Författare: Erik Starck

Veckans skifte: energi – i sammandrag

Energi var som sagt ämnet för veckan. Alexander Funcke inledde med att lyfta fram riskkapitalets och entreprenörernas roll som alternativ till politikernas subventioner och straffskatter.

Waldemar Ingdahl svarade med att lyfta fram flera olika alternativa energikällor samt påpeka hur viktig energin är som infrastruktur i samhället. Hans inlägg fick titeln ”Mer än pengar behövs för framtidens energi”.

Själv skrev jag om energifrågan som något tillhörandes industrialismens logik. Detta till skillnad från förrförra veckans skifte om övervakning som tillhör informationssamhället. Min uppfattning är att vi står inför ett närliggande skifte mot miljövänlig och billig energi och att den nuvarande olj

ekrisen egentligen bara påskyndar övergången dit.

Joakim Lundblad är inte riktigt lika optimistisk. Hans oro är riktad mot politiska ingripanden (subventioner, regleringar och straffskatter) som kan leda oss i fel riktning.

Johanna Nylander avslutar veckans skifte med att lyfta fram solenergin och undrar varför det pratas så lite om detta alternativ nu för tiden.

Den här veckans skifte är det Joakim Lundblad som står för och ämnet är ”informationssamhällets decentraliserande effekt”. Spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

zp8497586rq

Energifrågan – slutet av kurvan för industrialismen

Förra veckans skifte handlade om övervakning i ett allt mer automatiserat samhälle. Denna fråga hör till informationsåldern, där trendriktningen är att allt automatiseras – och blir information. Även ditt privatliv.

Informationsåldern befinner sig fortfarande i ett startskede till skillnad från industrialismen som ju i sin kärna var automatiseringen av fysiskt arbete. (En utmärkt och snabbläst bok i ämnet är ”How we got here” av Andy Kessler.)

Oljepriset har rusat i höjden förr men den här gången är det annorlunda. Alternativen börjar bli högst reella och den biltillverkare som saknar el- eller hybridbilar i utbudet om 2-3 år kommer att få det svårt att överleva.

Solenergi är ett av de mest intressanta alternativen och det kan vara värt att känna till att priset för att tillverka solceller är ständigt sjunkande i en prisutveckling som för tankarna till Moore’s lag:

In recent years, global PV production has been increasing at a rate of 50 percent per year, so that accumulated global capacity doubles about every 18 months. The PV Moore’s law states that with every doubling of capacity, PV costs come down by 20 percent. In 2004, installing PV cost about $7 per watt, compared to $1/W for wind, which at that time was beginning to stand on its own feet commercially, Last, year, as recently noted in this blog, average global solar costs had come down to between $4 and $5 per watt, right in line with the PV Moore’s law. Extrapolate those gains out six or seven years, and PV costs will be below $2/W, making photovolatics competitive with 2004 wind.

Den nuvarande oljekrisen är industrialismens sista flämtande andetag. Det är dags att lämna över stafettpinnen till ett nytt slags samhälle. Ett samhälle där energi är miljövänligt, kostnadseffektivt och finns i överflöd. Vi kommer att vara där innan 2020.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veckans skifte: övervakning

Vi har börjat införa veckoämnen på bloggen och förra veckans ämne handlade naturligtvis om övervakning och personlig integritet.

Waldemar Ingdahl inledde med att berätta om hur han lärde sig älska Storebror. Han fortsatte med att i transparensens namn vilja övervaka FRA.

Joakim Lundblad filosoferade kring integritet och intimitet och ställde frågan ”spelar det någon roll vem som övervakar oss?”.

Alexander Funcke är mer orolig över vad FRA-lagen kan komma att leda fram till i framtiden. Den nuvarande lagen menar han är för tandlös för att ens få existera.

Själv skrev jag om det kulturskifte som verkar ha skett. Ett skifte i synen på staten och omvärlden men också i synen på individen i förhållande till staten. Addera till detta ett säkerhetspolitiskt skifte och vi har hamnat i en värld där vi saknar referensramar för vad som är rätt eller fel samtidigt som tekniken ger i närmast oändliga möjligheter.

Snart ger vi oss i kast med den här veckans skifte. Återstår att se vad det ska handla om.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

FRA-debatten blottar ett kulturskifte

När välfärdsstaterna växte under efterkrigstiden för att nå sin topp någon gång på 70-talet handlade politik till stor del om omfördelning av samhällets resurser. Det var enkelt att ringa in samhället och nationalstaten i samma cirkel. Det fanns ett tydligt ”oss” och ”de andra” – ”inte oss”.

Världen utanför.

Sedan dess har globaliseringen och teknikutvecklingen fortsatt i ett rasande tempo. På 80-talet förundrades vi över satellit-TV samtidigt som Sovjetunionen kollapsade och murar föll, såväl fysiska som mentala.

Världen blev öppnare, information flödade över gränserna. Den där tydliga skiljelinjen mellan samhälle (community) och nationalstat blev inte längre så tydlig. Unga (även vissa inte-så-unga såklart) spenderar en allt större del av sina liv online. Vår krets av nära vänner kan vara utspridd över jordklotet. Världen utanför har blivit en del av vår vardag. En del av oss.

Denna utveckling kommer att fortsätta. Skiftet är stort och svårt att sammanfatta men handlar om en övergång från atomer till bitar, från hierarkier till relationer, från stater till nätverk, från informationsmonopol till transparens.

Det är därför FRA-debatten utvecklats som den har. Det är inte en enkel fråga om rätt eller fel. Vad man anser beror helt på om man tagit till sig kulturskiftet som pågår eller ej.

Det är inte heller det enda skiftet som skett. Condoleezza Rice sammanfattar ett annat skifte så här:

Since its creation more than 350 years ago, the modern state system has always rested on the concept of sovereignty. It was assumed that states were the primary international actors and that every state was able and willing to address the threats emerging from its territory. Today, however, we have seen that these assumptions no longer hold, and as a result the greatest threats to our security are defined more by the dynamics within weak and failing states than by the borders between strong and aggressive ones.

Adderar man alla dessa skiften hamnar man i en helt ny värld som inte går att jämföra med nationalstaternas kalla krigsmiljö eller andra världskrigets territoriekrig. Vi saknar referensramar för att avgöra vad som är rätt eller fel i denna nya värld. Är det verkligen OK för en nationalstat att avlyssna hela sin befolkning? Var går gränsen mellan försvar och polisiär verksamhet? Vad du anser om svaren beror helt på vilka skiften du tagit till dig.

Därför döljer FRA-frågan något långt mycket större än att några internetanarkister vill kunna ladda hem piratkopierat material utan att synas. Det är en fråga om vilken sorts värld vi vill leva i. Vad som är statens roll och individens rättighet i en tid av globalisering och informationssamhälle.

Uppenbarligen delar landets ledning inte på långa vägar stora delar av befolkningens syn på vad som är svaret på denna grundläggande fråga. Därför kommer FRA-frågan finnas kvar i debatten långt mycket längre än vad vår nuvarande regering önskar. Valet 2010 blir mycket intressant.

Att frågan sedan dessutom utvecklades till en mätning av personvalets funktion i en tid av bloggar och trovärdighetskapital gör den såklart bara än mer intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skiftesspaning: peak oil, nanorobotar, DNA-testning och datorätande myror

Lite gott och blandat från nyhetsskörden.

Peak oil? Nja. Oljeproduktionen slår nya rekord:

World Oil production figures from the Energy Information Administration (EIA) International Petroleum monthly for February 2008 reached a new high of 85.921 million barrels of oil per day. 36.881 million barrels of oil per day from OPEC in February. 74.657 million barrels of oil per day world oil production including lease condensate which is up from 74.431 millions barrels of oil per day in January, 2008.

Kur mot cancer? Nanorobotar i blodet som likt målsökande missiler söker upp cancertumörer kanske kan bli räddningen mot den fruktade sjukdomen:

That could lead to very early detection before the cancer even begins to spread, and ultimately these tiny vehicles — 3 million times smaller than an earthworm — may be able to deliver a lethal blow to the tumor.

På tal om små varelser som käkar saker: i Houston har man stora problem med myror som tar livet av datorer och andra elektroniska apparater:

Supposedly, crazy raspberry ants are fond of electronics.

Du har väl provat den senaste hälsoflugan, DNA-testning? Ta reda på vilka sjukdomar du har särskilda anlag för. Värt pengarna? Tja, priset är sjunkande så det kan vara värt att vänta något år. Då kan dessutom dagens relativt omogna tjänster ha vuxit till personaliserad medicinering.

Har du tid över i helgen kanske du kan prova spelet Foldit. Det går ut på att vika proteiner och kan hjälpa forskningen bygga nya proteiner som inte återfinns i naturen:

The game, called Foldit, is part of Baker’s vision for the future of protein engineering. His algorithms are good at the nitty-gritty of generating completely novel protein sequences for a particular purpose. But humans, who are better at seeing the big picture than computers are, could improve computer-designed proteins by playing the game.

Trevlig proteinvikar-helg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om du inte är med oss så är du emot oss

Klimatfrågan är en av få politiska frågor som behandlar framtiden. Inte bara den omedelbara framtiden, utan resten av seklet. Det gör den extra intressant att följa. Den har dessutom fått civilisationskritiska och teknikfientliga underströmningar vilket ytterligare adderas till dess intressenivå som skiftesfråga.

Medias vinkling på frågan är tydlig. Första meningarna i Dagens Nyheters artikel om en undersökning om svenska folkets inställning till klimathotet:

Är du engagerad i klimatfrågan? Eller är du en av skeptikerna?

Det är tydligen omöjligt att inte vara både och. Låt mig då påminna om den klimatskeptiska gråskalan.

Artikeln fortsätter:

De sansade, som är den största gruppen och utgör 26 procent av svenskarna, präglas av att de har en mer sammansatt bild av klimatfrågan. De pekas i undersökningen ut som möjliga ”ambassadörer” mellan de andra grupperna. Exempelvis mellan de engagerade, som mer styrs av oro och dåligt samvete, och de nyvakna, som inte riktigt vet hur de ska hantera sin nyväckta insikt.

Är det någon mer än än jag som får religiösa associationer till orden som används?

Här är för övrigt en skeptikers tankar om det hela:

”Here’s what’s wrong with that: the science is not valid. There is no Global Warming underway and the science on which the computer projections of weather chaos are based is wrong. Dead wrong.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Statens lagring inte säkrare än någon annans

Idag är det deklarationsdags och jag kan se att ”Nu har 3 366 795 personer deklarerat elektroniskt” på Skatteverkets hemsida. Samtidigt är den kritiserade s.k. FRA-lagen på väg att klubbas genom i Sveriges Riksdag. Mycket data om oss svenskar lagras därmed på databaser administrerade av staten.

Nåväl. Staten måste ju administreras effektivt och det gör väl inget om några bovar avlyssnas. Eller?

Visst, låt oss förutsätta att intentionerna med lagringen är goda. Det innebär ändå en risk att lagra så mycket personuppgifter centralt. Hur säkra är egentligen databaserna som våra inkomstuppgifter och all vår kommunikation lagras i? Det finns minst tre sätt som uppgifterna kan komma på vift med.

Det första är gammal hederlig hacking, alltså att någon tar sig in i systemen obehörigt. Amerikanska NASA blev t.ex. nyligen hackat från Nigeria. Även FBI har råkat ut för intrång.

Det andra är ovarsamhet från anställda. En anställd på brittiska skattemyndigheten har lyckats bli av med CD-skivor innehållandes uppgifter om 25 miljoner brittiska medborgare!

Det tredje sättet är när staten själv ändrar på spelreglerna. Den förra vänsterregeringen i Italien lade upp inkomstuppgifter för 38 miljoner italienska skattebetalare på sin hemsida utan att först fråga om tillåtelse.

Det kan vara mer troligt att något av ovanstående inträffar än att det inte gör det. Hur allvarligt detta blir återstår att se, men ju större databas desto högre risk. De som förespråkar ökad statlig övervakning och en starkare stat har mycket att stå till svars för den dag hela Sveriges befolknings datatrafik, inklusive alla dina privata mail, eller personuppgifter ligger på Pirate Bay.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skifte: 200’000’000’000 timmar per år från TV till webben

Två poster på rad om Clay Shirky men hans skiftesobservation av TV och webben är värd en länk:

And television watching? Two hundred billion hours, in the U.S. alone, every year. Put another way, now that we have a unit, that’s 2,000 Wikipedia projects a year spent watching television. Or put still another way, in the U.S., we spend 100 million hours every weekend, just watching the ads.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bokrecension: ”Here comes everybody”, Clay Shirky

Den innehåller inte så mycket nytt, Clay Shirkys bok om sociala medier: ”Here comes everybody”. Åtminstone inte om man läst de andra ”måste-böckerna” i genren: Chris Andersons Long Tail, James Surowieckis Wisdom of Crowds eller Malcolm Gladwells The Tipping Point för att nämna några. Nej, bokens styrka är snarare i sammanfattandet.

Utvecklingen på området går så pass fort att det faktiskt kan behövas minst en bok om året som sammanfattar de tankar och idéer som just för tillfället är som starkast. Snart kommer Chris Andersons uppföljare till Long Tail, om freeconomics, gratisekonomin och Wired-kollegan Jeff Howe jobbar på en bok om crowdsourcing som också kan vara värd att läsa för att förstå de skiften som sker just nu.

Vad är det då Shirky sammanfattar i sin bok?

En stor del av boken handlar om journalistikens roll i web 2.0-erans tidevarv. Vem är egentligen journalist? Vilken roll har journalistiken i ett samhälle där vem som helst kan publicera sina tankar? Vilka privilegier ska ha en journalist ha i ett sådant samhälle? Sydsvenskans Anders Mildner har sammanfattat frågeställningarna ur ett svenskt perspektiv här.

En annan central del av boken berör vad som utmärker en fungerande icke-hierarkisk (bara delvis sant, alla organisationer har en hierarki men nätverksorganisationer är åtminstone inte pyramidformade) organisation. (Undertiteln till boken är för övrigt ”The Power of Organizing Without Organizations”.) Shirkys slutsats är att organisationer som den som driver t.ex. Wikipedia framåt drivs av dels hängivna anhängare, en sammanhållande kultur samt själva verktyget (mjukvaran) som utgör tjänsten och sätter dess begränsningar.

Fredrik Wass uttrycker det något annorlunda på sin blogg:

Den sociala valutans kurs beräknas inte i kronor och ören. Den mäts i kärlek och vänskap.

Det är exempelvis en hängiven kärlek till idéen Wikipedia som får hela uppslagsverket att fungera.

Detta missar många företag som, ivriga att hänga med i de senaste trenderna, slänger upp bloggar eller wikisar för sina anställda eller sina kunder. Men, utan kärleken, utan den där viljan att bidra av ingen annan anledning än ren lust, kommer dessa försök falla platt i bästa fall och vandaliseras grovt i värsta fall.

För att lyckas måste ett företag plocka av sig den formella corporate- masken och bli mänskligt. Bara så väcker man lusten att bidra. Bara så väcks kärleken.

För många företag är detta ett enormt skifte. Därför bör man läsa Shirky. Å plocka av sig masken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vänsterskribenten Anders R Olsson recenserar nyliberale Nicklas Lundblad

I dagens Sydsvenskan kan man läsa något så ovanligt som en recension av en doktorsavhandling. Det är Anders R Olsson som har läst Nicklas Lundblads (för övrigt skiftesskribent Joakim Lundblads bror) doktorsavhandling vid namn ”Law in a Noise Society”.

Några saker slår mig när jag läser recensionen och de har inget alls att göra med Dr Lundblads mycket intressanta avhandling om brussamhället.

För det första, höger/vänsterskalan är stark och en stor del av recensionen handlar om hur vänsteroerienterade Anders R Olsson tar avstånd från Lundblad för att den sistnämnde startat en tidning som kan klassificeras som ”nyliberal” (cappuccino-liberal?). Det är som om han inte kan låta bli att äcklas och fascineras på samma gång. Han skriver bl.a.:

Från min position på den politiska vänsterkanten ter sig Lundblad som något mycket ovanligt: en nyliberal med genuint intressanta budskap.

Det är väldigt ovanligt att en journalist skriver ut sin politiska ståndpunkt (som inte nödvändigtvis måste vara en riktning på höger/vänsterskalan) vilket gör att man normalt måste utgå från sina fördomar när man vill förstå hur någon skriver i en tidning (dvs ”alla journalister är vänster”). På nätet är det å andra sidan kotym att sammanfatta ens egen syn på saker och ting om man skriver en blogg.

Tänk om fler journalister kunde följa i Olssons spår och berätta mer om hur de själva ser på världen. Jag vill nämligen veta mer om journalisterna som skapar vår världsbild via media: jag vill veta mer om dem som personer. Trovärdighet i ett brussamhälle kommer inte från att vara objektiv utan från att vara ärlig.

Den andra saken som slår mig är hur Dr Lundblads nya roll som policy manager på Google lyfts fram. Google är ju det företag som just nu bäst plockar ut relevans ur bruset. Det ger dem en enorm makt och eftersom de agerar i brus-landet internet är nationella gränser, lagar och regler något de får behandla som en sidoeffekt av sin storlek snarare än deras geografiska position. Google är på sätt och vis internets medelpunkt. Sökmotorns räckvidd på många sätt synonymt med internets gränser. Finns man inte inte i Googles databas så finns man inte.

Därmed får en policy manager på detta antibrus-företag ganska stor makt. Om Google ändrar sin policy har det en betydligt större global påverkan än om t.ex. en svensk minister inför en ny lag.

Därför borde du också läsa Dr Lundblads avhandling. Den finns här. Dock verkar inte den slutgiltiga versionen finnas upplagd. Jag tror minnsann att skiftesskribent Joakim får ta och utöva lite utpressning mot sin nyliberale bror. 🙂 Jodå, den finns där.

(For the record: jag har bidragit med en text till Magasinet Neo och Nicklas var vänlig nog att tacka mig i förordet till sin avhandling för min mycket blygsamma insats som kritisk läsare av ett utkast.)

Uppdaterat: läs även Anders Mildners funderingar kring journalismens roll när alla blivit journalister här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,