Foto: tochis.
Under ett par veckors tid har vi haft ett veckans skifte här på bloggen. En av oss fem krönikörer på bloggen får varje vecka i uppgift att skriva om ett skifte som de andra sedan måste replikera på genom att ge sina tankar om skiftet.
Ett skifte är vad som inträffar när en disruptiv tidpunkt passeras. Något har blivit tillräckligt billigt, allmänt spritt eller tillräckligt snabbt för att de underliggande spelreglerna, som konstruerats i en tid innan den disruptiva tidpunkten, ska upphöra att gälla. Det kan också vara ett skifte i debattklimatet, som när en fråga som tidigare varit tabu blir accepterad.
Exemplen är många och de flesta har på senare tid haft internet som katalysator. Idag är turen åter min att skriva om ett skifte och vad passar väl då bättre i dessa OS-tider än att lyfta frågan om dopning och kroppsförbättring.
Friheten att modifiera sin kropp har vi haft tidigare som skifte. Då handlade det om transsexualitet. Den sociala barriären för denna frihet kretsar kring könsrollerna i samhället. Inom idrotten finns andra barriärer. Att dopa sig är att fuska. Man skaffar sig fördelar genom att bryta mot reglerna. Man agerar orättvist.
Men regler är faktiskt bara regler. För vad är egentligen ”rättvist” i följande:
East and North Africans who share an evolutionary history have clocked more than 60% of the best times ever run in distance races. Kenyans win 40% of international events. The Nandi district in East Africa’s Great Rift Valley, with only 500,000 people — 1/12,000 of Earth’s population — wins an unfathomable 20%, marking the greatest concentration of raw athletic talent in sports history.
Av de 500 snabbaste 100-metersloppen var år 2001 494 av loppen sprungna av en man härstammande från västra Afrika.
Min poäng är inte att klanka ned på icke-afrikanska löpare utan att peka på hur grumligt begreppet rättvisa är i idrottens värld, även utan preparat som förbättrar din prestanda. Det är svårt att undvika. En fäktare ska t.ex. helst vara mellan 190-194 centimeter lång – och vänsterhänt. Det vore rent av mer rättvist att låta alla förbättra sig efter egen förmåga så att det genetiska lotteriet spelade mindre roll. Istället borde vi eftersträva säkerhet, vilket också Waldemar Ingdahl varit inne på tidigare på bloggen (samt i Expressen).
Parallellt med utvecklingen inom dopning pågår en annan teknikdriven utveckling inom kroppsförbättring: proteser.
Oscar Pistorious är ett namn som skulle ha varit på allas läppar idag om han hade klarat kvalgränsen för 400-metersloppen. Varför? Han har inga ben. 21-åringen får försöka igen om 4 år.
Kirurgiska ingrepp kan också öka din prestanda. Golfspelaren Tiger Woods genomförde 1999 laserkirurgi i ögonen vilket gett honom övermänsklig (”better-than-perfect”) syn.
Debatten om dopning och elitidrottens gränser är viktig därför att det finns en skala av tillstånd en människokropp kan befinna sig i som går från sjuk/handikappad via frisk/”normal” över till förbättrad.
Var exakt vi väljer att dra gränserna mellan dessa tillstånd är helt upp till oss själva. Genom att låta elitidrotten äga gränsdragningen mellan normal och förbättrad överlämnar vi en viktig frihetsfråga, friheten att förändra och förbättra din kropp, i händerna på en av de mest extrema grupperna i vårt samhälle: atleter på elitnivå.
Jag tycker mig dock under detta OS ha sett en viss öppning i debatten, vilket även Waldemar belyste.
Därför vill jag lyfta fram synen på kroppsförbättring inom idrotten som veckans skifte. Jag ser fram emot de andra skiftesskribenternas syn på saken. Håller de med mig? Finns andra vinklar jag missat? Är jag helt fel ute och vill göra det fritt fram att skapa ”monstermänniskor”? Följ bloggen under veckan för att läsa Alexanders, Johannas, Joakims och Waldemars tankar om veckans skifte: kroppsförbättring och idrott.
Uppdaterat: fantastiske Usain Bolt slår världsrekordet på 200 meter – i motvind! Men så är han också härstammande från Västafrika. Detta fastslår bara tesen om att löpning på korta distanser på elitnivå är en sport för en mycket liten del av världens befolkning. De som råkar ha rätt gener. Resten är blott statister och enda chansen att göra det till en tävling för alla oavsett ursprung är att släppa kroppsförbättringen fri.
Läs även andra bloggares åsikter om doping, os, handikapp, protes, teknik, transhumanism, kroppsförbättring, teknik, politik
Varför inte ta det som är givet och utgå från det, de gener vi bär på och föds med sätter förutsättningarna. Den med bäst uppsättning gener och övriga förusättningar såsom miljö blir den som vinner medaljen. Att föra in tekniska hjälpmedel, mediciner och genteknik komplicerar endast förutsättningarna och gör sporten mer oren vilket snedvrider konkurrens. Alla är inte lämpade till att bli 100 meters löpare eller elitsimmare (lång överkropp och korta starka ben). En superbegåvning som Usain Bolt (100 meter OS Guld 2008) har precis de förusättningar som krävs, han är lång (tar bara 41 steg jämfört med tvåan som tog 44 steg fram till mållinjen), har rätt typ av muskelfibrer, hjärna, mentalitet och så vidare – allt som krävs för att vinna en OS medalj och sätta nytt världsrekord avstannande. De kommer naturligtvis att födas fler Bolts någonstans i världen och det är kul, dom är unika och dessutom helt naturliga.
Är det någon svensk som trillar och slår upp ansiktet precis efter starten och gråter för det, tough shit, han eller hon hade inte det som krävdes, vi får vänta på att någon med rätt förutsättningar föds, utbudet av människor blir ju inte mindre på något sätt för varje år som går.
hyper:
Elitidrotten är redan ett myller av tekniska hjälpmedel och mediciner. Exakt var gränsen mellan kosttillskott och dopingpreparat går är en definitionsfråga och en grumlig sådan.
Löparskor är en vetenskap i sig. Usain Bolt är minst lika mycket ett resultat av sponsorkontraktet med Puma som av sina gener.
Det är intressant att vi accepterar sponsordealen med Puma men inte hade accepterat en liknande deal med ett läkemedelsföretag som t.ex. gett hans muskler en extra kick. Trots att man kan vara rätt säker på att det inte bara är havregrynsgröt och spenat som byggt hans perfekta löparkropp.