Alexander Funckes inlägg om den flytande demokratin lägger sig i ett pärlband av skiftestexter som försöker ifrågasätta och vidareutveckla demokratin, bl.a. min egen om personvalspartiet.
Just att kunna ifrågasätta även de mest grundläggande spelreglerna i samhället är i sig en viktig funktion inom demokratin. För nog handlar det om mer än bara folkstyre?
Demokrati är rätten att tycka vad man vill, flytta vart man vill, handla med vem man vill och arbeta åt vem man vill (som är beredd att betala såklart). Dessa aspekter av demokratin ser jag som betydligt viktigare än den kollektiva beslutsprocessen som så ofta hyllas som det bästa mänskligheten presterat.
Jag är inte alls lika övertygad om dess förträfflighet. Representativ demokrati som beslutsmekanism är en rätt usel kompromiss.
Demokrati borde handla mer om frihet och mindre om politik.
Sorry, ingen insiktsfull kommentar. Bara ett ”jag håller med”.
Personvalspartiet fick 7 röster redan 1998!
http://www.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/ovriga.html
David Brins ”The Transparent Society” är en unik bok genom att den enkelt och tydligt förklarar varför öppna samhällen är viktiga (genom möjligheten till intern kritik och fri omorganisation kan de korrigera fel och anpassa sig till medborgarnas krav och behov). Jag brukar tänka på hans resonemang när folk lovsjunger demokratin i dur och moll. Hellre bor jag i ett öppet samhälle som inte är en demokrati än i en sluten demokrati – för det spelar ingen roll om jag får rösta om agendan redan är satt av andra som jag inte kan påverka.
Öppna samhällen handlar inte om omröstnings eller beslutsmekanismer, utan hur det offentliga tillåts vara dynamiskt. Många svenska politikers reaktioner på FRA-upproret visar att de tyvärr inte gillar tanken att det offentliga kan vara dynamiskt och påverkas av nya grupper. Att hålla offentligheten öppen kan inte heller skötas genom formella regler, det handlar lika mycket om vilka informella institutioner folk bygger upp, debattkulturer och hur olika grupper balanserar varandra.
En intressant kritik av politiken är denna post av Robin Hanson
http://www.overcomingbias.com/2008/09/politics-isnt-a.html
Hans argument är att mycket politik inte alls handlar om policy, utan om socialt signalerande och omfördelning av social status. Beroende på hur rätt han har (olika platser och tider har troligen olika mängd socialt positionerande i politiken) blir olika politiska system och policies mer eller mindre suspekta. Framför allt antyder det att flytande demokrati kunde bli väldigt populärt om det gör positionerande enklare *oavsett* om det leder till vettig policy.
Jag är lite naiv här, men jag trodde att enda anledningen till att friheten har så stor plats i demokratin är att vi har valt att ha det så, genom en demokratisk beslutsprocess.
Visst, man kan säga att det är självklart att en demokratisk beslutsprocess tillförsäkrar de röstande frihet, men man skulle då också tycka det är lika självklart att den demokratiska beslutsprocessen skulle, mer eller mindre automatiskt, ge en välfungerande skola och en transparent statsapparat som ju på ett sätt är förutsättningar för att demokratin ska fungera…
Kommentaren om öppna samhällen som inte är demokratier är intressant. Finns det sådana, eller försök till sådana idag? Jag har inte läst Brin.
Simon: finns det helt öppna samhällen öht? Jag tvivlar.
Simon igen: du verkar tro att demokratin kom först och sedan följde friheten. Jag tror tvärtom. Idéen om att människan är fri var en föregångare till demokratin.
Tyvärr verkar vi ha glömt bort denna idé när demokratin blev politik och politik blev en karriär.
Slutsats: politiken – som beslutsmekanism, som yrke, som samhällsförändrare – dödar demokratins innersta väsen, friheten.
Dags att befria demokratin från politiken.