Lagom till bokmässan lyfter Anna fram bokens framtid som veckans skifte. Precis som musik-, film och TV-industrin står bok-industrin inför ett pågående skifte.
Så, vad är en tänkbar utveckling för vår käre vän, boken?
Finns det ett värde i det nakna skriftspråket som är tillräckligt för att boken ska klara av att stå emot konvergensen när kusinerna film och TV svetsas samman och blir interaktiva TV-spel?
Låt oss finfördela bokens beståndsdelar och analysera dem var för sig.
- Skriftspråket lär inte försvinna i första taget. Om 10 år kommer vi fortfarande att använda alfabetet för att forma ord, meningar och berättelser.
- Berättarkonsten försvinner inte heller. Tvärtom, att kunna förmedla en gripande historia är viktigare än någonsin. Däremot kanske det skrivna berättandet kan utvecklas i nya riktningar när det inte längre hålls fånget av…
- papper. Bokens format innebär begränsningar som i sin tur kontrollerar själva berättandet.
Kommer vi att få se spännande innovationer inom berättarkonsten när historierna släpps fria från tryckpressarnas tyngd? Eller är det måhända så att det linjära berättandet helt enkelt är den bästa formen för att skapa en historia som biter sig fast?
Om så är fallet är inte boken hotad.
Fast pappret klarar vi oss utan.
Eller? Värt att hålla ögonen på: On Demand Books som säljer en boktryckarmaskin tänkt att fungera ungefär som en automat som kan skriva ut vilken bok som helst på någon minut:
Library quality paperbacks at low cost, identical to factory made books, printed direct from digital files for the reader in minutes, serving a radically decentralized world-wide multilingual marketplace.
Kanske är det bokhandlarna snarare än pappret vi klarar oss utan.
Tyler Cowen argumenterar i sin ”Create Your Own Economy” att när information blir billigare så samplar vi mer småsnuttar än skaffar oss de högkvalitativa verken. Det här är dåliga nyheter för den klassiska stora boken, annat än som snygg inredningsdetalj. Att kunna printa ut billiga böcker, kapitel eller essäer (eller kindla dem) kommer – om han har rätt – konkurrera ut den klassiska boken.
Man bör nog göra skillnad på vad för sorts böcker vi talar om. Uppslagsverket är redan dött, men romaner, deckare och typiska pocketböcker tror jag kommer att avnjutas i pappersform i stor skala under överskådlig framtid.
En extrem, men inte omöjlig tanke, är att Bok och biblioteksmässan år 2029 består av ett fåtal mycket inflytelserika läsare. Tusentals författare och förläggare visar sedan upp sina verk för dessa.
Anders: möjligen sant men bara som exempel: jag har nyligen betat mig genom alla 4 säsonger av Battlestar Galactica och det faktum att serien får tid på sig att utvecklas gör den mycket bättre än t.ex. en film eller en Youtube-filmsnutt. OK, det är inte en bok men samma princip gäller för läst material.
Waldemar: nog inte alls omöjligt.
Jag gillar idén att för ännu en tid framåt läsa mina böcker i pappersformat, e-läsare har fortfarande en del nackdelar.
Så fort jag läst böckerna vill jag dock ha dem i elektroniskt format, för att enklare kunna söka efter information och citera ifrån dem.
Det är ett stort problem att värdefull fysisk yta upptas av döda träd för tillfället. Det ligger böcker precis överallt, och jag har väldigt liten nytta av dem.
Jag hoppas mycket på elektronisk kurslitteratur integrerat med en mashup av webb, pods och video, självklart skall sådan litteratur vara klart billigare än dagens tegelstenar, smart i utformingen (öppen standard) och alltid rykande färsk direkt från de elektroniska pressarna. Här finns således massor att göra men troligtvis så kommer nationella övergripande mongo satsningar behäftade med inertia, segt revirtänkande och ineffektiv upphandling av system sätta käppar i hjulet för sunda satsningar som syftar till att ge svenska studenter just detta. Nu har man snackat om IT i skolan i snart 20 år, det går faktiskt så fruktansvärt långsamt, det viktigaste verkar istället vara ramavtal med någon leverantör av laptops som sedan hoppas att få sälja in propertiär programvara till studenter och framtida beslutsfattare.
Tänk att inför varje kurs eller till och med hel termin kunna ladda sin laptop eller läsplatta med senaste kurslitteratur, samtliga föreläsningar på video med hänvisning till aktuellt avsnitt i litteraturen, alla kompendier och kanske till och med en intelligent funktion för crowdsourcade anteckningar och referenser.
ocw.mit.edu
youtube.com/user/collegesuniversities
youtube.com/user/ucberkeley
youtube.com/user/markthoma
Erik: boken du beskriver är egentligen en av Bruce Sterlings spimes – ett ”ting” som mest existerar som mjukvara, men kan manifestera sig i lämplig fysisk form (bok, SMS, smartpapper), registrerar vad som sker (bokmärken, lässtatistik, GPS av var den läses och när) och sedan fysiskt återvinns medan informationen online uppdateras. Det håller rätt på sig själv (ägande, versionshantering, aktualitet etc) – med allt vad det kan innebära.
Och där har vi såklart en av den klassiska bokens styrkor: likt kontanter är den svårspårad och privat. När myndigheter bestämmer sig för att en viss bok är subversiv är det plötsligt väldigt bra om den inte direkt kan loggas eller stoppas. Dess tröghet är ibland en feature. Men vi väljer sällan teknologier för deras graceful failure, vilket kanske är ett misstag.
Apropos att BSG blev bättre av att kunna utveckla sig under flera säsonger: snabbt samplande a la Cowen betyder inte att man inte kan följa längre sekvenser. Han menar att mycket av det som ser ut som slumpmässigt kringhoppande egentligen är att man långsiktigt följer olika historier. Du läser inte hela tvtropes eller ser BSG i en sittning, du plockar sidor och avsnitt när du känner för det. Samplandet handlar mycket om att hitta nya saker att följa.
För framtidens bok innebär detta att vi kommer att vilja ha mycket bättre bokmärken – inte bara var vi slutade läsa, utan också var vi behöver hoppa tillbaka för att friska upp minnet om var en figur, symbol eller ett resonemang dök upp.