Waldemar Ingdahl frågar sig på den här bloggen ifall vi skall se den animerade filmen Wall-E som en renodlad dystopi, eller ifall vår inställning till tekniken håller på att förändras.
Wall-E beskriver en konsumtionssamhällesdystopi, utmålar sopberg som överfyllt hela jordgloben till den grad att människan till slut fått ge sig ut i rymden där alla förvandlas till tjocka apatiska skumgubbar, där de maskinerna till slut nästan tar över den fria viljan.
Kanske visar filmen på någon sorts ökad teknikskepsis i takt med att ekotrenden blir allt större och det riktas allvarliga krav på att vi skall sluta röra oss lika mycket i rum som tidigare. Samtidigt visar allt runt omkring filmen det motsatta.
Filmens animationer finns till tack vare högteknologi och är skapade tack vare datorer och 3d-program. Besöker du närmsta leksaksaffär kan du hitta mängder av kringprodukter inspirerade av filmen, och den nya tekniken i filmen utmålas som mer hållbar än den gamla.
Samtidigt växer sig superhjältestrenden sig fast i Hollywood, ofta med högteknologi på de godas sida. Filmer som IronMan och The Dark Knight är snarast en orgie i tekniska framsteg, där det i den senare är skurken som står för de enkla medlen. Människan som ond varelse hamnar i centrum och det är snarast maktmissbruk och maktfullkomlighet som tillhör det dåliga, än konsumtion och teknologi.
Kanske visar även Wall-E på en högteknologiserad utopisk framtid efter dystopin, att det finns problem att lösa, och att obetänksamhet kan få konsekvenser.
Det jag slogs av när jag såg Wall-E, var hur man nu disneyfierar maskiner, förr var det djur. Bambi med stora ögon, Baloo osv.. i en lång rad. Om man då först spekulerar i vilka resultat den indoktrineringen ledde till (vegetarianer?), var hamnar man då med samma tänk gällande maskiner och apparater?
Jag gjorde en andrahands iakttagelse genom att läsa Economist förra veckan:
Forskning tyder på att vi föredrar humanoida hjälpredo-robotar framför enklare former.
Men om man får välja på C3P0 eller R2D2 som hjälpreda, vem väljer man då?
R2D2 så klart!
Kanske ett exempel på att även den inte direkt männsikoliknande tekniken kan humanifieras. I så fall kan det i förlängning kanske som Skorven föreslår leda till blödighet inför skrotning.
Ett scenariot där roboträtts-aktivister släpper ut robotar som sitter inburade i produktionsled i frihet kanske inte är helt otroligt?