Det är glädjande att se att fler nappar på idén att använda bloggformatet för att publicera en pågående konversation. Ännu lite mer glädjande är det att det handlar om en akademisk konversation, och att den förs mellan så intressanta personer. Bloggen heter Masudabreven, och skribenterna är Nicklas Lundblad, Nina Wormbs, Palle Dahlstedt, Anders Hektor, Carl Jeding, Jussi Carlgren och Markus Bylund. Förutom att det är kul med ett formatsyskon i den svenska bloggosfären, säger ryktet att grundandet av Masudabreven åtminstone till en icke försvinnande del inspirerades av Skiften. Jag har varken kunnat få de uppgifterna förnekade eller dementerade, men kul är det i varje fall!
Bloggosfären
Wiretapping Sweden – filmen om FRA-lagen
Se filmen här. Bl.a. intervjuas Skiftesskribenten Waldemar Ingdahl.
För bara ett fåtal år sedan hade en film som denna inte gått att sprida utan att sändas via TV. Enbart de med tillgång till en dyr TV-kanal hade kunnat sända filmen. Det är denna öppenhet som är så otroligt viktig och värd att försvara.
Bara vetskapen om att allt man gör på nätet kan övervakas av en statlig myndighet kan dämpa öppenheten. Samtalet dör. Rädslan tar över.
Där vill vi inte hamna.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, wiretapping sweden, politik
Ang. Det Sista Partiet: Personvalsparti kan revitalisera svensk demokrati
Nicklas Lundblads gästinlägg om det sista partiet leder fram till frågan om hur ett modernt politiskt parti skulle kunna se ut. Ett parti som tilltalar den interaktiva medborgaren.
Svaret kan finnas i något man kan kalla Personvalspartiet.
Ett sådant parti är ett tabula rasa, ett tomt ark, som under en mandatperiod fylls på med innehåll genom att låta människor kandidera på en för ändamålet uppsatt hemsida.
Kandidaterna får driva sina egna agendor men en omröstning såväl som en ständigt pågående debatt fortlöper på Personvalspartiets hemsida (och såklart på resten av nätet). Någon månad innan mandatperiodens slut och före valet inför nästa mandatperiod fryses listan över kandidater och listan blir en ”vanlig” partilista som faller under de gällande reglerna för partier och val till Sveriges riksdag.
Det finns ingen partiledare, ingen partipiska och inga partiböcker man måste dyrka.
Det enda som finns är individer med en vilja att förändra. Individer som står direkt ansvariga mot sina väljare.
Säkerligen kommer koalitioner och samarbeten som påminner om partier att uppkomma. Detta bör uppmuntras. Varför? Jo, man vill undvika en situation där ett fåtal superkandidater får en oproportionerligt hög andel röster. En sådan fördelning av röster skulle kunna kritiseras för att vara odemokratisk.
Ett parti som detta skulle kunna gå att bygga med tämligen sparsamma resurser. Något säger mig att det skulle tilltala webbgenerationen betydligt mer än något nytt missnöjesparti som rafsas ihop några månader innan valet.
Tiden att börja bygga ett sådant parti är nu om det ska hinna komma på plats inför valet 2010.
Någon som är intresserad av att hjälpa till?
Uppdaterat: Henrik Alexandersson kallar det open source-politik. Gillar uttrycket.
Läs även andra bloggares åsikter om personval, personvalspartiet, demokrati, politik, bloggosfären