Sigfrid tar upp? Det finns nog viktigare frågor kopplade till historien bakom e-demokrati och e-förvaltning.
I skriften E-demokrati följs den första vågen av e-demokratiska försök. Frans G Bengtsson påpekade att mycket tal om brytningstider inte är intressant. Imponerande satsningar på cyberdemokrati som Kalix rådslag fanns som ordnats av Peter Eriksson nuvarande språkrör i Miljöpartiet och Votia. Direktdemokratiska partiet Knivsta.nu finns i kommunfullmäktige. Malaysia och premiärminister Mohamed Mahatir ledde en oerhört ambitiös satsning Multimedia Super Corridor MSC på att omvandla Malaysia till framtidens e-förvaltning.
Tanken svindlar! Mothugg Johan Karlsson påpekade att partierna och politiken ledde utvecklingen. Partierna och politiken satt inte kvar i 1900-talets kostsamma sociala tekniker.
Så vad hände? Kanske att cyberdemokratin riktades in på att vara en demokrati avskild från vardagen? Den påverkan som gavs var folkomröstningar och kontrollerade inspel i demokratin, med politiker och förvaltning i centrum. Medborgarna började istället använda spontant uppkomna kanaler.
I forskningen verkar e-förvaltningen ha ersatt e-demokratin. Danmarks borger.dk tar avstamp från medborgarens situation och är inte intresserade av att hålla ordning på alla instanser. Den brittiska FixMyStreet från mySociety ser på något så enkelt som att hjälpa vardagsfrågor. Förvaltningen är det som medborgarna oftast möter, så förvaltningen behöver vara effektiv. E-förvaltningen blir en grund för e-demokrati.
Risken finns för en vidgad digital klyfta om sätten att kommunicera utan dator stängs. Vågar du vägra internet och e-legitimation? Önskan efter kostnadseffektivitet kan skapa strukturer där myndigheterna snarast stänger sig för medborgarna och av rädsla för integritetsbrott håller på viktig information.
Det finns mycket att vinna i statsförvaltningen på att tydliggöra kostnader och överkomma flaskhalsar. Vad som tidigare setts som naturliga monopol behöver inte längre vara det, och vad tekniken sätter fingret på är vilka organisationer som kan bäst försäkra sig om kvalitet och säkerhet. Hur många sjukhus har kvalitetsansvariga?
Frågan är om det finns goda exempel på e-demokrati, vad bör undvikas när förvaltningen digitaliseras, är det fel att tala om e-förvaltning som en egen företeelse, är framtidens medborgarskap att vara en hacker, hur byggs låga trösklar för användare in i systemen?
Jag undrar vad Fredrik Sand på Stockholms Handelskammare tänker om e-förvaltningen och om Moderata Riksdagsledamoten Eliza Roszkowska Öberg har några bra lösningar på hur de digitala klyftorna skall minskas i samhället?