Erik skriver om den döende framtidstron och hur 70% av alla svenskar tror att landet vi bor i bara blir sämre. Med det senaste årets övervakningsdebatt och inskränkningar i de sociala friheterna, är det kanske inte särskilt underligt att framtidstron är skadad.

Å andra sidan borde det finnas lite hopp i världen när Ukraina och Ryssland kan enas om gasavtal, Israel och Hamas enas om vapenvila och finanskrisen inte längre toppar nyhetssajterna. Vi lär oss lite dag för dag, även om skillnaderna ibland är för små för att skapa kvällstidningsrubriker.

Det är lättare att klaga än att berömma, men ibland kan vi lyckas till det bättre. Ta det senaste mediedrevet som exempel. Liza Marklunds uppmärksammade ”Gömda” kritiseras hårt för att undertexten lyder ”En sann historia”. Sist det var ett mediedrev kring en person som engagerat sig starkt i frågan kring våld mot kvinnor, då kritiserades alla feminister. Nu rör sig drevet kring en person.

Kanske måste man sluta älta problemen för att det skall bli till det bättre. Skiftet inom det senaste årets jämställdhetspolitik har inte varit särskilt tydligt, men likväl påverkat.

Nya rön har alltid skrämt från början, men sedan blir det vardag. Normaliseras och raticifieras. Trots alla högljudda bråk om fildelning och upphovsrätt, var 2008 året som Spotify kom och nätradiostationer som last.fm blev allmängods.

För lite framtidsinspiration:

[youtube=http://se.youtube.com/watch?v=jHPOzQzk9Qo]