Det är intuitivt lockande att inför förändring och nya samhällsfenomen tala om skyddsmekanismer. På en mikronivå talar man om hur privatpersoner och företag kan anpassa sig till de nya omständigheterna, och på en makronivå handlar det om hur stater anpassar sig till såväl nya förhållanden som till de anpassningar som sker på mikronivå. Men diskussionen handlar allt som oftast om nya mekanismer för nya fenomen. En annan, minst lika intressant och relevant, fråga är den om befintliga mekanismers evolutionära stabilitet och överlevnadsförmåga i nya miljöer.
Ett tydligt exempel på en sådan fråga berör Nicklas Lundblad i den något till åren komna boken Teknoptopier (Sanning att säga är boken minst lika, om inte mer, läsvärd idag). Lundblad undersöker juridikens förhållande till tekniken och berör då framförallt det potentiellt paradoxala förhållandet mellan en stadig och stabil lagstruktur och en allt snabbare teknikutveckling. Traditionellt innehåller lagstrukturen en inneboende tröghet, vilket hittills har setts som någonting positivt.
Historiskt har tröghet setts som en god mekanism för att förhindra att en liten maktelit förändrar ett samhälles grundläggande förutsättningar över en natt. I många juridiska sammanhang är detta troligen fortfarande sant, men inte nödvändigtvis i alla. I och med informationssamhällets framväxt och nätverkens utbredning och tillväxt har makten kommit att förskjutas, eller kanske snarare sträva mot en tydligare decentralisering. Utan att gå för djupt in i just denna diskussion om makt, information och informationsteknik (Nicklas Lundblad gör en mer intensiv djupdykning i denna fråga) kan vi nöja oss med att konstatera att en godtycklig individ idag har en större makt i form av en bredare flora av informationskanaler, och dessutom möjligheten att själv producera och sprida information till mycket låga kostanader. Frågan är hur detta påverkar en gammal mekanism som tröghet.
Är det möjligen så att vi måste omvärdera gamla mekanismer och öppna upp för en mer dynamisk syn på mekanismer som instanser i en födelse/döds-process?
Idag är det inte tillräckligt att konstatera att tröghet är positivt för att skapa en robust samhällsordning. Decentraliseringen av informations- produktion/konsumtion via olika kanaler skapar en inneboende tröghet, som delvis ersätter den önskan om robusthet som medvetet institutionaliserad tröghet tidigare eftersträvade. Det är helt enkelt naturligt svårare för en mindre maktelit att kontrollera all information och alla informationsflöden än det var när den som ville komma till tals behövde en egen tryckpress.
Vi bör fråga oss vilken roll en gammal mekanism som tröghet har att spela idag, och inte blint använda oss av den under alla omständigheter bara för att den tidigare uppfyllde ett rättfärdigat syfte. Är det inte tillochmed nödvändigt att utvärdera huruvida viss befintlig lagstifnting fortfarande fyller ett syfte när en grundläggande mekanism förlorar eller förändrar sin funktionalitet?
Är det möjligtvis så att strävan efter teknikoberoende eller teknikneutrala lagar är en felaktig strävan att inkorporera delar av informationssamhället i en säkerhet (ett trögt juridiskt system) som helt saknar syfte för de berörda strukturerna? Dessa har redan en egen inneboende, och dessutom dynamisk och med relativa mått demokratisk, tröghetsmekanism. Måste de omfattas av samma juridiska apparatur (och till hur stor utsträckning är denna applicerbar?) som allt annat bara för att det känns tryggt, eller borde vi tänka om? Hur många andra av gamla lagars syften uppfyller redan det nya fenomenet? Och var går gränsen för när det blir onödigt att behandla det med samma lagar som används för andra fenomen, eftersom de inte tillför någon utökad nytta eller säkerhet? Detta resonemang bygger alltså på antagandet att vi har lagar vars enda, eller ens primära syfte, kanske inte är den regel de befäster och uppbär. Sådana lagar kan exempelvis vara moraliserande och ”vägvisande”, vilket i praktiken betyder att man kanske inte ens förväntar sig att lagen strikt efterlevs.
Ett annat exempel är fildelningsfrågan, där äganderätten till och från lyfts in i argumentationen. Faktum är att äganderätten och ägandet som fenomen, och tillika stöld som handling, inte har samma applicerbarhet på imateriella, digitala föremål (inte ens begreppet föremål gör sig särskilt väl här eftersom det hänvisar till det fysiska rum som karakteriseras av ändlighet för varor). Vad är det då som rättfärdigar att nya fenomen per definition ska passas in i befintliga, och ibland föråldrade strukturer?
Stödhjul kan vara bra att ha på sin första cykel, men man ska kanske inte flytta över dem när man skaffar bil…
Du gav mig obehagliga vibbar av tassande på nattgammal is genom en alternativ tolkning av det du skrev. Dels brukar tyrannen uppstå som en beskyddare ur demokratin, det har vi sett hända många gånger historiskt ända fram till idag på olika platser i världen, dels så brukar den tyranniskt lagde politikern under konstitutionella lagar hävda behov av att kunna bryta dem (gå runt trögheten) för att kunna vara beslutsam.
Tjena: Jag ser vad du menar. Tillåt mig en alternativ omformulering:
Lagstiftning har kommit att växa utöver ett grundläggande samhällskontrakt och in i en moraliserande karaktär. Man stiftar helt enkelt lagar vars främsta syfte inte är att följas, utan snarare att ”statuera ett exempel”. Nicklas Lundblad skriver om det lugn som karakteriserar en dialog kring föregångaren till Personuppgiftslagen, Datalagen, i vilken det framkommer att man räknar med att 10% av dem som berörs av lagen följer den. Dessutom fortsätter utredaren i frågan med att konstatera att denna siffra lär minska iochmed att teknikanvändningen ökar.
Vad jag menar är att lagstiftning vars primära syfte inte är just den regel som lagen instiftar och uppbär, helt eller delvis kan förlora hela sin mening (ex moraliserande eller vägledande) när den omgivning och miljö somlagen appliceras på förändras.
På samma sätt är det inte självklart att alla ”nya” fenomen ska pressas in i befintliga lagar genom att nya ”syskonlagar” stiftas för att reglera det som mest liknar det gamla i det nya. Man måste t.ex kanske inte reglera fildelning under samma premisser som utbyte av fysiska varor, och svagheten i att försöka göra det står i proportion till det logiska glappet mellan det nya och det gamla fenomenet.
Jag är rädd att jag uttryckt mig slarvigt, men vill alltså klarlägga att det inte handlar om att ta bort gamla lagar för de fenomen för vilka de inrättades (så länge dessa inte helt upphört, det händer ju att lagar bli förlegade men det är inte det jag vill belysa här). Det handlar snarare om hur vi inte ska forcera på nygamla lagar på nya fenomen utan att fundera över skillnaden mellan de nya fenomenen och de gamla fenomen för vilka lagarna stiftades. Närmare bestämt handlade mitt inlägg om att man måste fråga sig inte bara hur lagar påverkar trögheten i systemet, utan även hur trögheten i systemet påverkar lagarnas syfte och effektivitet.
Jag vill alltså återigen understryka att det inte handlar om att bryta eller som begynnande tyrann kringgå lagar, utan om att inte utan motivering instifta gamla lagar för nya fenomen, och att interaktionen mellan lagar och samhälle är en dialog.
Hoppas mina tidigare diffusa tankegångar nu framstår en smula klarare! Och tack för kommentaren!
Mvh
::J
Jag tror att det många gånger handlar om en felfokusering, där man angriper tekniken istället för skadan. Jag har märkt detta många gånger när politiker ropar efter t ex. någon sorts lag om ”smygfilmning”, där de koncentrerar sig på tekniken istället för den kränkning de förfasas över. Ibland har de tagit upp exemplet där en hyresvärd hade monterat en dold kamera i en hyresgästs badrum. Men ponera att värden inte hade satt en kamera i hålet och istället tjyvkikat med ögonen, ja kanske tom. tagit betalt av sina gelikar som stått på kö för att också kika, och samtidigt sysslat med något knappt uttalbart.. En lag om smygfilmning hjälper inte och blir ofrånkomligen missriktad, ett slag i luften som kan få andra tämligen oönskade effekter som efterhandskonstruktioner där ord står mot ord, t ex. konsekvenser efter en skilsmässa.. Vad det kokar ned till är själva intrånget i privatlivet, det är detta man måste koncentrera sig på och inte med vilken teknik det för tillfället råkar ske med. När man så koncentrerar sig på rätt saker så följer också en reell sk. ”teknikneutralitet”, man kan ju inte vara teknikneutral om ens fokus ligger på något som baseras på just teknik, då hamnar man ofrånkomligen fel.
Var vänlig använd era riktiga namn när ni postar kommentarer.