Läser ett inlägg av Fredrik Segerfeldt som handlar om hur Sverige idag jämförs med fattig-Sverige på 1800-talet. Nu ignorerar jag den politiska vinkeln och bara fokuserar på den här fakta-biten:

Drygt 150 år av ihållande ekonomisk tillväxt har gjort att svenskar i allmänhet har det 15 gånger bättre än då. Inte dubbelt så bra, inte tre gånger så bra, utan 15 gånger så bra. För att vara extra tydlig: Ja, det är inflationsjusterat. En genomsnittlig svensk kan idag konsumera 15 gånger mer än vad en genomsnittlig svensk kunde i slutet av 1800-talet.

Som jag skrev om i förra posten om BNM, BruttoNationalMöjligheter, nog är det så att våra möjligheter idag är större och fler än vad enkom BNP kan mäta?

En person i mitten av 1800-talet som har de finansiella möjligheter att konsumera 15 gånger mer än genomsnittet vid tidpunkten har ändå betydligt färre möjligheter än en genomsnittlig inkomsttagare idag. Hon saknar moderna kommunikationsmedel, transportmedel och hälsovård, för att nämna några exempel.

Livskvalitet är svårt att mäta. Kanske var hon lyckligare i sitt 1800-tal, men hennes möjlighetsmoln var definitivt mindre. Borde inte det synas i ett mått som mäter framsteg?