Den fantastiska konferensen Reboot i Köpenhamn är slut. För elfte året i rad har prakticerande visionärer träffats och startat om (rebootat) sina hjärnor med nya intryck och idéer. Själv har jag varit där fyra gånger och det är alltid lika givande.
En sak som blir allt mer tydlig med konferensen, som har sitt ursprung i en grupp danska internetentusiaster, är vad Mikael Zackrisson också fångade upp: ”Det handlar ju inte om internet längre.”
Nej, frågorna om länkekonomin, open government, lättrörliga banker eller intellektuell äganderätt post-internet berör hela samhället.
Fast jag skulle vilja vända på det och säga att allt handlar om internet numera. Förstår man inte nätet så förstår man inte samhällsutvecklingen. Punkt.
På konferensen stod ett par hemmagjorda 3D-skrivare, alltså en skrivare som skriver ut föremål – exempelvis en annan skrivare som också kan skriva ut föremål. Här ser vi då ett av flera exempel på varför internettänkandet är fundamentalt för att förstå samhällsutvecklingen.
Varför? Vad har några skrangliga hemmabyggen till 3D-skrivare att göra med samhällsutvecklingen?
Jo, de pekar på ett signifikant skifte över till tidseran då alla artefakter vi använder oss av är blott information och instruktioner. Den totala automatiseringen av allt vi skapar. Priset för dessa 3D-skrivare är stadigt sjunkande och deras förmågor lika stadigt ökande. Vi kommer inom en inte allt för avlägsen framtid kunna återskapa vilket objekt som helst genom att ladda ned dess instruktioner, tillföra rätt ämnen och trycka på en knapp.
Med Bruce Sterlings ord: ”every object is a printout”.
Låt oss då ta ett par steg tillbaka och fundera över konsekvenserna av detta. Copyright tillkom som bekant för att ge skapare av intellektuella verk äganderätt över det de skapar. Idéer har ju egenskapen att de går att ”stjäla” eller kopiera utan att upphovsmannen förlorar sin kopia. Detta till skillnad från ett fysiskt föremål. Samtidigt har idéers spridning hållits tillbaka av att de krävt en fysisk bärare i form av t.ex. en bok. (Det har såklart gått att sprida idéer även människa till människa men spridningstakten har varit begränsad och risken för mutation av idéen hög.)
Intellektuell upphovsrätt är ett försök att objektifiera idéer, alltså att ge idéer egenskaper såsom de vore fysiska objekt. Man påtvingar begränsningar på idéen med syftet att göra ägarskap av idéen enklare.
Denna påtvingade begränsning är betydligt enklare när det krävs en fysisk bärare av idéen. Så länge man kontrollerar produktionen och distributionen av den fysiska bäraren (en bok, en CD-skiva etc.) så kontrollerar man också spridningen av idéen – man ”äger” idéen (boken, filmen, musikstycket…).
När man talar om ägarskap av idéer går det alltså inte att särskilja idéen från det fysiska föremålet som krävs för att sprida idéen – om ett sådant krävs. En idé bär i sådant fall på ett stort, tungt bagage som förbinder idéen med den fysiska världen och därmed också ger idéen fysiska egenskaper.
Den uppflammade debatten om upphovsrätt beror på att, tack vare internet, allt fler idéer håller på att frikopplas från den fysiska världen. Därmed försvinner också de fysiska egenskaper idéen artificiellt försatts med.
Idéen blir fri.
Att detta händer med musik, böcker, filmer och TV-program är uppenbart men vad de hemmabyggda 3D-skrivarna på Reboot visar är att allt fler objekt i vår vardag kommer att frikopplas från sina fysiska bärare. Inte bara musik och film utan kläder, verktyg, elektronik, bilar, hus – ja även biologiska livsformer!
Tänk på det där en riktigt lång stund för det är förmodligen ett av 2000-talets viktigaste skiften.
Titta dig omkring och betrakta objekten i din närhet, inte bara som en sammanhållen enhet utan som två distinkta delar: den fysiska manifestationen och den icke-fysiska idéen. Fundera på vad som händer när alla objekt i vår vardag frikopplar fysiken från idéen.
När alla föremål blott blir utskrifter. Alla!
Just nu befinner vi oss i brytpunkten mellan den tid då idéer och den fysiska bäraren av idéen var samma sak och den tid då detta är två skilda ting. Film och musik är bara början. Inte undra på att det uppstår konflikter. Det är verkligen två fundamentalt olika system.
Så, vill du förstå – inte bara internet – utan samhällsutvecklingen i stort så föreslår jag ett besök på Reboot 12 nästa år. Tills dess kan du titta genom arkivet av filmer av föredragen från föregående år.
Uppdaterat: så här ser 3D-skrivaren som var på Reboot ut:
Foto: Bruce Sterling.
Hmmm.. mycket tänkvärt. Jag kommer osökt att tänka på det engelska uttrycket ”real property”, men också om ett återuppvaknande av något mer sas. merkantilt där råvaror och energi får ett hågre värde. Lite hastigt och ogenomtänkt tycker jag det stämmer överens med annan utveckling i stort också.
Det får mig också att tänka lite läskiga tankar kring den smutsigaste politiken av dem alla, geopolitik (politiken där mycket få kan röja sina intentioner). Om råvaror, naturtillgångar och energi får en ännu större betydelse, då kommer försöken att tillskansa sig dem att ta sig ännu grövre och smutsigare uttryck. Behoven att vilseleda opinioner ökar än mer, det motverkas visserligen av ett öppet nät, men utvecklingen pekar verkligen inte mot det idag. Tvärt om flörtar ju alla aningslöst med samma saker som Kina, NordKorea och Iran. Man kan ju hoppas att utvecklingen i Iran kan vara någon form av väckarklocka.
William T: vad vi laddar våra objektskrivare med återstår att se. Energi tror däremot jag faktiskt kommer att finnas i överflöd inom 10-30 år och den främsta källan kommer att vara från solen:
http://skiften.org/2008/06/29/energifragan-slutet-av-kurvan-for-industrialismen/
Andra råvaror dyker dock upp, något jag skrev en framtidstanke om för något år sedan:
http://www.framtidstanken.com/2006/02/06/2000-talets-ravaror/
Kevin Kelly skriver än klokare:
http://www.kk.org/thetechnium/archives/2008/01/better_than_fre.php
Det är ett intressant resonemang, men jag tror nog att det är lite överdrivet. Datakapaciteten har ju revotionerats eftersom komponenterna är väldigt små.
Men ganska många saker är inte små. Det rör sig om bilar, stål, plaster och hus. Nästan de flesta saker som vi använder.
Dessa saker kan inte tillverkas i liten skala; det kommer att bli som det stora språnget, där alla skulle ha ett smältverk på bakgården. Produktionen av dessa saker är en jättegrej med slutna labb och monteringshallar och höga tryck och höga temperaturer. Det är ofta inte datakraften som är begränsande utan termodynamiken, och kunskapen om denna är stor och har varit det länge. Saker kan inte göras så hemskt mycket snabbare eller energieffektivare när man måste lyda termodynmikens lagar istället för Moore:s lag.
Jag tror också att det bygger på en överskattning av hur revolutionerande datorer egentligen är. De flesta företag som inte använder specifika program (för beräkning etc.) använder datorer som en avancerad skrivmaskin och räknemaskin, inte som en mirakelmaskin.
Illusionen om dataföretag som revolutionerande är väl också delvis felaktig. Ett företag som Intel eller Oracle fungerar ju ungefär på samma sätt som kemiföretag som BASF eller ABB, med industriell forskning i team och med tillhörande produktutveckling.
Själva produktionen sker ju också ungefär som för gamla industriföretag, med robotar och määnniskor i rum tätade för damm förvisso, men ungefär som allting annat. Att kapaciteten ökar hela tiden är ju revolutionerande, men vad ska det användas till?
Jag tror att vi snart kommer få se att datorer blir en del av industrihistorien, ungefär som bilar eller smältverk är: något som har varit mycket framgångsrikt, men som inte uppfyller det vi trodde från början, det vill säga saker som flygande bilar.
Köttfärs: ett träd växer ur ett enda frö. Tänk organiskt istället för maskinellt. När maskinerna som bygger blir tillräckligt små är gränsen mellan organiska varelser och maskiner blott semantisk.
Hur Intel gör för att bygga sina chip förstår jag inte riktigt vad det har med datorernas förmåga att göra.