En begreppsdefinition kanske kan vara på sin plats. Inom EU är definitionen av e-förvaltning (e-government) följande:
E-förvaltning är verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning som drar nytta av informations- och kommunikationsteknik kombinerad med organisatoriska förändringar och nya kompetenser.
De fem prioriteringsområdena finns här och är e-Inclusion, Effectiveness/Efficiency, High Impact Services, Key Enablers (eID), e-Participation.
Ett hinder för att utforma en bra e-förvalning för medborgarna kan vara myndigheternas egen uppfattning om hur medborgarnas integritet skall skyddas.
I Malmö finns en spännande utveckling, nämligen Soctanter på nätet!
http://www.malmo.se/soctanter
Toppen att Malmö Stad SDF Södra Innerstaden ger socialrådgivningen på internet. Då kan socialkontoret nå till nya grupper. Soctanterna fick problem med Datainspektionen
http://tinyurl.com/Datainspektionen
Problemet kommer nog från att de första lagarna om dataregister kom till när insamling av informationsregister bara fungerade för myndigheter och riktigt stora företag. Då förväxlades målet, integritetsskydd för alla, med medlet att hejda insamlandet och bruket av uppgifter om enskilda. Nu har alla möjligheten att samla och behandla stora mängder data hemma med persondatorn. Personuppgiftslagen PUL och andra registerlagar kan blockera medborgarnas tillgång till offentliga elektroniska handlingar, just med hänvisning till integriteten.
Kan e-förvaltningen leda till mer slutna myndigheter? Särskilt då sökningar i materialet blir viktigare än handlingarna i sig?